Veckans klantighet
Bad bad bad luck
Och det är inte bara mig själv, överallt där jag går följer kaos. Alla tekniska maskiner i min närhet går sönder. Datorn krånglar, internett krånglar, min hårtork har dött, min laddare och kamera har dött, skrivare och kopieringsmaskinerna på jobbet verkar ständigt köra fast då jag är i närheten och såfort jag använder något datasystem ploppar det upp något fel ingen annan råkat ut för.......
Nåja, jag ska inte över I-landsproblem. Jag har det riktigt bra! Men varför råkar aldrig andra ut för sånnt här?
Att kröka en Onsdag är inte smart
I onsdags skulle var jag med Danne. Vi var båda trötta och sjukt less på novemberregnet och skolan. Vi delade på en flaska vin och pratade, sen blev det kaffedrinkar, sen blev det fler drinkar, sen blev det utgång.
Den första pinsamma incidenten inträffar på vägen till Åhlidhem då jag gjorde sällskap med en wierdo snubbe. Jag fick sova hos Viktor men hans bästa polares föräldrar var där. Jag ville inte skämma ut honom genom att snubbka in där full mitt i natten så jag sov hos Em istället vilket jag skrev i ett "snuttipluttigt sms". Bara det att snubben jag gick med kleptade min mobil och tryckte runt på knapparna. Jag vet inte om det var med flit eller inte, men iaf lyckades han vidarebefodra mitt sms till dom 2 senaste personerna jag sms:at med - vilket jag inte upptäckte förrän senare. Tack och lov var det bara två polare så det var ingen större skada skedd men det hade inte varit kul om "snuttiplutt sms:et" hamnat hos snubben jag ska köpa soffan av eller min kompis pojkvänn :S
Morgonen efter vaknar jag upp . Och vad värre är - det är inte min, utan pirayans 3000kr jacka! Har ingen aning om hur detta gick till så jag ringer till Danne för att fråga. Daniel har inte heller en aning om vad jag gjort med jackan men upplyser mig om att min nya bästis är en jehovas vittnen typ. Jag minns att jag stod och pratade as länge med en sådan trevlig person - som senare enligt Daniel försökte värva oss till sin sekt! Jag har inte ett så bra människo omdömme då jag är onykter.
Min ofabulösa helg
Jag fick tipset om en förkylningsdryck "Kan Jang" som jag införskaffade mig. Kan Jang smakar rutten huggorm kan jag förövrigt avslöja, men jag tror den funkar för jag känner mig mycket piggare. Halsontet är borta och idag kan jag ha linserna igen.
Dock retar det mig att jag slösat dyrbar tid på någonting så tråkigt som att vara sjuk. Varför måste just jag vara född med katastrofal otur (Senast i tisdags tappade jag en 105kr flaska rödvin på golvet inne på ICA Maxi) och kanske Sveriges sämsta emunförsvar??? Jo jag måste helt enkelt ha sjukt dålig karma från ett tidigare liv har jag kommit fram till....
Förlåt så mycket cyklisten!
Jag måste få beklaga mig: Varför råkar alltid jag ut för sådana här konstiga saker? Jag vill också passa på att be om ursäkt till den stakars cyklisten.
Mina senaste bravader
Frida: Hur gör man med filtret här?
Emmy: Du skruvar på det, men gör det inte här för det är massa sump kvar. Frida gå in i köket!
Frida: Lungna dig jag ska inte öppna den här. Hur gör man med den här delen då?
Emmy: Du drara bara där nere, men gå in i köket.
Frida: Nähä det funkar inte för det testade jag förut. Kolla här.... SWOSH
Det funkade, och gammal kaffesump flög ut över deras matta, deras golv, deras soffa, deras dator, Emmys jeans och på bordet. Sedan skämdes jag lite så jag damsög hela vardagsrummet.
Exlusivare badrumsskurning får man leta efter!
Stress och tidsbrist ledde till att min lägenhet såg ut som kriget och jag kände plötsligt en konstig känsla jag nästan aldrig känner: nämligen "usch här behöver städas" känslan. Badrummet kändes mest akut så jag plockade undan allt, putsade speglar, skurade handfat och toa och damsög golvet för att sedan skura. Jag gjorde dock misstaget att gå på toaletten först. Då jag reste mig upp slog jag huvudet i parfym hyllan och hörde kort därefter ett krash i golvet. Förfärad försöker jag kika ner bakom toalettstolen för att se vilken av mina älskade parfym flaskor det var som gått sönder då en stark tvålaktig doft fyller hela badrummet. Jag sniffar och stönar sedan igenkännande......Chanel No 5. Mycket riktigt hittar jag resterna av flaskan bakom toaletten.
