En arena är inte stället vi ska anpassa oss efter
Igår var det dags för premiären av A.I.K på friends. Vi beslutade oss för att hälsa spelarbussen välkomna och stod utanför Råsunda i solen, sjöng och drack öl. Känslorna av vår och lycka som jag alltid får vid dessa tillfällen svämmade över mig.
Stämningen var på topp, allt var precis som vanligt, men så vrider jag på huvet en aning och får en klump i magen. Alldeles bakom mig står ett ödesdigert och tomt skelett. Det bränner min rygg anklagande med sina blickar och jag tvingar mig själv att vända mig om och se. Den läktare och borg som varit vårt hem liknar en ruin.
Jag visste mycket väl hur illa det skulle se ut för när jag slaggade hos en polare i solna för några veckor sedan tog jag en promenad till vad som fanns kvar av Norra Stå innan jobbet. Jag har förgäves försökt smälta vad de gjort med min läktare sedan dess.
Så tågade vi tillsammans skeptiska mot "friends" Arena. Själva arenan i sig är det väl i ärlighetens namn inget större fel på. Det kan vara svårt att förklara för en utomstående varför den aldrig kommer kunna ersätta en betongklump som luktar kiss, öl och rök men jag kan försöka.
Jag minns det så väl första gången jag besökte råsunda.
Gula och röda löv klibbar fast mot marken. Det doftar av våt asfalt. Luften är så där klar som den bara kan vara efter ett höstregn. Den råa kylan letar sig ända in i märgen och andedräkten avtecknar sig som ett spöke mot den klara luften.
Plötsligt hörs en sång. Osynkroniserat framförd av tusentals människor letar den sig uppför väggarna, stiger över tornen, rinner över kanten och når öronen som ett mäktigt och storslaget eko. Som en borg står arenan där och sträcker sig mot himlen i all sin prakt. Den väcker en brinnande längtan att få befinna sig på andra sidan väggen tillsammans med dom andra. De som sjunger.
Innanför Råsundas väggar förändras allt. Ljudet är inte längre ett eko utan det kommer från alla håll och kanter, fångar upp och sveper in. Här inne luktar det av rök, varmkorv, öl och någonting mer som inte går att sätta fingret på. Folk trängs och knuffas i ryttargången på väg mot sina platser. Tusentals människor i olika åldrar med olika bakgrund, kön och etnicitet. Det är nästan någonting religiöst över det. Alla är vi här i samma syfte, med samma dröm och med samma önskan. Tillsammans blir vi någonting större, en gemensam levande organism. Adrenalinet pumpar i ådrorna, ögonen lyser och munnarna rör sig oavbrutet. En ensam solstrimma tränger sig igenom den gråa himlen. Den lyser välkomnande i ansiktena då domaren blåser till avspark.
Spelet drar igång på allvar, bollen befinner sig innanför straffområdet och målvakten slänger sig ner för att rädda. Alla håller andan, balanserar på en nålspets. I likhet med en överfylld ballong inne i ett taggsnår så bara väntar spänningen på att explodera. Den når sin topp just innan den svartvita lilla bollen passerar den vita mållinjen, bara centimeter ifrån målvaktens utsträckta fingrar. Vrålet som följer är öronbedövande, sköljer över läktaren gång på gång som en våg. Lysande eldar tänds på ett ögonblick, det regnar konfetti och killen till höger slänger iväg änden av en toarulle. I slowmotion vecklar den ut sig över publiken och dansar nedför huvudena på människorna nedanför. Alla hoppar, kramas, kastar sig huller om buller i vild frisläppt glädje.
All irritation, ilska, nedstämdhet eller rädsla som fanns förut är som bortblåst efter matchen. Kvar blir bara ett lugn. Den kvällen vann A.I.K. över Djurgården med 2-0. Jag var tretton år och fast för livet.
Idag, mer än 10 år senare, på friends arena så är vi dubbelt så många Gnagare i publiken än den där höskvällen mot djurgården. Men från arenan hörs ingen sång. Alla läktare är fullsatta med det är spöklikt tyst. Jag ser hur nya Norra hoppar upp och ner då matchen drar igång, men bara ett kvävt eko når mina öron.Trotts att vi sitter på "Östra" på friends är det fullt av barnfamiljer med ungar i 3-6års ålder överallt och vid invigningstalet till den nya arenan uppmanas vi att "vårda språket". "FUCK YOU" tänkte jag. En fotbollsarena är inte stället för vårdat språk. Vill folk ha ett mysigt familjeevanemang med vårdat språk kan de gå och se Karlsson på taket. Jag gör inget annat dagarna i ända än att anpassa mig. Jobbar man på kontor är det inte lämpligt att dyka upp i annat än propra kläder, det är inte lämpligt att skrika "helvettes jävla kuk" när datorn hänger sig eller att ta ett glas vin för mycket på personalfesten. När jag går på fotboll gör jag dock precis som jag vill. I 90 minuter lever jag fullkommligt i nuet och allt som existerar är 22 spelare, en domare, två mål och en rund boll. Ingen reagerar över att jag skriker, svär, hoppar och vrålar för de gör alla likadant. När jag går på fotboll vill jag inte behöva ta hänsyn eller anpassa mig.
En liten ljusglimt var åtminstone att jag upptäckte Pascal Simpson sittandes till höger om mig!
Äckliga Barcelona
Igår såg taggade jag hela dagen för Real - Barcelona och vad händer? Jo Mourinho fick som vanligt möta Barca med en man för lite. I vanliga fall ogillar jag barca men just nu avskyr jag dem verkligen. Barcelona är ett helt otroligt lag med obeskrivlig kapacitet där varje spelare ensam står ut för sig själv så varför, varför, varför måste varenda jävla domare i hela UEFA hålla på och snutta med dem??? Allt ska ske till Barcelonas fördel. Att Van Persie inte stannar upp i sitt avslut mot mål för att försökra sig om att han inte är offside - solklart kort - Kan väl inte vara några som helst problem att höra en visselpipa med 95 000 åskådare? Han hade ju inte behövt bli så kinkig över strypgreppen han fick så att han försökte peta ut ögonen på sin motspelare innan. Och Real - den olycksaliga stämplingen i samband med försöket att sno bollen var ju absolut det värsta som skedde under matchen, solklart kort där också. Eller inte....Fördelningen med gula kort och frisparkar orkar jag inte ens gå in på.
