Utmaningen

2010-05-21 @ 15:05:09
Thanks to Anna så fick jag ett erbjudande om att ta med mig en kompis och få gratis profetionell sminkning, hårstyling och plåtning. Gratis är alltid kul - självklart hoppas företaget i sin tur på att man ska köpa så många bilder som möjligt. I vilket fall som helst var det riktigt roligt, jag fick nyttiga sminktips och vissa bilder blev riktigt coola. Jag köpte en för 495kr. Nu till utmaningen för att se om det var värt pengarna. Min foto intresserade polare Daniel har investerat i en riktig proffskamera. Så nu ska vi se om vi kan få en bättre eller lika bra bild - for free....

Här är kortet som vi ska spöa!



I en plastpåse på stranden i regnet

2010-05-19 @ 00:06:40
Det är något aldeles magiskt med vatten. Ända sedan jag föddes har jag älskat vatten. Jag räcerkröp till badkaret som bäbis, badade i älven i aprill som 10, spenderade större delen av utlandssemestrarna i polen och i havet. Vatten får mig lugn och harmonisk - om jag är ledsen, arg, besviken, bekymrad eller orolig åker jag alltid till havet och sätter mig på stranden. Vatten får mig att bli fri, lycklig och verkligen leva - då jag och min bästa kompis hyrde vattenscootrar i Thailand och racade ut mot friheten, horizonten, solen och en klarblå himmel - då jag dök för första gången.

Då och då får jag extrema cravings inom mig att jag helt enkelt måste till havet. Så var fallet då jag skulle hänga med min bästa vän. Solen sken och vi hade Loka och färska jordgubbar. Så vi åkte till havet. För att inte smutsa ner oss tog vi en jättestor orange plastpåse ur baksätet att sitta på men då vi hittade en bänk satte vi oss där istället. Så började det regna. Först lite men så allt kraftigare. Den varma luften blev plötsligt kall. Men regnet över havet var så fridfullt och vackert så vi ville inte gå tillbaka till bilen.

Då kröp vi helt enkelt in i den oranga plastpåsen. Sittande bredvid varandra med knäna uppdragna mot hakan rymde den oss båda, inte ens våra fötter stack ut. Så gjorde vi varsit "titthål" i plasten så vi kunde se havet. Sedan satt vi där i säkert en timme och pratade och mumsade jordgubbar.




(Ser ni utsikten och regndropparna?)


Frida "halvblods-fölet" Nygren

2010-05-12 @ 16:42:32
Min rumskompis Karin åker inlines och jag har länge varit sugen på att själv köpa ett par och börja åka med henne. Idag lånade snälla Karin ut sina inlines till mig för att jag skulle få testa.



Bambi är en underdrift då mrs 180cm och absolut ingen kroppskontroll skulle åka. Jag var som ett halvblodsföl, bara en massa långa ben och ingen balans. Roligaste var första nedförsbacken.

Frida: "HjälphjälpHJÄLP (det sista hjälpet i falsett) NU händer det!"
Karin: "Ramlar du?"
Frida: "Nej"
Karin: "Haha, vad är det som händer då?"
Frida: "Jag vet inte"





Resultatet: Sjukt bra träning för ländrygg, rumpa och lår. Jag tror jag investerar i ett par.


Snigeltjejerna

2010-05-08 @ 11:45:45
Jobbar man på en nattklubb är man ofta med om roliga, märkliga, äckliga och irriterande möten. Om jag bara kunde begripa fenomenet med sinigeltjejerna i garderoben. Då jag själv går ut försöker jag alltid packa så lätt som möjligt, tar med mig det viktigaste som mobil, legitimation och bankkort i en liten handväska som jag kan bära med mig. Så är dock inte fallet för 1000-tals tjejer som känner att det har ett trängande behov av att i likhet med en snigel ta med sig hela sitt hus ut på krogen - med komplett köksutrustning, badrumsartiklar, kylsåp, vardagsrumssoffan och badkaret - allting praktiskt ihoppressat till en portabel handväska med en volym på en 0,5 kvadratmeter och en vikt på 4 535 000 kilo.