Så nu doftar mitt badrum av Chanel No 5 och jag är sjukt bitter över att jag ska vara så förbannat klumpig hela tiden. Det var inte min favoritparfym men en tidlös klassiker och tillräkligt dyr för att jag inte uppskattar att ha knuffat den i golvet. Badrummet fick sig ju dock en skurning i exlusivaste lagret.
Frida the car sadist
Jag fattar verkligen inte hur jag jämt och ständigt lyckas ställa till det för mig själv. Igår skulle jag med Danne på bio och jag hade lånat farsans BMW som jag skulle parkera på hans jobb som jag gjort 100 0000 gånger innan och jag vill bara tillägga att jag har trixat, backat och fickparkerat där 100 0000 gånger utan att så mycket som en atom tagit skada. Men igår ja då var det dags för olyckan. Då jag körde in genom järngrinden kände jag ett motstånd och hörde ett oroväckande gnissel ifrån vänstra sidan av bilen. Skräckslagen parkerade jag, gick ut, knep ihop ögonen, tog ett djup andetag och bad till gud (vad höll du på med egentligen?) och kisade försiktigt. Långa vita rispor i bredd och avskrapat lack sträckte sig över hela bakdörren och ner mot hjulet. Jag blev yr av förfäran. På grindstolpen satt stora svarta lack köttstycken av BMV fast.
Jag sitter med darrande ben på bion.
Frida: Men hur fan lyckas jag, farsan kommer att flå mig levande
Daniel: Det ordnar sig nog
Frida: Nej! Jag kommer inte bli anförtrodd med så mycket som en sparkcykel i fortsättningen!
Daniel: Här, ta lite tranbär. Dom var goda!
Frida: (tar några och stoppar i munen) Jag behöver, tugga tugga , något betydligt starkare för att komma över det här.
Daniel: Ska vi inte ta en utekväll snart och dränka våra sorger i sprit?
Frida: JAAA det gör vi! Vi dricker och beklagar oss och, tugga tugga.....vänta lite nu.. DU har väl inga sorger?
Daniel: Tugga tugga, jag kan inbilla mig. <--(Veckans i särklass skönaste kommentar)
Daniel är en bra kompis. Efter bion hjälpte han mig att skrubba på reporna i lacken med snö så att dom inte såg lika farliga ut. Pappa fick närpå en hjärtatack och skällde ut mig efter noter och jag kan inte klandra honom. Men det var en olyckshändelse.
Pappa: HUR LYCKAS DU?
Frida: DET SKULLE JAG BRA GÄRNA OCKSÅ VILJA VETA! TROR DU JAG SKULLE HA SÅDAN KATTASTROFAL OTUR JÄMT OM JAG VISSTE SVARET PÅ DEN FRÅGAN?
Pappa: DU ÄR JU FULLKOMLIGT HOPPLÖS! HUR LÄNGE SEN VAR DET DU KROCKADE MED POLON?
Frida: (skamset) Det är inte mitt fel, jag har JÄTTE JÄTTE dålig karma från ett tidigare liv förstår du.
Pappa: fnys
Jag vill inte veta hur jag blir då jag blir gammal
Ibland är det ganska jobbigt att vara jag som sagt.....
Den vandrande olyckan
Ni ska nu inte tro att jag liksom bara buffade in med stötfångaren, nej jag hade naturligtvis oturen att krocka med en Mitchubitchi van, med sånna där stålkanter där bak. Mitchubitchibilen klarade sig med en sprucken lyckta medan jag fick hela främre stötfångare och motorhub ihoptryckt.......
Lyckligtvis blev inte den andra föraren arg på mig och jag hade helvagnsförsäkring men det var så typiskt att det skulle hända just mig.
Gremelinens födelsedag och dålig karma
Imorse var roligt. Gremelinens min när han såg sina fillingar jag designat åt honom var obetalbar. Jag hoppas han kommer att använda dem!
Eftermiddagen var inte lika rolig. Hela dagen sedan kl tio har jag suttit och slitit vid datorn med att designa en hemsida till skolan. Klockan tre då jag nästan är färdig får photoshop krupp och avslutas... Nej jag hade naturligtvis inte sparat någonting.... Det var fem timmar av mitt liv i onödan för nu måste jag göra om allt :@ Det känns orättvist
Får trösta mig med the champions och bira ikväll...
