Igårkväll var det dags igen för Frida Julia Nygren att skämma ut sig. Jag skulle ta ett plan från bromma klockan nio och anlände till flygplatsen i god tid. Eftersom jag kom direkt från jobbet såg jag fortfarande väldigt buissnes chic ut i tajt svart penkjol och röda klackar. Håret hade jag lockat och i handen bar jag en bukett gullvivor jag tänkte ge till mamma. I alla fall hade jag en massa tid på mig så jag beställde ett glas rödvin och lyssnade på min ljudbok ett tag innan jag chekade in. Jag var tydligen fortfarande tidig för min avgång hade inte ens kommit upp på skärmarna än så jag fortsatte att lyssna på min ljudbok. Då och då pausade jag för att lyssna på meddelanden från högtalarna - vilka alla verkade gälla olika resenärer. Så plingade det till och jag drog ut ena luren från örat. Uppsnappade orden "personligt meddelande" och skulle just trycka tillbaka hörluren i örat då frasen "till Frida Nygren" följde. Frida Nygren, det var ju jag tänkte jag bestört. Min första tanke var att jag måste ha tappat min legitimation eller min mobil någonstans men de låg båda i handväskan så jag gick förvirrat till gaten för att fråga om vad det rörde sig om.
"Du håller på missa ditt flyg sa receptionisten, de ska just lyfta så skynda dig"
Så gick insikten in att min avgång inte låg på skärmarna för att den redan var passé, det var inte jag som var tidig. Som ett yrväder norpade jag handväska, skinjacka, sjal och gullvivor innan jag snurrade ut genom dörren mot planen. Alla passagerare hade redan klivit på och satt bältade och en irriterad säkerhetsvakt slängde ett ögonkast på mig, himlade med ögonen, klappade med händerna och utbrast "KOM IGEN! SPRING BARBIE"
Det var inte rätt tillfälle att börja gorma om att jag minsan läst både kafka och matte D, så jag gjorde som han sa och började springa (Jag vill gärna tro att jag sprang i alla fall även om jag misstänker att mina inbillade gasellhopp i självaverket mer påminnde om en uppskrämd älg) Klev förudmjukad på planet med 100 tals ilskna ansikten som viskande och pekande på mig - den skylldige till förseningen.

Jag var mycket angelägen om att avlägsna mig från flygplatsen då vi landat.

Stockholm är en märklig stad på många sett. En sak är dock säker - och det är att man aldrig behöver vara rädd för att bli uttråkad i den här staden för det händer ständigt någonting någonstans. Med så många människor är man med om många minnesvärda möten. I söndags hoppade ingen mindre än Robyn på min buss - as coolt. I måndags däremot greppade en äcklig fullgubbe tag i mitt lår i vasaparken - mindre coolt.
Veckans roligaste möte var nog Diana med om igår. Hon hoppade på tunnelbanan och satte sig mittemot en utvecklingshämmad kvinna och hennes personliga assistent. Assistenten pratade med kvinnan som inte lyssnade på ett ord utan istället var som hypnotiserad av Dianas fötter. Den utvecklingshämmade kvinnan fortsätter att stirra på Dianas fötter i flera minuter innan hennes assistent tar henne i handen och förklarar att de är dags för dem att kliva av tåget. De reser sig upp och kvinnan som fortfarande har blicken fäst på Dianas skor handlar blixtsnabbt när hon plötsligt tar sats och stampar Diana på tårna.

Stockholm <3

Trevlig kväll med trevliga människor. En bild säger mer än 1000 ord.













Jag upptäckte även att jag skulle göra mig utmärkt som zombie. Velar över vilken av följande två bilder jag ska ha på mitt CV nästa år. Några röster???

Idag tvingade jag Lasse att visa mig bästa löparrundan här i krokarna. Har man ett par fantastiska nya löparskor är det ju en skam att inte använda dem. Med underbart solsken, vitsippor, gullvivor, grönskande blad och utslagna körspersträd finns dessutom ingen anledning att hålla sig inne. Så vi sprang. sprang genom kvarteren jag tillbringat så galet mycket tid genom en gång i tiden. Som nästan varit mina egna. Nostalgi och minnen. Varje gång jag såg någonting jag kände igen ville jag berätta - men det kunde jag ju inte förstås eftersom 99% av mina nostalgiska minnen bara var olika sorters bussträck och hyss. Mamma, om du läser detta inlägg förbjuder jag dig att läsa resten. Läser du ändå? Du har i allafall ingen rätt att använda någonting jag nu avslöjar emot mig såhär många år i efterhand.