Varför har snigeltjejernas behov at ta med sig skalen till krogen och hänga dem i garderoben? Oroar de sig över att de inte ska ha någonstans att sova efter utekvällen och vill försäkra sig om att kunna krypa ner i handväskan om de skulle frysa? Eller är de rädda att bli svettiga då de dansar och vill kunna plocka ut handväskan för ett uppfräshande bad innan kvällen fortsätter?

Ett träningspass på IKSU är en mild bris i jämförelse med att lyfta snigeltjejornas väskor (4a i taget som vi gör för att spara tid) och hänga upp dem i garderoben. Mina armar värker än.


Solen solen jag ramlar av stolen

2010-05-05 @ 17:33:42
Äntligen tittar solen fram igen. Fyller mig med hopp om att den vita driva utanför mitt fönster kanske, kanske ändå kommer att smälta innan Juni. Idag har jag och Karin städat i hela lägenheten. Det är så rent så att kungen skulle kunna komma hit. Fast det är inte kungen utan Em och Sofia som kommer. Ikväll blir det tjejkväll. Ett gäng glada tjejer, rosévin, vindruvor, popcorn, smink, naglar, kläder och gossip. Jag tror det kan bli riktigt mysigt :)


Hata måndag

2010-05-03 @ 22:59:05
"Tell me why?
I don't like mondays
Tell me why?
I don't like mondays
I wanna shooooohooooooohooooot - the whole day down
"

Idag hatar jag måndag lite extra. Att vakna klockan 07.00 efter två dagars alkoholintag, jobbat natt och plockat disk bland fulla människor och en förlust mot Blåränderna - när det ligger snöhögar utan för fönstret, ens cykel inte funkar och man måste till Unniversitetet och sätta sig och räkna det första man gör på nya kursen är en synnerligen otrevlig upplevelse. Inte blir det bättre av att jag idag fick reda på att jag gjort fel inför höst ansökningen och borde skickat ett kompletteringsbrev samt att jag har en as dryg årsredovisning att avsluta från föregående kurs. Åh jajustja, jag glömde - jag är dessutom fast med en överkåt katt som löper och springer runt och skriker och viftar med rumpan stup i kvarten........

I don't like mondays.


Man blir aldrig för gammal för att krama sin mormor

2010-04-22 @ 17:09:30
När jag var liten var min mormor bland det bästa jag visste. Under min uppväxt kom hon ner till Stockholm och hälsade på oss minst två gånger om året - den bästa tiden. Hon var alltid ren och fräsch och luktade gott. Hon gjorde min favoritmat. Hon lärde mig bygga kott-djur. Hon höll mig i handen då jag gick balansgång. Hon sjöng för mig. Hon stickade vantar och halsdukar och hon sydde fantastiska Madicken, Askungen och princessklänningar åt mig. Jag fick hjälpa henne att baka och skaka i tvätten.

(Tyvärr har jag ingen scanner)

   <- Allt har hon sytt







Nu är jag stor men min mormor är fortfarande bland det bästa jag vet. Idag fyller hon år!



Lugnet före stormen

2010-04-21 @ 22:21:55
Nu är det någonting på gång. Jag har ont i magen. Någonting stort, ruskigt klumpigt och pinsamt kommer förmodligen att hända inom en snar framtid.

Idag gick för bra för att vara sannt. Jag lyckades uppföra mig som en normal människa. Jag spillde inte ut en droppe av vare sig mitt eller Charlottes kaffe trots att jag gick med fulla muggar och körde med dem i bilen på gropig väg. Senare skulle jag tanka och hör och häpna:

1. Jag parkerade med tanken på rätt sina om bensinpumpen
2. Jag kom ihåg att trycka "kassa" innan jag började tanka och startade inte larmet
3. Jag fick lös tanklocket helt själv och behövde inte be personalen om hjälp
4. Jag glömde inte tanklocket ovanpå bilen då jag körde därifrån


Sådant som normala människor gör per automatik men som jag aldrig i hela mitt liv lyckats med förut, och jag måste nog ändå påstå att jag hunnit tanka i alla fall 20ggr helt på egen hand.