Spiller gör jag
I belgien tillexempel lyckades jag först vifta ut en ölburk på bussen som skvätte ner tre personer inklusive mig själv. Senare då jag skulle ladda min mobil höll jag fast en flaska vatten med tänderna för att kunna ha händerna fria pch koppla fast telefonen. Men naturligtvis tappar jag flaskan som först dunsar ner i huvudet på en tjej för att sedan rinna ut i hennes skrev så att det ser ut som om hon har kissat på sig. Då till och med folk i ens omgivning börjar kommentera ens oförmåga att behålla sin vätska i sin behållare är det tragiskt..
Stefan: Helt ärligt Frida, jag tror aldrig jag har träffat en människa som spiller så mycket som du gör.
Rebecca: Jag skulle be dig bära te brickan men jag vågar inte. Inget illa menat men jag vet hur du är.
Fredrik: Någonting är annorlunda idag.....Frida du har inte spillt ut ditt kaffe än!
Ana: Tredje burken du spiller, hur mycket har du druckigt?
Jag: Ingenting, jag är nykter det är bara folköl
Ana: (Yeah right blicken)
Daniel: Det är faktiskt sant, hon gör alltid sådär.
Nappflaska för Frida i fortsättningen, skulle det vara något?
Det har nog alltid varit så.
Jag skrev nyss ett för mig riktigt personligt feel good inlägg. Det var skönt att skriva av sig men jag hindrade mig i sista sekunden för att ofentliggöra det. Tro det eller ej men jag har faktiskt även en seriös sida även om jag ogärna plockar fram den och jag känner mig inte riktigt mogen för att låta vem som helst se den sidan. Kanske dyker texten upp lite senare i år
Nu har mina föräldrar snart varit borta i 11 dagar och även om det är najs med kaffe och glass till frulle är det drygt att göra allt själv och ja, jag saknar min mummy. Därför bjöd jag in mig själv på middag hos min kusinis ikväll, på grund av maten alltså (och för snoka i hennes senaste dejt om man nu kan kalla det det) ska väl erkännas. Vi började prata om diffusa minnen vi hade av en resa våra familjer gjorde ihop till öland då vi var än 3/4 år. Tydligen var jag lika klumpig då som nu. Min farbror berättade att han och pappa stått och pratat om oss på gräsmattan och pappa beklagade sig "Frida är så klumpig, man måste ständigt vakta henne för hon lyfter inte på fötterna då hon springer runt och snubblar" Sekunden efteråt kommer Rebecca löpandes över gräsmattan och jag löper inte långt efter. Rebecca springer och hoppar lätt över en liten ojämnhet i gräset, jag springer efter och "Dunk"..... ja ni fattar. Jag har nog alltid varit sådan helt enkelt. Jag var tidig med att gå och springa och dessutom sjövild och katastrofalt klumpig. Jag hade en hjälm på huvudet under mitt första år för att mamma och pappa var så oroliga för att jag skulle snubbla och slå mig illa.
Varför ska jag vara så helvetes klumpig???
Inte nog med kaffemaskinen. Min mamma aka pirayan har 7 skitfina orkidéer i sitt köksfönster hon älskar. En av dessa började plötsligt tappa blommor och jag tänkte att den kanske behövde vatten. Jag tog en kanna och dränkte den rikligt i vatten men dagen efter såg den ännu bedrövligare ut och hade tappat minst 13 blommor. Förtvivlad berättade jag om missödet för min kusin som uppluyste mig om att orkidéer tydligen är jättevattenkänsliga och måste vattnas underifrån så att man sänker ner rötterna. Så det gjorde vi. Det funkade men skadan var redan skedd och detta är nu vad som återstår av pirayans älskade Orkidée.
Idag
Den här morgonen var ingenting som vanligt. Jag hade ett otroligt flyt. Jag sov en halvtimma längre än jag brukar, tog en lång dush, hann med både att torka håret, sminka mig, äta frukost och brygga kaffe och jag var ändå i tid till jobbet. Väl inne på jobbet hade Emmelie köpt jättegoda kakor till receptionen och på radion spelade dom system of a dawn. Nu började jag bli lite misstänksam över att jag hade sådant flyt. Dock varade det ungefär bara fram till lunch. Då hörde jag på radion att det förmodligen skulle SNÖA på min student, jag snubllade in i en stor träplanka, rev ner den samt massa papper och loggor, brände mig på OCH spillde ut mitt kaffe på mig själv. Everything back to normal dvs.