Vi löpte förbi kolonilotterna - hur många gånger hade vi inte pallat äpplen, blommor och annat där. Log när jag mindes gubben som jagade oss med sopkvasten. Vi löpte förbi idrottsarenan. Jag mindes när vi trixade oss upp på taket, drack vodka och rökte under stjärnorna. Sprnag förbi solvik - åh det var här vi erövrade hela badflotten. Sprang förbi tolvan - ägg, snöbollar, stinkbomber - frågan är väl snarare vad vi INTE slängde in i den stackars spårvagnen? Sprang förbi skjulet och lilla båtbryggan, där vi knyckte/lånade båten och paddlade omkring med. Sprang förbi stora båtbryggan - där vi klättrade ner i folks privatbåtar och drack öl. Sprang förbi skogsfläcken som brann. Sprang förbi huset med den larviga flickan vi gjorde en korvdocka åt. Förbi A.I.K. bänken -och lyktorna - och elskåpen. Förbi trädet där en snigel spetsades med ett skott från pilbågen vi lekte med. Förbi skolan med rutorna vi paja (vi sympatiserade med glasmästaren istället för högstadiet). Och så förstås förbi den ynkliga procenten vi höll oss i skinnet och inte ställde till med något hyss på.

Igår såg taggade jag hela dagen för Real - Barcelona och vad händer? Jo Mourinho fick som vanligt möta Barca med en man för lite. I vanliga fall ogillar jag barca men just nu avskyr jag dem verkligen. Barcelona är ett helt otroligt lag med obeskrivlig kapacitet där varje spelare ensam står ut för sig själv så varför, varför, varför måste varenda jävla domare i hela UEFA hålla på och snutta med dem??? Allt ska ske till Barcelonas fördel. Att Van Persie inte stannar upp i sitt avslut mot mål för att försökra sig om att han inte är offside - solklart kort - Kan väl inte vara några som helst problem att höra en visselpipa med 95 000 åskådare? Han hade ju inte behövt bli så kinkig över strypgreppen han fick så att han försökte peta ut ögonen på sin motspelare innan. Och Real - den olycksaliga stämplingen i samband med försöket att sno bollen var ju absolut det värsta som skedde under matchen, solklart kort där också. Eller inte....Fördelningen med gula kort och frisparkar orkar jag inte ens gå in på.

Mest av allt retar jag mig på Lionel Messi just nu. Jag verkar vara den enda människan på hela jorden som inte avgudar killen. Visst, han är en konstnär med bollen och ja, jag skulle nog säga att han är kanske världens bästa någonsin - men - det är liksom allt som finns där. Vem är Messi förutom killen med fotbollen? Vad har han för drömmar, intressen, ambitioner, rädslor - ingenting. Sålänge han får spela fotboll är han glad säger han. Han påminner mig om en hund med en pinne. Sålänge han har sin boll så är han nöjd. Man kan likna honom med en vagel i ögat. Liten, märks nästan inte, men är liksom där och irriterar i synfältet hela tiden. Varför är det ingen journalist som kan avguda A.I.K. eller Mourinho istället, allt med en personlighet och som lever skall tydligen hatas i sportjournalistiken....

Jag har privilegiet att få en supermysig vind alldeles för mig själv. Det är fin utsikt och varje dag när jag drar upp rullgardinen möts jag av strålande sol. Men, nyss då jag gick upp för att kissa så sitter det en myra på toalettsitsen. Ingen stor myra utan bara en sån där liten svart ofarlig husmyra. I alla fall tyckte jag det var lite äckligt så jag tog ett toapapper och vispade ner den i toaletten samtidigt som jag såg en annan myra kila fram över golvet. Jag bestämde mig för att eliminera varenda myra jag såg och tryckte på spolknappen.
Sekunden jag gjort detta drabbades jag dock av fruktansvärda skuldkänslor. Jag föreställde mig myran kämpandes för sitt liv i virvlarna, kippandes efter andan utan framgång. Sen tänkte jag på myrans familj. På myrmamman som förgåves skulle vänta på sin make och på alla stackars myrbarnen. (Det är Gunnars fel för han brukade alltid måla upp de mest tragiska scenarion för mig när jag som liten dödade småkryp - enkom för att han tyckte det var så roligt att jag fick så dåligt samvete) Jag kände mig således nästan som en riktig mördare och fick tårar i ögonen. En förnuftig röst innuti mig sa "skärp dig, det är bara en myra, ett skadedjur - nu tar du och tar bort de andra som kilar över golvet. Högt och ljudligt förvarnade jag "ALLA MYROR JAG SER KOMMER JAG ATT DÖDA SÅ OM NI VILL LEVA HÅLL ER UNDAN" sen försökte jag upprepa meningen på myrspråket utifall att myrorna inte kunde svenska. (Ja jag är medveten om att jag är knäpp) Myran var kvar på golvet men jag hittade på anlrdning efter anlrdning att inte mosa den.

