Hur lyckas jag?
Om my way ehy
Jag var inte lika nöjd dagen efter då jag insåg att hålet var fullt av massa smuts som jag kletat in min klänning och jacka i. Men sånnt är livet.
Idag bär det av ner till Stockholm och mina barndomsvänner! Kvinnan som lärde mig att äta löv (utifall att jag någon gång skulle gå vilse i skogen och bli tvungen att äta löv för att inte svälta ihjäl) ska nämligen gifta sig. I min värd är det fortfarande helt absurt. Jag är lycklig att du hittat den rätta men Ella, är du verkligen medveten om att du ska bli någons fru? Det är rätt coolt. Förhoppningsvis hinner jag träffa min finaste Annica också!
Vi hörs!
Rökskada?
Jag läste just på nätet att man kan ställa ut tallrikar med ättika för att få bort röklukt. Någon annan som har några ideér?
Snigelklocka
Jag längtar efter popkornkrig, bakissöndagar med Premier League, disco-rave med kina pinnar, Monty Phyton maraton och sushi i solnedgången. Jag längtar efter Marcus Palm! Jag tycker Kina har haft honom tillräckligt länge nu! Nu är det min tur. Kom hem någon gång då din kines!
Something's smokin, and it aint me......
Idag skulle jag baka lussekatter efter jobbet. Medan smeten jäste slog jag på ugnen. För att det inte skulle bli så långtråkigt att rulla 60miljoner lussekatter så släpade jag med mig en plåt, mjölet och lussesmeten in i vardagsrummet. Där rullade jag lussekatter, drack kaffe och såg Entorage. Undan för undan började det dock lukta bränt. Jag fördömde Åhlidshems urusla medeltidsspisar och bakade vidare. Småningom började jag bli tårögd så då gjick jag in i köket bara för att upptäcka att det var tjockt av rök. Rök från ugnen bolmade ut genom ventilen på spisen. Inte undra på att det luktade rök tänkte jag och drog igång fläkten och öppnade fönstret i köket. Tack och lov var ugnen tillräckligt varm så jag skuttade iväg och hämtade plåten med lussekatter jag gjort. Bara det att när jag öppnade ungsluckan blev jag blind av rök. När den skingrades gick plåten med lussekatter inte in - den var nämligen inte ensam. På ungsgallret låg sotsvarta förkolnade klumpar av någonting. Jag trodde först det var köttbitar fast sedan kom jag på att det nog var brödet jag lagt där för att värma förra helgen men glömt bort. Jag gjorde mitt bästa för att krafsa bort askan i den 225 gradiga värmen.
Knaprigt
Till råga på allt blev jag så förvirrad att jag glömde pensla och sätta russin på nästa plåts bullar. Suck.....
Invasion of the gremlins
Fulla artonåringar i flock är ett skrämmande fenomen. De påminner om the gremelins. Ni vet, en och en för sig är de ganska okej och söta. Typ såhär:
Men sedan då de dricker alkohol på natten utvecklar de hjärnstörningar och flockbeteende. De blir helt okontrolerbara, skriker, slåss, spyr och klättrar på möblerna i en enda röra. Typ såhär:
Av någon anledning ska 18åringar alltid röka också. Och de kan inte ta med sig sitt cigarettpaket då de hänger in utan de ska när det är 20 människor i kön före dem skrika och envisas med att bara få hämta sina cigg, varpå det tar EN canser-pinne ur paketet och kommer tillbaka en halvtimme senare och upprepar proceduren. Det var så många som var otrevliga igår. Två personer försökte dessutom krama mig och en tredje att knäppa upp mitt BH band... av någon märklig anledning sket jag i hans jacka. Erika blev grundligt utskälld av en arg brud som påstod att vi slarvat bort hennes väska (bara det att hennes kompis sedan hittade väskan på golvet bakom den arga tjejen) och nej, hon bad inte om ursäkt. Halv fem kom jag hem med verk i hela kroppen.