Mest av allt retar jag mig på Lionel Messi just nu. Jag verkar vara den enda människan på hela jorden som inte avgudar killen. Visst, han är en konstnär med bollen och ja, jag skulle nog säga att han är kanske världens bästa någonsin - men - det är liksom allt som finns där. Vem är Messi förutom killen med fotbollen? Vad har han för drömmar, intressen, ambitioner, rädslor - ingenting. Sålänge han får spela fotboll är han glad säger han. Han påminner mig om en hund med en pinne. Sålänge han har sin boll så är han nöjd. Man kan likna honom med en vagel i ögat. Liten, märks nästan inte, men är liksom där och irriterar i synfältet hela tiden. Varför är det ingen journalist som kan avguda A.I.K. eller Mourinho istället, allt med en personlighet och som lever skall tydligen hatas i sportjournalistiken....
Mest av allt retar jag mig på Lionel Messi just nu. Jag verkar vara den enda människan på hela jorden som inte avgudar killen. Visst, han är en konstnär med bollen och ja, jag skulle nog säga att han är kanske världens bästa någonsin - men - det är liksom allt som finns där. Vem är Messi förutom killen med fotbollen? Vad har han för drömmar, intressen, ambitioner, rädslor - ingenting. Sålänge han får spela fotboll är han glad säger han. Han påminner mig om en hund med en pinne. Sålänge han har sin boll så är han nöjd. Man kan likna honom med en vagel i ögat. Liten, märks nästan inte, men är liksom där och irriterar i synfältet hela tiden. Varför är det ingen journalist som kan avguda A.I.K. eller Mourinho istället, allt med en personlighet och som lever skall tydligen hatas i sportjournalistiken....
Mourinho i blåsväder
Jag har aldrig varit något större fan av UEFA men genom att stänga av kungen (Mourinho) från Champions league ligger de ytterligare minus i mina ögon.
Avstängningen gäller för två matcher där den senare är villkorlig och sträcker sig över tre år. Anledningen till avstängningen är att han enligt UEFA beordrat Xabi och Sergio (Ramos) att dra på sig ytterligare kort så att de skulle bli utvisade. De skulle på så vis vara bänkade sista gruppmatchen mot Auxerre (en mindre viktig match) och vara "rena" i CL slutspelet.
Att så även var fallet är mycket troligt, men, jag anser inte att UEFA haft tillräckligt med bevis för en avstängning. Dessutom kan jag inte komma på någon regel som säger att vad Real Madrid anklagas för inte skulle vara tillåtet - även om det kanske inte är beundransvärt. Och helt ärligt, hur ofta händer inte sånthär inom fotbollen utan att det uppmärksammas?
Jag beundrar styrkan hos Mourinho. Först jättetorsken mot Barca och nu det här. Allt medan sportjournalisterna ivrigt disikerar honom öppet i media. Ifrågasätter hans kunnskap, moral och taktik. Han är och har länge varit en nagel i ögat. En man fotbolls-Europa älskar att hata.
Tyvärr har jag själv inte mycket till makt över sportjournalistiken (och jag tvivlar på att majoriteten av mina läsare intreserar sig det minsta för detta inlägg) men jag vill i alla fall belysa en annan sida av Mourinho. Den Mourinho jag beundrar är en tränare som inte är som andra, en tränare med karaktär, en som vågar ta risker, vågar göra misstag och framförallt som vågar lita på sin intuition.
Första gången jag såg Serigo Canales på planen stannade jag upp. Jag vände mig om i vardagsrummet hemma hos mina föräldrar och ryckte farsan i byxbenet.
"Pappa, vem är den där unga killen?" frågade jag.
Få tränare skulle ha gett en så ung spelare som Canales chansen att spela på en sådan elitnivå som Mourinho gjort. Det finns alltid en risk med ojämnheter och misstag hos unga och oerfarna spelare men Mourinho litade på honom - och se bara vad killen presterat. Efter Kaka's skada trodde jag Real Madrid skulle få det hårt men tack vare en otrolig 91:a så märktes hans frånvaro inte så mycket. Istället fick jag ytterligare en anledning förutom kungen att vilja kika på Reals matcher då jag hinner.
Avstängningen gäller för två matcher där den senare är villkorlig och sträcker sig över tre år. Anledningen till avstängningen är att han enligt UEFA beordrat Xabi och Sergio (Ramos) att dra på sig ytterligare kort så att de skulle bli utvisade. De skulle på så vis vara bänkade sista gruppmatchen mot Auxerre (en mindre viktig match) och vara "rena" i CL slutspelet.
Att så även var fallet är mycket troligt, men, jag anser inte att UEFA haft tillräckligt med bevis för en avstängning. Dessutom kan jag inte komma på någon regel som säger att vad Real Madrid anklagas för inte skulle vara tillåtet - även om det kanske inte är beundransvärt. Och helt ärligt, hur ofta händer inte sånthär inom fotbollen utan att det uppmärksammas?
Jag beundrar styrkan hos Mourinho. Först jättetorsken mot Barca och nu det här. Allt medan sportjournalisterna ivrigt disikerar honom öppet i media. Ifrågasätter hans kunnskap, moral och taktik. Han är och har länge varit en nagel i ögat. En man fotbolls-Europa älskar att hata.
Tyvärr har jag själv inte mycket till makt över sportjournalistiken (och jag tvivlar på att majoriteten av mina läsare intreserar sig det minsta för detta inlägg) men jag vill i alla fall belysa en annan sida av Mourinho. Den Mourinho jag beundrar är en tränare som inte är som andra, en tränare med karaktär, en som vågar ta risker, vågar göra misstag och framförallt som vågar lita på sin intuition.
Första gången jag såg Serigo Canales på planen stannade jag upp. Jag vände mig om i vardagsrummet hemma hos mina föräldrar och ryckte farsan i byxbenet.