Det mest kontroversiella i historien är att om det inte varit en myra utan tillexempel en silverfisk så tror jag inte att jag skulle ha haft några som helst problem att döda den. Bara för att de är mycket äckligare. Silverfiskar kan ju inte hjälpa att de är födda så äckliga och motbjudande - de har väl lika stor rätt att leva som alla andra?

Aja, numera delar jag mitt badrum med husmyrorna för jag är för knäpp för att utrota dem.

Det är underligt hur det funkar med barndomskompisar. Man kan liksom vara ifrån varandra forever och känna det som om tiden stått stilla när man möts. Jag och Annica hade lika gärna kunnat vara 14 år igår. Endast alkoholen och sex-snacket förrådde mig om att så inte var fallet. Men hallå, ingen kväll som inehåller rock, vin och en jättestor kanin kan väl vara dålig?


Annica visar hur man ska träna då man får håll i skogen....



Inne på Harry B James - Queens of self entertaining?


Fina kaninen. Vet inte vem det är eller varifrån den kommer.

Fram till klockan tre rejvade vi loss innan vi började röra oss hemmåt. Annica hade pizza i frysen och jag var inte svårövertalad att hänga på. Klockan var omkrin fyra när vi snubblade in i Annicas kök för att göra mat.


Annica vaktade och såg till att pizzan gjorde sig ätbar



Själv höll jag uppsikt över köket ifrån mitt hörn

Här bilar vi jag och farsan. Sex och en halv timme tog det med Gunnar bakom ratten. Han har en sådan finurlig uppfinning i sin bil som varnar då det kommer en fartkamera. På så vis kan man effektivt anpassa hastigheten. Det var en trevlig resa. Musiken dundrade, vi körde mellan regn och solsken - allt medan naturen blev allt grönare och temperaturen blev allt varmare.

Det känns som att detta var en flytt lika mycket som en flykt. Jag mår inte bra av att stå stilla för länge. Vill inte känna mig låst. Nu kan jag andas igen. Återigen har jag hela världen under mina fötter och det är bara jag själv som håller i kontrollen. Fri som en fågel känner jag mig. Härifrån är allt möjligt, allt jag behöver göra är att låta fötterna vandra.

Vad är nu detta? Här är man uppe med tuppen och hoppar as taggad på att se solförmörkelsen. Men så är det MOLN ivägen. Dumma moln, jag ville ju se

Idag har jag städat (jag antar att sanerat skulle vara ett riktigare ord att använda) lägenheten. Mitt levene som ett totalt yrväder medför förrödande konsekvenser i rumshygien (skriva tenta, ner till stockholm, jobba, plugga, jul, festa, festa, ner till stockholm, nyår, fest) Jag är förvånad över att inte skyddsnämnden hann dyka upp och vira in alltsammans i gul skyddsplast med texten "varning hälsofara". Jag vill inte ens veta vad damerna i "Rent hus" skulle ha hittat om de analyserdae kletet under diskbänken eller dammet längst in under min säng. Det hade typ muterat sig, fått liv och rullade runt inne i mörkret. Kanske var de deras fel att golvet knakade när jag försökte sova igår.

Men nu är det rent. Så rent att jag imorgonbitti kan hälla ut mitt frukostfil över plankorna i sovrummet och äta direkt från golvet. (Varför jag nu skulle vilja göra det.....) Mycket tack vare min nya dammsugare. Då den gamla inte ens klarade att suga upp ett popcorn insåg jag att jag var tvungen att köpa en ny. Men det är fruktansvärt irriterande att behöva lägga 1400 kroner på en dammsugare när jag kunde ha lagt dem på resor, upplevelser, kläder, alkohol eller något annat roligt.

Ikväll kom Daniel hit med lussekatter. Vi var lika fuckade i huvudet båda två. Jag skulle följa honom till bussen men vi snirklade liksom runt i cirklar längs universitetet och missade den två gånger. Roligaste diskutionen under kvällen....
Daniel: Du fyller år den 7e va?
Frida: Nej den 6e
Daniel: Jag har för mig att det var den 7e!
Frida: Haha, min pappa fyller år då, jag fylkler år den 6e!
Daniel: Frida är du säker?
Frida: Japp. Är det någonting här i världen jag faktiskt är säker på så är det när jag fyller år.

Jag har faktiskt fyllt år den 6e januari, varje år ända sedan jag föddes och det ämnar jag göra även i år!