Idag är jag gladare. Jag har köpt julpyssel så nu ska jag julpyssla. Hurra! Diesel kanske vill hjälpa mig! Förresten så har jag klippt mig och färgat håret. Det syns kanske inte så jättestor skillnad men det är iaf lite mörkare.
Ödesavtalet
Jag har sedan länge vetat att det inte finns så mycket att göra i norrland. Speciellt inte på vintern när det är 25 minusgrader eller snöstorm. Det är nog mest därför alla dricker hela tiden, i alla fall jag, och för att det är roligt. I alla fall har jag bestämde jag mig i söndags för att inte dricka innan jul. Eller bestämt och bestämt, det är snarare ett avtal med ödet. Ett ödesavtal inträffar ungefär en till två gånger per år för mig. Det går ut på att jag får någonting jag verkligen vill ha mot att jag uppoffrar någonting/ gör en god gärning. Ibland då jag vill någonting väldigt mycket, någonting jag känner att jag löper stor riska att inte få binder jag ödesavtal. Nu var det så att jag inte vidrörde min kursbok på två och en halv vecka under resan och därför hade jag en och en halv vecka på mig att plugga innan tentan. Jag kände att jag låg farligt nära ett underkänt. Och omtenta 'r någonting jag verkligen, verkligen, verkligen inte pallar nu. Eftersom jag redan har två jobb och dessutom miljontals roligare saker än att plugga till dubbla tentor på jullovet fick jag allt värre tentaångest ju längre tiden gick. Så då gjorde jag ödesavtalet, ni ve "Snälla gör så att jag får godkännt på tentan så lovar jag.....jag lovar att vara nykter i helgen, nej jag lovar att vara nykter ända fram till jul."
Det behöver inte vara så att jag först får vad jag vill ha och sedan gör uppoffringen utan det kan vara tvärtom, men faktum är att varje gång jag gjort ett ödesavtal så har det fungerat. Kanske för att jag är bäst i världen aldeles av mig själv, och - ja - självklart är det fruktansvärt vidskepligt, men jag tänker inte riskera att bryta benet eller krocka så jag håller min del av avtalet.
Vist är jag knäpp :)
Narnia
Vackert och skrämmande
Stockholm and back 24h
I fredags var jag lite smådeppad. Det var kallt, mörkt, tråkigt och jag skulle jobba natt hela helgen. Men så ringde min bästa kompis och frågade om jag inte istället ville dra ner till Stockholm med henne på Lördagen och gå på rockkonsert. Eftersom jag egentligen inte hade vare sig tid eller råd plus att det var en rätt oansvarig och spontan grej att göra - så var jag självklart på!
Tro det eller ej men jag packade en ryggsäck på 10 minuter med det jag skulle ha med mig och sedan mötte jag Em och drog till flyget. Jag var så faschinerad över att jag för en gångs skull inte pep i tullen att jag sedan glömde min ryggsäck innan säkerhetspersonalen kom springande efter mig. Senare var vi så upptagna av att prata att vi höll på att missa flyget och blev uppropade i högtalarna.
Väl i stockholm när vi skulle hämta ut våra konsertbiljetter blev det något strul och snubben bakom disken påstod att biljetterna redan var uthämtade. Naturligtvis hade biljettföretaget stängt för helgen och gick inte att nå. Vi tillbringade en ångestfylld timme innan vi lyckades få ut våra biljetter och kunde slappna av med lite shopping. Jag köpte rätt mycket, både julklappar och kläder till mig själv. Småningom blev vi leds och hoppade på tuben. Det var nog lika bra eftersom det senare visade sig att någon idiot sprängde sig själv ca 15 minuter efter att vi dragit därifrån. Ofattbart att något sådant händer i Sverige, i julrushen, i min hemstad.
Jag och Emmy käkade middag och tog några öl vid en pub på Gullmarksplan innan vi drog till fryshuset. Konserten var precis som på den gamla goda tiden, som för fem år sedan då vi såg ut såhär!
Det var en riktigt rolig konsert förutom att jag råkade sätta mig i tuggumi, att någon hällde öl över mig och att någon framför oss stod och avlossade tortyrklassade mängder anala gaser med jämna mellanrum.