"Pappa, vem är den där unga killen?" frågade jag.
Få tränare skulle ha gett en så ung spelare som Canales chansen att spela på en sådan elitnivå som Mourinho gjort. Det finns alltid en risk med ojämnheter och misstag hos unga och oerfarna spelare men Mourinho litade på honom - och se bara vad killen presterat. Efter Kaka's skada trodde jag Real Madrid skulle få det hårt men tack vare en otrolig 91:a så märktes hans frånvaro inte så mycket. Istället fick jag ytterligare en anledning förutom kungen att vilja kika på Reals matcher då jag hinner.
Chelsea - Arsenal
Jag har äntligen fått farsan att ta sitt förnuft till fånga och skaffa viasat så att jag kan se PL och CL hemma hos mina föräldrar. Tyvärr dröjer det någon vecka innan det är i ordning men farsan var schyst och hängde med mig till Allstars och såg matcherna igår. Det blev betydligt mer ekonomiskt än då jag tvingade med mig brorsan. Det var riktigt trevligt, bra stämning och god mat. Dessutom var det tveklöst den bästa matchen jag sett i år. Två storlag i krig och en domare som sannerligen inte använde visselpipan i onödan. Det var både stämplingar och straffsituationer som passerade ostraffade, men det var i alla fall jämt orättvist mellan de två London lagen. Dessutom blir matcherna så mycket bättre då spelet får flyta fritt utan en massa uppehåll och avblåsningar. Igår var det offensiv brittisk fotboll när den är som allra bäst. Jag får gåshud bara jag tänker på Didier Drogbas mål. Helvette vilken grym bollkontroll han har.
Tyvärr gick det inte lika bra för Gnaget vilket svider innombords. Jag får trösta mig med att jag åtminstone inte bor i Stockholm. Det är synnerligen en mardröm att behöva vakna upp en kall, regnig måndagmorgon efter ett derby man förlorat och behöva gå till jobbet eller skolan för att få det i ansiktet om och om igen. Nej-kämpa Gnaget!
Tyvärr gick det inte lika bra för Gnaget vilket svider innombords. Jag får trösta mig med att jag åtminstone inte bor i Stockholm. Det är synnerligen en mardröm att behöva vakna upp en kall, regnig måndagmorgon efter ett derby man förlorat och behöva gå till jobbet eller skolan för att få det i ansiktet om och om igen. Nej-kämpa Gnaget!
Round 4
Eftersom jag inte själv har viasat och efterson farsan envisas med att ha canal + framför viasat så har jag börjat ta för vana att dyka upp framför min bästa kompis pojkvänns TV då det vankas PL.
Jag tyckte nästan lite synd om West Ham igår. Tre mål varav två i fel bur och så en ny tavla av Robert Green liknande den i VM. Jag drog slutsatsen efter gårdagens match att Green helt enkelt missat lektionen i målvaktsskolan där man får lära sig att det är meningen att man ska hålla fast bollen efter att man har fångat den. I övrigt var det en ganska lame match. Eftersom Chelsea hittills inte stött på hårt motstånd blir det intressantare framöver. Jag ser fram emot omgång 6 då vi möter Manchester City. Då blir det enklare att bedömma hur Chelsea ligger till spelmässigt. Jag hoppas verkligen Manchester C misslykas kapitalt i år som bevis på att ett lag består av mer än dyra spelare. (Jag är väl i och för sig inte den som ska yttra sig om lagprostitution eftersom jag håller på Chelsea).
Jag tycker egentligen det är lite tråkigt att engelska ligan blivit så internationell. Visst är det roligare att se ju bättre fotbollsspelarna är men igår då vi slog över till Arsenal-Bolton en snabbis blev den enda engelsmannen på planen för Arsenal precis utbytt. Det känns lite märkligt att spela i engelska ligan utan engelsmän liksom.
Ikväll får vi se hur det går för Pool, jag tror spelmässigt det blir en mer spännande match än gårdagens.
Jag tyckte nästan lite synd om West Ham igår. Tre mål varav två i fel bur och så en ny tavla av Robert Green liknande den i VM. Jag drog slutsatsen efter gårdagens match att Green helt enkelt missat lektionen i målvaktsskolan där man får lära sig att det är meningen att man ska hålla fast bollen efter att man har fångat den. I övrigt var det en ganska lame match. Eftersom Chelsea hittills inte stött på hårt motstånd blir det intressantare framöver. Jag ser fram emot omgång 6 då vi möter Manchester City. Då blir det enklare att bedömma hur Chelsea ligger till spelmässigt. Jag hoppas verkligen Manchester C misslykas kapitalt i år som bevis på att ett lag består av mer än dyra spelare. (Jag är väl i och för sig inte den som ska yttra sig om lagprostitution eftersom jag håller på Chelsea).
Jag tycker egentligen det är lite tråkigt att engelska ligan blivit så internationell. Visst är det roligare att se ju bättre fotbollsspelarna är men igår då vi slog över till Arsenal-Bolton en snabbis blev den enda engelsmannen på planen för Arsenal precis utbytt. Det känns lite märkligt att spela i engelska ligan utan engelsmän liksom.
Ikväll får vi se hur det går för Pool, jag tror spelmässigt det blir en mer spännande match än gårdagens.
José Mourinho <3
Åter igen har han bevisat att han är kanske världens bästa tränare.
Egentligen föredrar jag den engelska offensiva fotbollen framför den Italienska. Italiensk fotboll blir för segt, naturligtvis får man ofta se fotbolls-tekniskt riktigt vackra prestationer, men det väger inte upp avsaknaden av action och alla filmningar. Ska man slänga sig ner i gräset varannan minut blir det ju aldrig något spel, dessutom ser det ganska omanligt ut. Jag kan inte påstå att Champions League finalen igår direkt kändes som någon Champions League final. Jag hade velat ha ett actionspäckat krig på liv och död med fantastiska passningar och mål. Istället fick jag känslan av att om man bytte färg på tröjorna och kisade lite hade det kunnat vara Svenska Landslaget som joggade runt.