Nu ska jag iväg på brorsans skolavslutning. Blir kanske lite tårta iaf :D
Sorg, otur och kaffe
I dag var det dags att vakta galleriet igen. Sist var vi tvungna att damsuga och vi fick en utskällning eftersom vi inte sett den lilla mattan som hängde på trappräcket. Det var tydligen en självklarhet att det var affärens matta och att den skulle ligga framför dörren.
Den där * kan verkligen driva en till vansinne. Maken till självgod människa får man leta efter. Idag var det min och Idas tur att hålla vakt. Det var en
Nu ska jag dra till Rebecca och sen ska vi in till stan och dra en kaffe. Och jag ska ta tillfället i akt att skryta ännu mer om min tapperhet!
Min vanliga otur
Det var ju inte för intet jag hade smeknamnet den vandrande olyckan som liten...
Grillad skärbräda och pajat lysrör???
På kvällen skulle jag leka med Daniel, han hade köpt ett lysrör till sina sköldpaddor som jag först råkade sparka ut nedför min trapp och sedan snubba på. Jag hoppas att det höll. Bortsett från detta lyckades jag även halka utomhus två gånger. Altenativet att skaffa halkdobbar som gamla tanter vore kanske ändå något för mig.
En skållad arm....
Det krävs Frida för att klara av det.....
Hur i helvette lyckas jag klanta till det för mig ständigt och jämt. Ta bara konstnären vi skulle redovisa om som jag hade glömt bort. Stressad ljög jag för min lärare att jag hade alla papper färdiga hemma och skulle redovisa dagen därpå. Vilken konstnär har du? Frågar hon, och jag slänger ur mig ett namn jag erinerat mig om att jag läst i något konstsammanhang varpå hon antecknar det på sitt papper. När jag kommer hem och ska skriva om snubben ifråga så tror ni det finns någon information på svenska??? Nej, naturligtvis inte utan allt står på Tyska. Min polare hade ett dataprogram som översatte skiten till engelska åt mig så att jag sedan kunde översätta till svenska, det tog ett par timmar allt som allt...... Och vad tror ni det är för en kille jag måste redovisa om sedan då?? Jo någon som använder inälvor, grisblod, slaktade och lemlestade kadaver samt korsfästna nakna människor i sina performance. (Han är säkert inte alls sadist) Jag menar av all världens konstnärer vad i helvette är oddsen???
Eller då vi skulle se på film, jag bad Kitty köpa te åt mig men då hon kom tillbaka hade jag hunnit somna, yrvaken tog jag mitt te och hälde ut mer än hälften i skrevet på mina ljusblåa jeans (det såg inte alls ut som om jag kissat på mig)
Och kaffet, finns det någon dag jag inte spillt ut något av det?? Jo juste, i måndags gjorde jag det inte som Fredrick förvånat påpekade (naturligtvis hade jag dock spillt gips och lera på kläderna istället)
Sen lyckades jag paja dragkedjan på morsans andra sko (jag pajade den på den andra skon förra månaden varpå hon fick lämna in den till skomakaren för 400:- och hon var verkligen sur) Hon vet ännu inte om att jag pajat ännu en, hon vet heller inget om hålet i mangelbänken eller brännmärket i bordet i gillestugan. Det är onödigt att väcka draken då den sover!
Två dagar har jag fått kräla in genom bagageluckan på bilen då dörrarna frusit fast.
Eller lussebullarna, ända sedan mormor kom har jag tjatat på henne att vi ska baka lussebullar varpå hon lite besvärat skruvat på sig. (Okej jag vet att mina bakkunskaper suger, mina kladdkakor blir flytande, jag glömmer mjölet i muffins eller läser fel i receptet och får mina bakverk att svälla rejäääält) Men, när ens egen familj inte släpper en i närheten av en deg är det sorgligt, jag menar jag misslyckas inte jämt! Förra veckan då jag kom hem höll mormor på baka. Besvärat erkände hon att trodde att jag skulle vara i skolan. Men fick jag ens vara med och rulla dem, nej med motiveringen "Nja, du har så långt hår" Där kan jag väl fan inte misslyckas???
Sedan skulle jag bjuda mitt crew i plugget men Mirre och Julle var sjuka och Kitty, Jonna o Daniel drog till stan. Fredrick tror jag åt tre, och sedan fick jag äta lussebullar tills magen höll på sprängas....
