Jag har VÄRLDENS bästa kompis
Riktiga vänner
Det finns ingen (inte ens min familj) som jag har större lojalitet emot eller litar mer på än mina bästa vänner. Ibland inser jag inte vilka dom är förrän dom med en enda handling skiljer sig lysande ur mängden från alla andra.
Det här blogginlägget vill jag tilldela min kanske allra märkligaste kompis men som gjort det absolut finaste någon någonsin har gjort för mig.
De senaste dagarna har jag pladdrat på om guldmatchen och biljettkrisen för ungefär alla jag pratat med - inklusive Andreas. Andreas liknar inte majoriteten av mina kompisar, han har svarta kläder, lyssnar på dödsmetall, gillar att fiska och har väldigt få gränser för vad som är tabu eller pinsamt. Då vi hänger är jag 13 igen och det enda av livets bekymmer som existerar är hur vi ska lyckas limma igen 30 brevlådor utan att någon ser oss. Jag och Andreas kommer från väldigt olika förhållande och har väldigt olika vardagar. Men det var han och ingen annan som sa "Jag hjälper dig att leta" som googlade, mailade, ringde, fixade. Som jag i söndagskväll inte kunde tro mina öron när han ringde och sa att han hade biljetterna till A.I.K.s guldmatch åt mig i sin hand - det bästa beskedet jag fått i hela mitt liv.
Jag kommer att få se mitt älskade Gnaget ta SM guld med egna ögon i år och det är tack vare en otroligt bra kompis! Tack.
Mer värt än allt! The one and only!
<--- The one and only! (Inte för att skryta men det är jag som står för stylingen)Great tisdag
Myskväll
Åh om bara ett litet tag kommer Em hit. Vi ska baka någonting gott med choklad och se på Disneys Wall-E :D
Det var jättelänge sedan jag bakade. Ja det beror på att jag är kass. Jag funderar på vit chokladmousse med hallon. Nog för att jag är en katastrof i köket men jag har ju Em som kan se till att jag inte glömmer någon ingrediens. 
En trevlig tisdagskväll
Det var skönt att bara koppla av och slappa i en god vänns sällskap efter en stressig dag. Eftersom både jag och Daniel är stora Laura Croft fans efterlämnade fimen en härlig feal good känsla. Citron chokladen var till min stora förvåning jättegod - men passade inte riktigt i kombination till vinet som är ganska markant och fylligt i smaken.
Musik - She's the Wo-man
Tack Annica
<--- Miss teknik och jag i 8:e klass (Vi var mogna redan då) Tjejkväll
I Lördags hade vi girls night. Vi köpte jättemycket mat och grillade. Jag åt så jag blev illamående bara för att av ren envishet spöa Em i ätandet. Det lyckades inte utan vi kom på delad förstaplats. Jag käkade 6 bitar fläskfile med potatisgratäng, en tomat, en halv majskolv, 4 bitar vitlöksbröd, oliver, fetaost och sallad. Sen hade Annas mamma gjort rabarberpaj vi högg in på med glass och efter det vare chirre och dirre. Det var typ bara jag och Em som åt vid det laget. Våran dipp var helt slut efter kvällen medans de andras stod orörd utom lite (som jag och Em ätit av förstås)
Jag hittade mig en ny kompis i Annas snarkande (jo det är sant han snarkade under hela filmen) hund Phir.
Anna om du någon gång ledsnar på honom tar jag honom med glädje!