Nej, okej nu var jag lite orättvis. Jag kan inte bortse från mannen jag skriver inlägget om som enligt min mening är den bästa tränaren i världen - en av ytterst få som kan samla ihop ett lag så oigenomträngligt. Höll Inter inte en järnridå mot Barca i 84 minuter sist kanske? Inter gjorde ju faktiskt även två mål igår och Il Capitano höll fortet som en köttbit med reflexerna hos en jaguar.
Jag kan förstå varför så många älskar att hata Mourinho, han har attityd. Men han spöade Chelsea, han spöade Barcelona och han vann Champions League - är man bäst FÅR man vara arogant! Rent psykologiskt slet i alla fall jag ut mitt eget hjärta och slängde in det på planen till honom. SNÄLLA KOM TILLBAKA TILL CHELSEA!
(Deppigt värre för stackars Zlatan dock - byter lag till Barcelona för att han så gärna ville ta CL guld)
Egentligen föredrar jag den engelska offensiva fotbollen framför den Italienska. Italiensk fotboll blir för segt, naturligtvis får man ofta se fotbolls-tekniskt riktigt vackra prestationer, men det väger inte upp avsaknaden av action och alla filmningar. Ska man slänga sig ner i gräset varannan minut blir det ju aldrig något spel, dessutom ser det ganska omanligt ut. Jag kan inte påstå att Champions League finalen igår direkt kändes som någon Champions League final. Jag hade velat ha ett actionspäckat krig på liv och död med fantastiska passningar och mål. Istället fick jag känslan av att om man bytte färg på tröjorna och kisade lite hade det kunnat vara Svenska Landslaget som joggade runt.
Nej, okej nu var jag lite orättvis. Jag kan inte bortse från mannen jag skriver inlägget om som enligt min mening är den bästa tränaren i världen - en av ytterst få som kan samla ihop ett lag så oigenomträngligt. Höll Inter inte en järnridå mot Barca i 84 minuter sist kanske? Inter gjorde ju faktiskt även två mål igår och Il Capitano höll fortet som en köttbit med reflexerna hos en jaguar.
Jag kan förstå varför så många älskar att hata Mourinho, han har attityd. Men han spöade Chelsea, han spöade Barcelona och han vann Champions League - är man bäst FÅR man vara arogant! Rent psykologiskt slet i alla fall jag ut mitt eget hjärta och slängde in det på planen till honom. SNÄLLA KOM TILLBAKA TILL CHELSEA!
(Deppigt värre för stackars Zlatan dock - byter lag till Barcelona för att han så gärna ville ta CL guld)
PL GULD, PL GULD, PL GULD
Igårkväll fick jag ett sarkastiskt "grattis" till A.I.K.s vinst över trelleborg. Jaaa, det är ju inte precis någonting att hänga i julgranen. För Gnaget verkar det nu handla om att inte åka ut. Tur att man har två lag. Och att de andra tog guld i premier league igår! Snyggt jobbat CHELSEA!
I Umeå är det ganska dött med Chelseasupportrar, förutom mig själv kunde jag räkna de andra Chelseafansen på Allstar till sju. (De flesta medelåldersgubbar med skägg och ölmage) Marcus som av någon märklig anledning håller på Arsenal var dock snäll och följde med mig, fast han var inte lika lycklig som jag över guldet.
Roligast är Chelseas drottning Drogba. Om jag för två år sedan avgudade honom har jag börjat ledsna lite på honom nu. Det är ytterst få som bemästrar konsten arrogans på ett charmigt sätt. Kanske bara en förresten (Jag <3 Mourinho). Drogba påmminner mig om en klasskompis i lågstadiet. Han som bara höll sig längst fram och förväntade sig att någon annan skulle löpa och dribbla för att sedan serverade honom bollen framför fötterna så han kunde göra mål och ta åt sig äran. Som inte tålde att någon annan var stjärnan och blev så sur att han gick hem om hans lag förlorade matchen på lunchrasten. Även om Drogba nu råkar vara ljusår bättre än min gamla klasskompis ser jag en viss likhet. Han ska alltid göra sig så märkvärdig. Dödsryckningarna mot Manchester fick mig verkligen att skämmas á Chelseas vägnar. Eller som igår, medan resten av Chelsea hoppar och firar i grupp springer drottningen ett eget ärevarv och tackar fanses precis som att guldet enbart var hans förtjänst. Man kan inte annat än skratta. Men om han inte var en sådan Diva så vore han ju inte Drogba.
Då var det bara UEFA cupen nu då
I Umeå är det ganska dött med Chelseasupportrar, förutom mig själv kunde jag räkna de andra Chelseafansen på Allstar till sju. (De flesta medelåldersgubbar med skägg och ölmage) Marcus som av någon märklig anledning håller på Arsenal var dock snäll och följde med mig, fast han var inte lika lycklig som jag över guldet.
Roligast är Chelseas drottning Drogba. Om jag för två år sedan avgudade honom har jag börjat ledsna lite på honom nu. Det är ytterst få som bemästrar konsten arrogans på ett charmigt sätt. Kanske bara en förresten (Jag <3 Mourinho). Drogba påmminner mig om en klasskompis i lågstadiet. Han som bara höll sig längst fram och förväntade sig att någon annan skulle löpa och dribbla för att sedan serverade honom bollen framför fötterna så han kunde göra mål och ta åt sig äran. Som inte tålde att någon annan var stjärnan och blev så sur att han gick hem om hans lag förlorade matchen på lunchrasten. Även om Drogba nu råkar vara ljusår bättre än min gamla klasskompis ser jag en viss likhet. Han ska alltid göra sig så märkvärdig. Dödsryckningarna mot Manchester fick mig verkligen att skämmas á Chelseas vägnar. Eller som igår, medan resten av Chelsea hoppar och firar i grupp springer drottningen ett eget ärevarv och tackar fanses precis som att guldet enbart var hans förtjänst. Man kan inte annat än skratta. Men om han inte var en sådan Diva så vore han ju inte Drogba.
Då var det bara UEFA cupen nu då
Nu är det vår!
