Fy och blä, jag vet inte vad jag ska kalla det.... Nostalgi är väl knappast rätt ord då det inte är ett så särskillt trevligt minne, snarare deja vu. Jag håller på att få tänder igen. Mina visdomständer har börjat sticka upp genom mitt tandkött på båda sidor och de svider och kliar så jag blir tokig....  Nej, naturligtvis blir det inte bättre av att jag ständigt är där och petar med tungan. Jag skulle behöva ett tuggben :D Ingen som vet var man kan köpa sånna där gummiringar som bebisar brukar gnaga på???

För övrigt "Kalles nya kaviar med banan, det är gott vi lovar" Kaviar är äckligt och banan är äckligt... om ni inte håller med mig om detta så kan ni åtminstone hålla med mig om att det INTE är gott tillsammans. Seriöst? Banankaviar?  Vem uppfinner en sådan sak? Jag kanske ska ta patent på tonfiskspersika....

Jag är faktiskt lite stolt över mig själv :)


              
Före                                  Efter

Jag har länge försökt bota min extrema spindelfobi. Den har bara blivit värre med åren. Det var så illa att jag frös till is och blev hysterisk så fort jag såg en. Jag vågade inte ens öppna mina fönster och vädra i rädsla för att en spindel skulle slinka in. Jag får panik av dem, svimmar nästan när de kommer för nära. Jag vågar inte ens trampa på dom eller fånga dem i papper.

Det är fånigt eftersom de inte utgör någon fara. Hela sommaren har jag försökt öva mig, de brukar sola sig på våran altan och jag har försiktigt försökt mig närma mig dem. Inte ta i dem men titta på dem på nära håll. Detta har inte gjort några framsteg, det är deras lömska rörelsemönster tror jag, man vet liksom aldrig vilket håll dom ska ta vägen och jag är livrädd att de ska bita mig. (dom KAN bitas)

Så satt jag då i mitt badrum när jag fick se Algot. Mitt blod frös till is och kalla kårar kröp längs min ryggrad då jag fick syn på spindeln som satt på dushgolvet. Jag satt som förstelnad och stirrade på den. Men så rörde han på sig och jag upptäckte att något var fel. Han rörde sig inte så som andra spindlar. Han var halt! Jag räknade hans ben och han hade bara 7. Genast blev han lite mindre läskig, jag tyckte synd om honom och beslöt att den lille stackaren skulle få bo kvar sålänge han höll sig på betryggande avstånd. Långsamt blev jag mindre rädd och jag börjar tycka om honom. Jag döpte honom till Algot. Nu skrämmer han mig inte längre bara jag vet var han är när jag kliver in i lägenheten. Jag har lämnat badrumsdörren öppen så att han ska få röra sig fritt.  Idag lämnade jag en död fluga åt honom på badrumsgolvet :-)

Det var nog en av de skummaste kvällar jag varit med om men det var kul förstås.

Min frisör ringde upp mig och frågade om jag ville vara med och på den vägen blev det. Syftet var att hjälpa frisörer med hur Sebastians evokative serie bäst användes i styling och en duktig hårstylist föreläste. Jag och två andra tjejer fick håren stylade med två olika produkter på olika sidor av håret för olika resultat. 

De ca 30 frisörerna som lyssnade satt som i skolbänkar och så fick vi hårmodeller liksom gå runt och böja ner huvudet så att det kunde känna på våra hår. Det var nog det skummaste jag varit med om. Man kände sig ganska fånig ba "Här ta på mitt hår" Jag har nog aldrig haft fler händer i håret! Men det var roligt att bli stylad av ett proffs plus att jag själv fick mig en gratis lektion i hårstyling.

 <------ Såhär blev mitt hår "efter att alla petat i det ;-)"