Glass och Åska
Igår var en häftig kväll. Jag och Danne satt och slöade framför min TV:n i källaren då vi hörde att det mullrade ordentligt utanför. Jag ville ut och se på åskvädret, lägga mig i gräset som då jag var liten. Vi svepte in oss i filtar och gick ut på min bakgård, där hade man bra sikt. Ovädret var otroligt vackert att titta på, det hade inte nått till oss än så det regnade inte. Himlen var mörkgrå, åskan mullrade och med jämna mellanrum kom stora lysande zickzack blixtar och lyste upp hela himlen i guld och lila. Som ett skådespel på himlen. Det var så vackert och så mäktigt. Då stormen kom närmare tyckte vi att vi skulle hämta glass och sätta oss i skydd under hammockens tak och titta. Men det tyckte inte Pirayan som är rädd fö åskväder. Personligen är jag ju inte så dum att jag sätter mig på sjön i en båt eller klättrar upp i ett högt träd när det blixtrar men i ett villaområde fullt av åskledare och en hammock som når någon meter ovanför marken intill huset kändes det ganska tryggt. Men pirayan lät sig inte övertalas så vi gick ner i källaren och åt våran glass och så på House of wax istället. Kass film men häägen dazs jordgubbsglass är det bästa jag vet. Daniel är inte lika enformig i sin glasssmak och valde en smarrig Bens and jerrys. God men inte godare än min
Saknad A.A
Just nu precis idag fick jag ett akut saknad behov av Annica. Min barnsliga roliga Annica. Julia och hennes syster hade startat en blogg och jag kikade in och lyssnade på deras sånginspelning där det fjantar runt med helium röster. Det var skitkul men jag fick en så overkligt stark flash back av mig och Annica i 8:an. Vi spelade in och speedade upp rösterna på allt så vi lät som piff och puff. Låtar, diskutioner och ljud. Farsans mördartråkiga jobbagendor blev hysteriskt roliga då de lästes upp med helium röster.
Jag saknar allt kul vi gjorde.
Jag saknar då vi stoppade buttricks krantabletter i skolans handfatt och fick skolan att bryta upp avloppen i sitt sökande efter det smutsiga vattnet.
Jag saknar då vi köpte läskburkar som vi skakade och lämnade framme på bord för att avnjuta synen av läsk som sprutade ut över ansiktet på den som var dum nog att öppna.
Jag saknar då vi stoppade in hela C-vitamin brus i munnen av trisstress på matte lektionen och skyllde på rabies.
Jag saknar när vi höll tändare under skolans brandlarm bara för att se om det verkligen fungerade.
Jag saknar då vi vände ut och in på wernans skåp och grabbarna fick skulden.
Jag saknar då vi alltid spottade på surkärringens tomt.
Jag saknar då vi körde rally i Gribbylundscentrum med kundvagnar.
Jag saknar rullstolssbuggen.
Jag saknar då vi klippte hål för ögonen i tidningar och satt i Tebban och psykade folk genom att kolla på dem.
Jag saknar då du körde ner ett lass snö i min bh och jag hämnades på våren genom att slänga dig i sjön.
Jag saknar när du plikttroget höll vakt och uppehöll Jenni (läraren) medan jag limmade upp Black Army råttan med (strikt barnförbjudna limmet man kan hälla kemikalier över utan att det lossnar) på gårdaren cholles skåp som avskedshälsning innan jag flyttade. 
Mest av allt saknar jag att ha sådär galet kul. Nuförtiden himlar alla med ögonen åt mig, åt mörtarna, åt snigeldansen och klapperhänderna. Jag bryr mig inte om vad andra tycker men just idag så saknar jag Annica att vara galen med.
Gangster på ingång
På Fredag kommer min barndomskompis Marcus upp och hälsar på mig. Det blir kul, men det är tur att han bara stannar över helgen för vi har nämligen en smula dåligt inflytande på varandra. Detta resulterar ofta i roliga men riskfylda situationer såsom att knycka brandsläckare, klottra, springa omkring på Volvos tak eller "låna" en båt för en roddtur på mälaren. Kanske ligger det i våran natur att hitta på stattyg.
Redan som treåring var Marcus en busunge och mamma kom på honom i köket utrustad med en stor sax och i full färd med att klippa sönder våran köksduk. Han la inte undan den innan hon hotade honom med dammsugaren för den var han rädd för. Själv var jag inte mycket bättre men jag var åtminstone inte lömsk med flit. Våra grannar hade en coocerspanniel som jag var väldigt förtjust i och en gång när vi var där på middag försökte jag mata honom med jordgubbar. Det var ju inte så farligt bortsett från att jag sedan la tillbaka alla jordgubbar han slemmat och slickat på i jordgubbsskålen som de andra gästerna åt ur - gissa om mamma blev arg då hon kom på mig.