Ingenting skriker vår så mycket som säsongens första avspark inne på Råsunda. Sol, slask, fågelsong och krokusar i all ära men för mig är den officiella vårdagen den samma som den dag då A.I.K. inleder allsvenskan. Då man står i tunn vårjacka med en bira i handen och hälsar spelarbussen välkommen. Förväntning och spekulationer inför kommande matcher. Känslan är unbeatable!
Tyvärr var inte Gnaget lika på topp som jag idag. Det var väl ingen värdelös prestation men jag hade åtminstone förväntat mig 1-0 till regerande svenska mästarna. Idag fick jag känslan av att A.I.K. hade träningsmatch, de tog det lugnt, joggade lite, kände på planen osv. Vissa prestationer stack ut från mängden, Bojans inlägg i sista halvlek var felfritt, å andra sidan delades många onödiga kort ut. Tur för oss att domaren också var lite slö, Mutumba får passa sina armbågar i fortsättningen.
Tyvärr var inte Gnaget lika på topp som jag idag. Det var väl ingen värdelös prestation men jag hade åtminstone förväntat mig 1-0 till regerande svenska mästarna. Idag fick jag känslan av att A.I.K. hade träningsmatch, de tog det lugnt, joggade lite, kände på planen osv. Vissa prestationer stack ut från mängden, Bojans inlägg i sista halvlek var felfritt, å andra sidan delades många onödiga kort ut. Tur för oss att domaren också var lite slö, Mutumba får passa sina armbågar i fortsättningen.
Svenska mästare 2009
Som jag skrev igår innan matchen så bara visste jag det. Jag tror alla gnagare gjorde det instinktivt, inte minst Mutumba som kaxigt guldtatuerade sig innan matchen.
Gårkvällens bilder var det vackraste jag någonsin sett tror jag, ja vackert - det finns inget bättre ord för att beskriva det. Fansen som myllrade in på planen från alla håll och kanter, Stahre som duschades i champange, Tjerna som var så rörda av lycka att han hade svårt att prata, Pavey som får byxorna nerdragna under intervju, Bojans min i bakgrunden av Nils Erik Johansson, Mutumbas skönaste utläggning någonsin, och lyftandet av Lennart Johanssons pokal. Att det blev just Tjerna som fick slå in matchvinnarbollen i guldmatchen var så klockrent - ingen förtjänade det mer. Jag fylldes av en enorm obeskrivlig lycka, så stor att den inte fick plats i mig och glädjetårarna bara forsade. Jag önskade hårdare än någonsin att jag inte haft svininfluensa och fått springa in på planen med dem andra och krama om spelarna, ta med en egen sovenir och fira hela natten i vild glädjeyra.
11 års väntan och längtan är äntligen över!
(Bilden är från www.svenskafans.com/fotboll/aik )
Grattis älskade Allmänna Idrottsklubben, svenska mästare år 2009!
Gårkvällens bilder var det vackraste jag någonsin sett tror jag, ja vackert - det finns inget bättre ord för att beskriva det. Fansen som myllrade in på planen från alla håll och kanter, Stahre som duschades i champange, Tjerna som var så rörda av lycka att han hade svårt att prata, Pavey som får byxorna nerdragna under intervju, Bojans min i bakgrunden av Nils Erik Johansson, Mutumbas skönaste utläggning någonsin, och lyftandet av Lennart Johanssons pokal. Att det blev just Tjerna som fick slå in matchvinnarbollen i guldmatchen var så klockrent - ingen förtjänade det mer. Jag fylldes av en enorm obeskrivlig lycka, så stor att den inte fick plats i mig och glädjetårarna bara forsade. Jag önskade hårdare än någonsin att jag inte haft svininfluensa och fått springa in på planen med dem andra och krama om spelarna, ta med en egen sovenir och fira hela natten i vild glädjeyra.
11 års väntan och längtan är äntligen över!
(Bilden är från www.svenskafans.com/fotboll/aik )
Grattis älskade Allmänna Idrottsklubben, svenska mästare år 2009!
Jävla influensa
Nu skulle jag ha stått på Gamla Ullevi. Känna laddningen i luften inför matchernas MATCH. Om två och en halv timme har A.I.K. tagit SM guld - jag bara vet det. Men jag är inte där, kan inte se och uppleva det hela med egna ögon, inte dela glädjen och kärleken med laget och alla andra supportrar. Jävla influensa!
Jag är så besviken så det finns inga ord. Jag känner mig som om jag vore sju år och mamma pappa bestämt sig för att ställa in jullafton. Jag har stirrat in i väggen i timmar och förbannat min otur att bli såhär sjuk just precis nu. På två dagar har jag ätit två glas fil och en halv ostsmörgås, jag har inte dushat sen i Tiorsdags och är ungefär så ynklig och svag man kan bli. Men jag vet att jag hade orkat stå på Gamla Ullevi idag och jag vet att det hade varit värt det även om jag så svimmat efter matchen. Inte hade det gjort mig något att smitta ner några änglar på samma gång. Men nej jag skulle inte vilja stå till svars för att ha smittat en 5 månader gammal bäbis, eller någon med allvarligt hjärtfel på flygplanet med svininfluensa.
Nu är äntligen tiden inne att se stolta A.I.K. ta SM guld - önskar bara så förtvivlat mycket att jag varit där.
Jag är så besviken så det finns inga ord. Jag känner mig som om jag vore sju år och mamma pappa bestämt sig för att ställa in jullafton. Jag har stirrat in i väggen i timmar och förbannat min otur att bli såhär sjuk just precis nu. På två dagar har jag ätit två glas fil och en halv ostsmörgås, jag har inte dushat sen i Tiorsdags och är ungefär så ynklig och svag man kan bli. Men jag vet att jag hade orkat stå på Gamla Ullevi idag och jag vet att det hade varit värt det även om jag så svimmat efter matchen. Inte hade det gjort mig något att smitta ner några änglar på samma gång. Men nej jag skulle inte vilja stå till svars för att ha smittat en 5 månader gammal bäbis, eller någon med allvarligt hjärtfel på flygplanet med svininfluensa.
Nu är äntligen tiden inne att se stolta A.I.K. ta SM guld - önskar bara så förtvivlat mycket att jag varit där.
