I en tid av stress, skola, kyla, snö, mörker och förpliktelser är det verklighetsflykter som gäller. Tur att jag har världens bästa bror att ta ut lite agritioner på. Oscar (jag har nu officielt bytt din stavning, det ser faktiskt finare ut med c än med k) och jag styrde upp en ordentlig fight i gamla dagars ära. Det var snorkul - vi har inte slagits ordentligt på åratal. Vi hoppade runt i mitt kök, körde uppercuts, slag och sparkar - påhejade av Daniel. Vi kände oss som om vi var hämtade ur James Bond. (åtminstone jag gjorde det)

Alla borde ha ett syskon att avreagera sig på då och då. Någon man verkligen vågar slåss med utan att det gör något om man orsakar några blåmärken på varandra.