Sådant här flyt har jag bara i lugnet innan stormen. Mycket snart väntar en ny Frida kattastrof. Jag undrar bara när.....


Segare än kåda

2010-04-20 @ 22:31:58
Jag blir så frustrerad att jag sliter mitt hår snart. Aldrig i hela mitt liv har jag kännt mig såhär maktlös inför en tentamen. Senast var jag övertygad om att jag skulle få VG - och jag blev trea bäst i klassen. Jag har alltid upplevt att mina betyg varit satta efter hur mycket jag orkar plugga men inte nu. Det här är kinesiska. Jag sitter fem timmar per dag och ändå går det segare än kåda. Då jag äntligen börjar fatta något har läraren hunnit 4 kapitel längre än mig och tentan kryper allt närmare. Ju mer stressad jag blir desto trögare går huvudet.

Idag fick jag hjälp av en vän till pappa och jag var grymt lättad över att jag äntligen förstod och kunde jobba med uppgiften vi fått. Jag bokförde årsbokslut, ingående balanser, ackumulerande avskrivningar och överavskrivningar av inventarier enligt huvudregeln och kompletteringsregeln (inte i rasande fart men sakta och säkert) år för år i mitt fiktiva företag. Tills poff pang boom och resultatet inte längre stämmer. Jag vet att jag ska få fram siffran 96 men hur jag än räknar, läser i boken, vrider vänder och exprimenterar med talen får jag siffran -4. Jag blir tokig, tokig, tokig. Det har fungerat utmärkt flera år i rad så varför stämmer det inte nu? Vad gör jag för fel?



Hur ska detta gå

2010-04-20 @ 00:54:32
Så vad händer i mitt liv. Jag har tentapluggat (men det var inte så spännande att skriva om). Vad som är mer spännande är rollen som bakis partydiva i mina föredetta klasskompisars reklamfilmsarbete. Jag är ju en annhängare av gamla svartvita filmer som Cassablanca. Där varje sen får ta sin tid. Där det verkligen gäller att skådespela utöver ramarna. Det ska synas när det är teater. More is more innom är skådespel. Detta borde passa mig utmärkt. Se bara hur snabbt jag lyder mina vänners komandon på pose!


Ett, två, tre "APA" klick     

(<-- kliar mig under armen)


Ett två tre "ANNA ANKA" klick



Ett, två, tre "FJORTIS" klick                 

"

Ett, två, tre "BRAT" klick






Ett sista försök nu då.

2010-04-18 @ 19:05:48

Jag tycker om att någon gång per år kunna se tillbaka på mitt liv. Följa fotspåren som fått mig att utvecklas till den jag för stunden är. Reflektera över härliga och jobbiga minnen, vad jag har tänkt och kännt samt hur mycket eller lite jag har förändrats. Precis när jag vill kan jag plocka fram upplevelsen av hur det kändes; den gången jag för första gången satte mina fötter på Råsunda, när jag förlorade oskulden, när jag gjorde mitt första dyk, då jag hade oturen att bli drogad eller bara den gången jag sent på natten låg insvept i filtar på studsmattan och kollade på stjärnorna.

Jag har alltid varit en periodare när det gäller att skriva. I högstadiet skrev jag dagbok några månader, chillade några månader, skrev några månader igen, innan jag inte pallade och la ner hela dagboksgrejen.

En blogg är enklare och mindre krävande än en dagbok - samtidigt är det så mycket man vill men inte kan skriva. Nu var det länge sen jag skrev. Jag hade allvarliga planer på att klicka på knappen "radera blogg" och låta den försvinna ut i cyberrymden. (Är man så populär som jag är har man inte så mycket tid till bloggande.) Jag föredrar att leva mitt liv istället för att skriva om det. Förövrigt har jag aldrig riktigt fattat det här med blogghysterin anyway. Personligen kan jag inte alls förstå mina polares närmast maniska intresse för kändisbloggarnas fantastiska nya tånagelförlängningar eller innovativa hundfrisyrer. Ostimulerande tråkiga fjortisar som skriver om sina lika tråkiga förteelser enligt min mening. Är inte syftet med att skriva och berätta om sin vardag att minnas vad man upplevt? Hur spännande är det att se tillbaka på vilken riktning ränderna på tröjan i dagens outfit hade år 2007? Ändå har de 100 000 engagerade läsare om dagen - en indikation på att Sveriges befolkning är ganska uttråkade? 