Så orättvist livet är ibland
Det är så förbannat jävla orättvist. Varför? Av årets 365 dagar varför ska jag bli sjuk just nu?
I åtta jävla år som aktiv fotbollssupporter har jag väntat på dagen då jag skulle få uppleva Gnaget ta SM guld. Jag har fantiserat, drömt, längtat och väntat. Jag har känt under hela sässongen, ända ner i mina svartgula tår att det är våran tur i år. Jag kan inte komma på många saker jag velat göra så mycket som att se gnaget ta SM guld (live såklart). Efter världens trubbel med biljetter var jag mållös av lycka då allt äntligen var fixat. Jag bojkottade både skola och jobb. Jag hade biljetter, flyg och boende fixat. Ingenting fick komma ivägen.
Då Pirayan insisterade på att jag skulle ta influensa vaccinet i måndags vägrade jag blankt, jag hade hört om folk som blivit tillfälligt sjuka av själva vaccinet och jag ville må bra till 100%. Värk i leder och muskler smög sig på mig under veckan, igår då jag vaknade hade jag 38 grader feber, fruktansvärt ont i kropp och huvud samt hosta. Trodde bara jag fått brorsans torr hosta först, köpte Kan Jang och stannade i sängen hela dagen för att kurera mig. Det var helt meningslöst. Inatt låg jag bara och skakade av feberfrossa intill Viktor. Hans kroppsvärme, en tjocktröja, duntäcket och en filt gjorde inte att jag slutade frysa och då jag klev upp för att ta ipren låg febern på över 39 grader. Fick tid hos vårdcentralen idag och blev diagnostiserad med "nya influensan" dvs svininfluensan.
Det är inte mig situationen gäller ens, feber och influensa hindrar mig inte från att stå på Gamla Ullevi den första November. Jag skulle orka. Men feber och influensa hindrar mig från att ta mig till och från Götet. Jag kan inte sätta mig på ett plan med influensa där luften cirkulerar runt bland 100 tals människor. Bäbisar, gamla, människor med lungsjukdommar, hjärtfel eller andra som kan bli livshotande sjuka av min smitta. Jag kan inte bo hos min polare och riskera att smitta hans familj.
Det är som en mardröm jag inte kan vakna upp ifrån. Besvikelsen är så stor att jag inte ens orkar med att tänka på den. Den gör ont innuti kroppen. Bränner. Ondare än influensan, ondare än att bli dumpad eller bryta benet.
Ödets onda ironi
I åtta jävla år som aktiv fotbollssupporter har jag väntat på dagen då jag skulle få uppleva Gnaget ta SM guld. Jag har fantiserat, drömt, längtat och väntat. Jag har känt under hela sässongen, ända ner i mina svartgula tår att det är våran tur i år. Jag kan inte komma på många saker jag velat göra så mycket som att se gnaget ta SM guld (live såklart). Efter världens trubbel med biljetter var jag mållös av lycka då allt äntligen var fixat. Jag bojkottade både skola och jobb. Jag hade biljetter, flyg och boende fixat. Ingenting fick komma ivägen.
Då Pirayan insisterade på att jag skulle ta influensa vaccinet i måndags vägrade jag blankt, jag hade hört om folk som blivit tillfälligt sjuka av själva vaccinet och jag ville må bra till 100%. Värk i leder och muskler smög sig på mig under veckan, igår då jag vaknade hade jag 38 grader feber, fruktansvärt ont i kropp och huvud samt hosta. Trodde bara jag fått brorsans torr hosta först, köpte Kan Jang och stannade i sängen hela dagen för att kurera mig. Det var helt meningslöst. Inatt låg jag bara och skakade av feberfrossa intill Viktor. Hans kroppsvärme, en tjocktröja, duntäcket och en filt gjorde inte att jag slutade frysa och då jag klev upp för att ta ipren låg febern på över 39 grader. Fick tid hos vårdcentralen idag och blev diagnostiserad med "nya influensan" dvs svininfluensan.
Det är inte mig situationen gäller ens, feber och influensa hindrar mig inte från att stå på Gamla Ullevi den första November. Jag skulle orka. Men feber och influensa hindrar mig från att ta mig till och från Götet. Jag kan inte sätta mig på ett plan med influensa där luften cirkulerar runt bland 100 tals människor. Bäbisar, gamla, människor med lungsjukdommar, hjärtfel eller andra som kan bli livshotande sjuka av min smitta. Jag kan inte bo hos min polare och riskera att smitta hans familj.
Det är som en mardröm jag inte kan vakna upp ifrån. Besvikelsen är så stor att jag inte ens orkar med att tänka på den. Den gör ont innuti kroppen. Bränner. Ondare än influensan, ondare än att bli dumpad eller bryta benet.
Ödets onda ironi
"Jag drömde vi tog SM guld ochdjurgården åkte ur"
Jag hade tänkt skriv någonting om Djurgårdens pinsamma insats igår men som vanligt gör Simon Bank det hela mycket bättre, read it and weep D.I.F.
Medan hela havet stormade på Norra Stå kan man ju knappast påstå att Djurgårdarna stöttade sitt lag på södra läktaren. Seriöst, om fansen inte finns där för årets viktigaste derby - var kommer dom finnas då Djurgården halkar ner i superettan? Murvlandes i samhället i väntan på bättre tider? Kommer det överhuvudtaget finnas ett Djurgården att skriva om i fortsättningen? Självklart har jag själv varit besviken över Gnaget (Exempelvis kan jag nämna bortamatchen vi torskade mot Boden med 5-1) men jag har aldrig lämnat en match innan den spelats klart.
Medan hela havet stormade på Norra Stå kan man ju knappast påstå att Djurgårdarna stöttade sitt lag på södra läktaren. Seriöst, om fansen inte finns där för årets viktigaste derby - var kommer dom finnas då Djurgården halkar ner i superettan? Murvlandes i samhället i väntan på bättre tider? Kommer det överhuvudtaget finnas ett Djurgården att skriva om i fortsättningen? Självklart har jag själv varit besviken över Gnaget (Exempelvis kan jag nämna bortamatchen vi torskade mot Boden med 5-1) men jag har aldrig lämnat en match innan den spelats klart.