Efter spelningen bytte jag snabbt om till Jeans utan tuggummi i röven och en tröja som inte var dränkt i öl innan vi drog till Medborgarplatsen och Underbara Bar där vi mötte upp Marcus och hans kompisar. Ingen kan ha förtjänat att festa mer än Emmy som inte haft en ledig helg på en månad. Vi krökade tills de stängde innan vi drog vidare till Solna där vi drog en snabbvisit i Black Army lokalen. Den var sig lik. Precis som om tiden stått stilla i sju år. Likadant möblerat, lika vidriga toaletter, lika märkliga människor. Kvällen avslutades hemma hos Marcus där vi chillade, drack lite bira och snackade innan vi somnade.
På morgonen hade vi fått en ARG lspp från hans mycket arga granne som klagade över att vi hade fräckheten att samtala lågt på natten. (Han gillar att sätta upp lappar och banka i väggen om någon pratar eller ser film efter halv tio på kvällen) Ganska faschinerande att någon orkar bli så upprörd över en sådan bagatell att han skriver en arg lapp. Varför köper han en lägenhet i centrala solna om han är så känslig för ljud. Varför skaffar han inte öronproppar eller ännu bättre - flyttar till en villa i skogen så att vi andra slipper dra ner andra livsglada människor?
Iaf sjukt random och sjukt rolig helg! Emmy, fler spontanious trips in the future! Gangster, sjukt kul att dra in i dimman med dig en sista gång innan du lämnar landet. Du kommer vara saknad brorsan!
uttråkad
A Blue house didumdida
Jag gillar den här ansiktsmasken från Makeupstore. Smyger omkring här hemma och känner mig som en avatar!
Mourinho i blåsväder
Avstängningen gäller för två matcher där den senare är villkorlig och sträcker sig över tre år. Anledningen till avstängningen är att han enligt UEFA beordrat Xabi och Sergio (Ramos) att dra på sig ytterligare kort så att de skulle bli utvisade. De skulle på så vis vara bänkade sista gruppmatchen mot Auxerre (en mindre viktig match) och vara "rena" i CL slutspelet.
Att så även var fallet är mycket troligt, men, jag anser inte att UEFA haft tillräckligt med bevis för en avstängning. Dessutom kan jag inte komma på någon regel som säger att vad Real Madrid anklagas för inte skulle vara tillåtet - även om det kanske inte är beundransvärt. Och helt ärligt, hur ofta händer inte sånthär inom fotbollen utan att det uppmärksammas?
Jag beundrar styrkan hos Mourinho. Först jättetorsken mot Barca och nu det här. Allt medan sportjournalisterna ivrigt disikerar honom öppet i media. Ifrågasätter hans kunnskap, moral och taktik. Han är och har länge varit en nagel i ögat. En man fotbolls-Europa älskar att hata.
Tyvärr har jag själv inte mycket till makt över sportjournalistiken (och jag tvivlar på att majoriteten av mina läsare intreserar sig det minsta för detta inlägg) men jag vill i alla fall belysa en annan sida av Mourinho. Den Mourinho jag beundrar är en tränare som inte är som andra, en tränare med karaktär, en som vågar ta risker, vågar göra misstag och framförallt som vågar lita på sin intuition.
Första gången jag såg Serigo Canales på planen stannade jag upp. Jag vände mig om i vardagsrummet hemma hos mina föräldrar och ryckte farsan i byxbenet.
"Pappa, vem är den där unga killen?" frågade jag.
Få tränare skulle ha gett en så ung spelare som Canales chansen att spela på en sådan elitnivå som Mourinho gjort. Det finns alltid en risk med ojämnheter och misstag hos unga och oerfarna spelare men Mourinho litade på honom - och se bara vad killen presterat. Efter Kaka's skada trodde jag Real Madrid skulle få det hårt men tack vare en otrolig 91:a så märktes hans frånvaro inte så mycket. Istället fick jag ytterligare en anledning förutom kungen att vilja kika på Reals matcher då jag hinner.