I alla fall hade jag nästan bestämt mig då två av mina vänner samma dag frågade mig varför jag inte skriver längre. Faktiskt, varför gör jag inte det? Jag ämnar ge den här bloggen ett sista försök nu i allafall!



Varför varför varför?

2010-03-04 @ 20:18:11

Jag håller på att författa ihop en meritförteckning inför sommarjobb jag tänkt söka och då bör man väl ha en trevlig lämplig bild på sig själv. Jajustja en lämplig bild för meritförteckningen var det. Varför tar man ALDRIG seriösa kort? VARFÖR SER JAG UT SÅHÄR PÅ ALLA MINA KORT?
(Obs! Jag är endast alkoholpåverkad på tre av nedstående bilder)

  

   

   

 



Alla borde ha ett syskon att avreagera sig på

2010-02-01 @ 22:20:51
I en tid av stress, skola, kyla, snö, mörker och förpliktelser är det verklighetsflykter som gäller. Tur att jag har världens bästa bror att ta ut lite agritioner på. Oscar (jag har nu officielt bytt din stavning, det ser faktiskt finare ut med c än med k) och jag styrde upp en ordentlig fight i gamla dagars ära. Det var snorkul - vi har inte slagits ordentligt på åratal. Vi hoppade runt i mitt kök, körde uppercuts, slag och sparkar - påhejade av Daniel. Vi kände oss som om vi var hämtade ur James Bond. (åtminstone jag gjorde det)

Alla borde ha ett syskon att avreagera sig på då och då. Någon man verkligen vågar slåss med utan att det gör något om man orsakar några blåmärken på varandra.





Går det att stoppa tiden ett tag?

2010-01-25 @ 21:33:34
Hela världen bara snurrar allt fortare. Ny lägenhet, flyttlådor, laga mat, tvätta, handla städa, ny klass, plugga inför tenta, grupparbete, träning, familj, vänner, förhållande, mig själv - tiden räcker inte till. Jag skulle behöva tredubbla mig själv för att hinna allt jag vill. Om jag bara visste vad jag ville. Magkänslan är inte till någon som helst hjälp - det enda den gnäller om är choklad. Som vanligt svarar min kropp med feber då det blir för mycket påfrestningar. Jag var och tränade bodycombat på IKSU ikväll då lederna värkte mer och mer och jag blev allt varmare. I slutet av passet höll jag på att grillas, huvudet snurrade och huden brändes - jag insåg att jag hade feber och gick hem.

Ett piller, lite vatten och en god natts sömn gör nog susen. Feber är något jag verkligen inte har tid med just nu.


"USCH JAG VET VAD DET DÄR ÄR"

2010-01-23 @ 21:34:39
Kära vänner, jag håller som bäst på att flytta och börja ny klass (jag har haft ett liv) så updateringen har varit sisådär. När man flyttar och är ensam bland lådor och stök är det bra att ha en kompis till hand som kan upplysa en om äckliga och värdefulla saker.

Frida: (stolt röst) Vill du se min kleptomanlåda?
Emmy: Okej
Frida: (häller ut lådans innehåll på golvet) Här är allt jag kleptat i fyllan under det senaste året
Vi kollar på en skabbig nyckelring, 5 drinkpinnar, en tuggummiförpackning, en kritsten, en jättestor nöt, ett armband i en rund plastburk, en läskig lila slemmig grej med tentakler, några korkar och en blågrön liten kloss....
Emmy: (Tar upp klossen) Vad är det här?
Frida: Ingen aning, någonting som jag hittat på fyllan, jag tror att det kanske är en sån där man slipar biljardköer med.
Emmy: NEJ UUUUUUURSCH, JAG VET VAD DET DÄR ÄR!!!!!! (Springer iväg och tvättar sig om händerna)
Frida: Vad då? Säg?
Emmy: Det är en sån där sten som ligger inne på killtoaletterna i pissoarerna för att det inte ska lukta urin. Den är säkert full med kiss.