Guldpanik
Med A.I.K. i toppen drar det ihop sig till en förmodad guldmatch. Jag kan inte beskriva vad en sådan skulle betyda för mig. Större än när jag dök första gången, större än att se Metallica och Guns'n'Roses, större än att fylla 20, större än att ta körkort - större än att föda barn vill jag påstå även om jag aldrig har gjort det. Jag skulle tveklöst betala vartenda öre på hela mitt sparkonto för att stå på Gamla Ullevi den första November och se A.I.K. plocka hem pokalen. Göteborg har tydligen bara reserverat två sektiojner åt A.I.K. vilket gör att vi tivingas ta upp plats bland göteborgarna. Nu är biljettförsäljningen stoppad online så jag sätter mitt hopp till Andreas (känn ingen press om du läser detta :P ) på Onsdag, kirrar han biljetter står jag förevigt i tacksamhetsskuld.
Så jävla otippat - så jävla rättvist!
Nu var det ett tag sen jag fotbollsbloggade. Matchen igår kan ju vara värd att nämnas. Shit vad jag vrålade i slutskedet, så jävla otippat och så jävla rättvist! Jag kan inte dra mig till minnes att jag personligen har sett en match förut där domaren blåst av matchen efter ett mål utan utspark. Det måste ha kännts skönt för Elm efter den något tveksamma straffsituationen som kostade Sverige ledningen. För en gångs skull var det roligt att se Sverige spela, laget sammarbetade fint, skapade luckor, förde spelet, och bäst av allt - inget konstant bakåtpassande. Hela laget gjorde en bra insats, jag har haft nina tvivel om Svensson men jag tyckte han spelade fint igår. Zlatan är ju den han är, det måste vara ganska speciellt att vara så känd att hela det svenska språket förändras efter ens namn. Överallt där Zlatan nämns byter man ut S:en mot Z:an. För att citera msn idag "Zizta Zekunden Zlatan" lite larvigt att tidningarna alltid ska hålla på sådär.
Nu blickar jag frammot mot Oktober då det är dags för Sverige att ta sig an Danmark. Efter gårdagens match har jag vågat hoppas på goda chanser att ta oss till VM.
Nu blickar jag frammot mot Oktober då det är dags för Sverige att ta sig an Danmark. Efter gårdagens match har jag vågat hoppas på goda chanser att ta oss till VM.
Arogans - oemotståndligt eller avskyvärt?
Det har varit en hel del fotboll att avnjuta i veckan, framförallt den oförglömliga hel galna matchen mellan Chelsea-Liverpool i tisdags (jag var aldeles skakig då den var över) men även mitt hjärtas A.I.K. i måndags och torsdags med både seger och förlust. Naturligtvis var jag lite skadeglad över att att även blåränderna förlorat en match och det var efter denna jag och en polare började diskutera Zorans återkomst och jag genast visade mitt ogillande. Det sitter liksom i mina gener, jag rynkar på näsan så fort jag hör namnet. På frågan varför jag ogillade honom så skarpt svarade jag tvärsäkert "Därför att han är så jävla arrogant" och det ska komma från mig, som samtidigt avgudar en viss Mourinho - som kan liknas vid innebörden av ordet arrogans.
Hur kan jag avguda en egenskap hos en tränare samtidigt som jag föraktar samma egenskap hos en annan? Det är komplicerat men jag tror jag kan förklara det. Arrogans för mig är oemotståndligt sålänge den arroganta personen ifråga är överlägsen. Ta tillexempel Drogba, för något år sedan avgudade jag den killen på planen. Så fort någon kompis smög in en notis om att han var arrogant eller filmade lite väl mycket fnös jag bara och utbrast "Men vadårå, han är ju bäst". Idag har tyvärr mannen varken samma formtopp eller engagemang. Killen som en gång iskallt satte bollen i mål på frisparker missar nu det ena friläget efter det andra i straffområdet. Nu då han inte orkar ta en löpning för att skapa luckor eller filmar blir jag bara förbannad och finner honnom en dryg. Samma människa med samma arrogans har gått från chramig till irriterande.
Antingen dras jag som en mangnet till arroganta människor eller så avskyr jag dem. Sålänge en människa kan prestera, vet vad han/hon gör eller talar om är arrogans en oerhört dragningskraftig egenskap. Men då en människa inte presterar, blir för inskränkt i sina tankebanor och vägrar tänka om då är arrogans det mest avskräckande på mig jag vet.
Ska vi göra skink-paj av AIK???
Jag hade tänkt skriva ett ilsket inlägg om Ola och Styrelsen men jag tappade tråden för det är egentligen inte dom som verkligen betyder något. Det är det hela AIK som gör och jag skriver en istället en sorgsen krönika och en fråga till hela AIK.
Jag känner att ordet AIK glider mot en annan betydelse än det en gång gjorde. En gång betydde AIK fotboll, kärlek, stolthet, kultur, respekt, glädje och gemenskap. Kommer innebörden av ordet AIK snart betyda någonting annat? Med Norling, Granfelt, Novakovic och förmodligen snart Tjernström och Rubarth borta finns inget kvar längre av gamla AIK. Det är självklart att en klubb behöver förändring och nyförvärv då och då. Jag har sett både spelare, VD:s och tränare komma och gå och det är okej till en viss gräns. Men med en tränare som inte håller på AIK och med spelare som inte spelat mer än en säsong i Gnaget är inte samma sak, det är inte samma hjärta. Det går inte att rensa ut allt det som är AIK för vad blir då kvar?
Man kan inte baka en köttfärspaj, ta bort fyllningen, ersätta den med skinka och broccoli och fortfarande kalla det köttfärspaj. Jag kommer alltid att hålla på Gnaget men om allt det som är Gnaget blir något annat? AIK känns inte längre som Allmänna Idrottsklubben utan som ett företag med styrelsen som diktatur med syftet att tjäna pengar. Jag blev fruktansvärt ledsen över att Norling fick sparken. Han har hjärtat på rätta stället och jag har full övertygelse om att han hade kunnat ta laget långt. Just nu behöver Gnaget Rikard Norling och Nebojsa Novakovic. Samma sak gäller fansen, nu behöver AIK oss. Jag vill inte se en enda till tomte på läktaren kasta in mynt på planen eller förstöra fotbollen på annat vis.