Efterfesten tog inte slut förrän klockan fem då jag och Jenny deckade i varsitt sovrum. Klockan nio på morgonen vaknade jag och kravlade mig ut i köket där jag släppte ner två treo och en resorb i ett stort glas vatten, sedan kravlade jag mig tillbaka till sängen. Att säga att lägenheten var stökig är en underdrift, jag hade en sopkvast men en snöskyffel hade varit mer användbart. Det kändes som att vakna i en soptipp. Burkar, papper, chips, popcorn, glas, flaskor, snus och kapsyler i ett hav. Överallt var det klibb och kladd. Men vi hade otroligt kul. Vardagsrumsgolvet förvandlades till ett dansgolv där vi alla efter 12 slaget fekkade sönder till gamla partylåtar.














Tack till er alla som gjort mitt 2010 obeskrivligt bra! Nu har vi ännu roligare 2010.

Daniel, du vinner mitt snygghetspris oxå ;)

Jag antar att om jag själv visste svaret på min rubrik skulle jag inte begå så många misstag hela tiden. Jag stövlade in i sista sekunden på flygplatsen bara för att få reda på att jag bokat flyg för imorgon. Lyckligtvis för mig var kvinnan i kassan snäll och flyttade mig men frågan kvarstår. Hur lyckas jag? Nu sitter jag på tåget. Bäst att vara uppmärksam istället för att blogga för annars åker jag väl till gubbängen eller nått.

Måndagen efter julhelgen brukar vara otrevligare än vanliga måndagar. Jag antar att det var fler än jag som körde tvådagars. I alla fall riktigt kul. Roligast var i fredags då jag var med Daniel och Ida på Scharinska. Påvägen hem hittade jag ett mystiskt hål i snön. Och eftersom jag typ aldrig tänker (vad hände med min förmåga att hejda impulser?) så hoppade jag rakt ner i hålet och satt där och lurade hur nöjd som helst.

Jag var inte lika nöjd dagen efter då jag insåg att hålet var fullt av massa smuts som jag kletat in min klänning och jacka i. Men sånnt är livet.

Idag bär det av ner till Stockholm och mina barndomsvänner! Kvinnan som lärde mig att äta löv (utifall att jag någon gång skulle gå vilse i skogen och bli tvungen att äta löv för att inte svälta ihjäl) ska nämligen gifta sig. I min värd är det fortfarande helt absurt. Jag är lycklig att du hittat den rätta men Ella, är du verkligen medveten om att du ska bli någons fru? Det är rätt coolt. Förhoppningsvis hinner jag träffa min finaste Annica också!

Vi hörs!

Mitt bakande med det brända brödet verkar kunna vara värre än jag först trodde. Igår innan jag gick till skolan lämnade jag fönsterna på korsdrag och fläkten i full gång men då jag kom hem luktade det fortfarande jättemycket rök. Så jag öppnade alla ventiler och gluggar och kraschade Emmy och Stefan inatt. Då jag nyligen kom hem var lägenheten svinkall och vad värre var - det luktade fortfarande rök, ända ner i trappuppgången. Kan jag rentav ha orsakat en rökskada? Vad gör man då liksom? Jag var väldigt lockad på att göra en Timon och Pumba "Hakuna Matata" dvs ingenting men en liten liten katt röst innuti mitt huvud (tanken på vad Karin och mamma skulle säga) sa att jag verkligen borde göra någonting. Så jag ringde min kvatersvärd. Efter att jag förklarat situationen blev hon helt tyst. Hon hade inte heller någon aning om vad som borde göras, eftersom ingen annan hyresgäst någonsin lyckats med något liknande tidigare. (Jag kände att det inte riktigt var rätt läge att börja förklara för henne om min dåliga karma från ett tidigare liv) Hon skulle komma över på en gång så skulle hon avgöra om det behövdes profetionell sanering eller inte.

Jag läste just på nätet att man kan ställa ut tallrikar med ättika för att få bort röklukt. Någon annan som har några ideér?

Jag vaknar upp och hela lägenheten luktar rök från gårdagens missöde. Trotts att jag vädrade en timme. Termometern visar på minus 12,5 grader och jag har skola och jobb ända fram till på Onsdag. Varför ska tiden gå så långsamt ibland.

Jag längtar efter popkornkrig, bakissöndagar med Premier League, disco-rave med kina pinnar, Monty Phyton maraton och sushi i solnedgången. Jag längtar efter Marcus Palm! Jag tycker Kina har haft honom tillräckligt länge nu! Nu är det min tur. Kom hem någon gång då din kines!