Nu har jag bestämt mig och nu får det fan i mig vara FÄRDIGDEPPAT. Dom senaste dagarna har jag inte gjort någonting annat än att sitta framför TV:n, ätit o drukigt kaffe, prata med kompisar, ätit o druckigt kaffe, läst lite, ätit och drukigt kaffe, pluggat lite, ätit och drukigt kaffe osv. Jag som trodde att koffeinmissbruket var som värst då man hade det stressigt, ack så fel jag hade. Jag är numera uppe i nio koppar om dagen. Desutom är det ständigt godis, choklad, chips, läsk, glass för att inte tala om dom ordinarie måltiderna. Fortsätter jag i den här takten kommer jag snart att se ut som barbapappa - fast stelare. En kaffe-speadad lättretlig barbapappa ingen kommer våga umgås med ......
Det riktigt deppiga är att jag var så sjukt vältränad innan knäskadan. Jag var verkligen i toppform, löpte och cyklade flera dagar i veckan och så poff.....om 100 år då mitt knä läker kommer jag vara tillbaka på ruta ett.

Nu får det vara nog iaf, ett sabla knä ska inte få hindra mig från att leva. Nu är det bara att ta sig själv i kragen och bli hård som Laura Croft. Jag får väl simma istället för att springa och spinna. Jag kommer nog inte kunna prova söta vårskor än på ett tag (knäjäveln går inte att böja ordentligt) men känner jag Umeå rätt lär snön ändå ligga kvar tills början av Juni så jag slipper förstöra en massa fina skor genom att använda dem förtidigt.