Jag vill att AIK ska förbli fotboll, kärlek, stolthet, kultur, respekt, glädje och gemenskap.
Jag vill varken ha en styrelse, en tränare, en fotbollsspelare eller en supporter i AIK som inte tror på varumärket AIK!
Jag vill inte ha en styrelse som har som högsta mål att tjäna så mycket pengar som möjligt i egen ficka.
Jag vill inte ha en tränare eller spelare som ser AIK som någon övergångsperiod till någonting bättre.
Jag vill inte ha en supporter som beter sig illa och förstör fotbollen.
"Det är inte okej för Sveriges största fotbollsklubb att inte vinna någonting på elva år" läste jag nyligen.
- Är det okej för medlemmar av Sveriges största fotbollsklubb att inte tro på den? undrar jag
Sparka Norling? Målös av Ilska
Jag läste nyss ett pressmedelande på msn. Vad i helvette??? Jag är målös av ilska.
Vi var så längst ner i skiten då Norling kom in som en riddare i blank rustning och lyfte oss till en Allsvensk andraplats. Norling har alltid haft mitt stöd och mitt förtroende och enligt min mening är det ingen tvekan om var hans hjärta står. Är det någon som ska ha del i skulden för Gnagets brister är det väl Ola Andersson!!! Enligt min mening kan han återgå till sina färgpennor och sitt ritbord. Hur i helvette kan klubben sälja iväg spelare som Wilton och Boateng - och till underpris dessutom, i en tid då dessa är avgörande? Och alla andra spelare klubben köpt in som inte alla passat i laget????
Rikard och Charlie är rätt för våran klubb!
Följer nu presskonferansen som hävdar att hela styrelsen är eniga i beslutet. Det gör mig ledsen för jag tycker dom gör fel. Jag har inget emot Stahre men han har inte samma erfarenhet som Norling eller samma hjärta för klubben. Jag kan inte uttrycka mig annat än att jag är ledsen för det som skett. Det är jag
Vi var så längst ner i skiten då Norling kom in som en riddare i blank rustning och lyfte oss till en Allsvensk andraplats. Norling har alltid haft mitt stöd och mitt förtroende och enligt min mening är det ingen tvekan om var hans hjärta står. Är det någon som ska ha del i skulden för Gnagets brister är det väl Ola Andersson!!! Enligt min mening kan han återgå till sina färgpennor och sitt ritbord. Hur i helvette kan klubben sälja iväg spelare som Wilton och Boateng - och till underpris dessutom, i en tid då dessa är avgörande? Och alla andra spelare klubben köpt in som inte alla passat i laget????
Rikard och Charlie är rätt för våran klubb!
Följer nu presskonferansen som hävdar att hela styrelsen är eniga i beslutet. Det gör mig ledsen för jag tycker dom gör fel. Jag har inget emot Stahre men han har inte samma erfarenhet som Norling eller samma hjärta för klubben. Jag kan inte uttrycka mig annat än att jag är ledsen för det som skett. Det är jag
En dag blir det våran tur igen.
Idag säkrade Ingelsten guldet för sitt Kalmar. Trotts att det inte var någon direkt action på planen kände jag av stämningen och det värkte lite i hjärtat. Jag såg människor i 50 års åldern som grät av lycka. Jag funderade på hur länge dom fått vänta. Jag tänkte på han i AMF reklamen som följer sitt lag i ur och skur genom åren innan han äntligen får se dem ta guld. Jag har väntat på det ögonblicket sedan jag var 12. Jag har suttit och kollat på klipp och videos från Gnaget gamla glansdagar, då Nebojsa, Gary och Vadim dominerar planen och drömt om att få vuxit upp på den tiden. Drömt om att en dag kommer vi vara där igen. Väntat på den dagen. Jag har hängt med AIK ner i superettan och upp igen. Jag har kännt glädje och smärta i samband med fotbollen. I år var tyvärr inte vårat år heller men jag vet att en dag är det AIK som tar hem segern igen. Och den dagen kommer jag vara där uppfyld av tårar och lycka.
Antifotbollsfaddrar???
Det här med nollningen är jättekul och vi har assköna faddrar men jag undrar VARFÖR dom envisas med att lägga alla våra insparks-aktiviteter så att det krockar med en massa viktig fotboll. Förra MKV festen låg under VM-kvalet och nu då Champions League äntligen drar igång så ska vi ha grillkväll. Lite typiskt är det allt för jag hade velat se Chelsea ikväll
Slaveri och oro
| Slaveri och slavera. Idag har jag slavat för Pirayan och putsat alla hennes fönster. Det var jättejobbigt men värst av allt är vetskapen om att jag indirekt även slavar för Gremelinen. Det är väl en sak att putsa allas fönster och dammsuga gemensamma ytor men varför ska jag putsa hans fönster och dammsuga hans rum? Ikväll skulle jag ha fått lite belöning för mödan. Gamle gurra skulle med mig och dricka öl och se fotboll men så var matchen flyttad till på Lördag av alla dagar :/ Jag är lite bekymrad över A.I.K. måste jag medge. Det känns som att någonstans från toppen går det fel och vi får inte ut så mycket av vårat lag vi skulle kunna. Jag vill inte klandra Norling, jag gillar killen och hans sätt att arbeta med nya idéer och ett brett lag men den här köpa sälja spelare spiralen måste få ett slut! Hur många "nyförvärv" har vi inte lagt pengar på som inte alls platsat i A.I.K. utan sålts vidare, och så fort någon träffar rätt, gör bra ifrån sig och knyter ihop laget då ska vi sälja honom oxå (Jag menar Derek, Wilton, Dulee osv) Vad är vitsen med att jaga "nya" stjärnor om vi ändå ska sälja dom få som platsar i laget. Jag skulle vilja se att energin riktades åt att knyta ihop det lag vi har idag spelarmässigt innan vi plockar in eller ut någon fler. |