"mmmmm kiss" säger Frida och lägger tillbaka den i lådan.


Måste....strukturera.....upp.....livet......

2010-01-12 @ 21:01:01
Aaargh var har jag lagt almanackan jag fick i julklapp? Borta, precis som allt annat jag någonsin petat på.

Om mindre än två veckor flyttar jag till en ny lägenhet och jag har inte packat ett klädesplag, inte en ljusstake, inte en bok - inte ens min tandborste.
Om mindre än en vecka börjar jag i en ny klass och jag har inte ens kollat på hur mitt nya schema ser ut, när jag börjar, i vilken sal jag ska vara.

Och så var det förstås det här med: CSN lån, bostadsbidrag, en visdomstand som växer snett och måste tas bort, en kommande 50 års fest, en inflyttningsfest, kolla på utbildningar inom marinbiologi och fysik - boka tid hos en studievägledare, kolla upp vilka helger jag jobbar och säkert massa mer som jag har hunnit glömma vid det här laget.

Jag måste hitta den förbannade almanackan nu, häfta fast den i min arm och skriva, skriva, skriva i den!

Jag vill vara tillbaka med Karin i Egypten och dricka julmust genom snorkeln.


VILL.....INTE......VARA.......VUXEN


På fredag ska jag tack och lov in i dimman med Daniel, om jag nu hittar den förbannade boken tills dess.



I've done it again - Åh förrvirrning

2010-01-11 @ 22:00:13
Jag har en fruktansvärt irriterande tendens att bara vara kapabel till att lägga motivation till sådant jag är intresserad av. Tycker jag att någonting är intressant finns ingen hejd på motivationen, jag kan plugga/slita outtröttlig i timmar. Tycker jag däremot att det är ointressant blir jag till en lealös klump oförmögen att röra mig. Energimängden som går åt till att göra någonting tråkigt gör att jag sedan inte orkar lyfta ett finger resten av dagen.

Idag borde jag ha läst om Massmedier och kommunikation
inför kommande seminarium. Men istället har jag nu ägnat fyra timmar åt att läsa om kvantfysik, relativitetsteorin och elektromagnetisk strålning. Synd bara att vi inte har seminarium på det....

Jag vill inte läsa mer om massmedier och kommunikation, jag har redan läst MKV (Media och Kommunikationsvetenskap) ett år. Det känns som att det enda journalistutbildningen gör (några undantag finns väl skall erkännas) är att plagiera kurslitteraturen och föreläsningarna från MKV fast i sämre version. Har man haft en hel bok, flera föreläsningar och en uppsats på 30 sidor inom diskursanalys är det fruktansvärt frustrerande då någon anser sig ha "förklarat" begreppet diskurs och vad en diskuranalys är på två minuter.

På samma sätt anser jag mig verkligen inte ha förstått relativitetsteorin och kvantfysiken på 4 timmar. Men jag har fått en uppfattning om vad det handlar om och ett ännu större intresse av att veta mer. Jag har inget intresse av att slösa tid på att läsa om och upprepa sådant som jag redan läst och förstår. Vad är vitsen med det? Egentligen skulle jag villja läsa fysik, biologi, kemi och teknik. Kunna förstå hur min omvärld är uppbyggd in i minsta lilla kvark. Förstå hur allt fungerar och hänger samman.


Hemma igen

2010-01-07 @ 17:08:55
Hemma från egypten igen, känns tungt. Resan var underbar, jag har solat badat, snorklat, festat och så dykt förstås!
Det första jag gjorde var att bada med min mobil i röda havet. Klantigt men det har samtidigt varit ganska skönt att leva en vecka totalt obrydd i vad klockan är eller vilket datum det är.

Jag och Karin träffade tre as sköna svenska killar som vi hängde med därnere. Det är inte lätt att vara Svensk i Egypten, precis allting man gör är väldigt "insulting". Tillexempel så bör man absolut inte bada i polen (eller havet) efter att det blivit mörkt, man bör inte skratta för högt, man bör inte dricka alkohol ofentligt (helst inte överhuvudtaget) och man bör inte använda mer än en rulle toapapper om dagen. Naturligtvis gjorde vi allt detta....

Lite bilder









Dykningen var najs! Vi hade en instruktör som såg ut som Snoop Dog, han var mer lik Snoop Dog än Snoop Dog själv till och med. Djupasr var vi nere på 21 meter tror jag. Första dyket så såg jag en haj men, annars såg vi inte så mycket coolt, en rocka och en drakfisk som jag hittade. Andra dyket hade Snoop Dog med sig en undervattens kamera och filmade så vi fulade oss mest och gjorde konster och byggde mänskliga pyramider under vattnet. Jag hade tänkt lägga upp den, vi betalade för CD:n med filmen men snubbarna levererade den aldrig till vårat hotell.


So Long suckers, and Thanks for All the Fish

2009-12-27 @ 22:36:04
Såhär såg umeå ut idag......

 <-- GUNNAR

 <-- Min bil

Kallt, vitt, snöigt och jävligt.

Så jag tänkte bara skryta med att imorgon drar jag och Karin iväg till Egypten och värmen! Fabulos som alltid!




So long, and thanks for all the fish!
.


ingen död kattunge på samvetet såhär i juletid

2009-12-23 @ 19:37:09
Den 23e December i år kan enligt mig summeras och generaliseras till ordet stress. Av någon outgrunlig anledning (förmodligen min dåliga karma) har allt valt att trilskas med mig idag. Det som stod på min "måste göra lista" idag var följande.

*Köpa två sista julklappar
*Växla in 3000kr till Egyptiska pund
*Gå förbi systemet
*Mata Jennys kattunge


Åh, jag glömde att tala om att jag tack vare min skrangelrygg och spända nacke växlat mellan huvudverk och migrän de senaste tre dagarna. Efter två treo, en kopp kaffe, 100 förberedelse hemma tog jag bilen in till stan för att sätta igång. Halvägs kommer jag på att jag glömt nyckeln till Jennys lägenhet där kissemissen finns, det var bara att vända. Då jag kommer hem hittar jag såklart inte den förbannade nyckeln. Efter att ha letat på alla normala ställen började jag riva upp innehållet i alla mina handväskor, kolla under mattor, mellan soffkuddarna och i papperskorgen - allt mer hysteriskt samtidigt som jag plågades av bilden i min hjärna av en död liten kattunge. Jag hade på allvar vbörjat överväga att slå in ett fönster då jag slutligen fann nyckeln ovanpå handfatet.

Huvudet dunkar av smärta
. In i bilen, köra till stan, kriga sig till en parkering, skramla ihpop parkeringsavgift, ta hissen fyra våningar ner, gå till forex för att växla - och för att upptäcka att bankkortet inte ligger i handväskan och komma på att den ligger i fickan på jackan jag hade då jag hälsade på Viktor i Ström. Jag ville skrika högt men beslutade mig för att gå till Systembolaget medan jag ändå var på stan. 15 minuter senare inne på systemet inser jag att min legitimation oxå ligger i den förbannade jackan, det var bara att åka hem igen.

Huvudvet pulserar. Tredje gången gillt. Då jag tagit ut 3000kr för att växla talar kasörskan om för mig att de Egyptiska punden tyvärr är slutl Hon ger mig numret till forex på flygplatsen i Luleå därifrån flyget går. 40 hektiska minuter där jag kämpar med näbbar och klor för att ta mig fram genom folkhopen och uträtta mina ärenden samtidigt som jag ringer forex som en iller utan att få svar.

Tillslut kom jag fram, lyckades fixa med mina egyptiska pund, åkte till Jennys kattunge. Där stannade jag en halvtimme och gav den mat, gosade och lekte lite med kissen och kissens leksaksråtta.

Imorgon är det entligen den bästa dagen på hela året. Traditionellt, stillsamt lugnt och fridfullt med god mat och min underbara familj! God Jul på er!


Tidigare inlägg Nyare inlägg
-Info-



-Hej jag heter Frida och bor för tillfället i Umeå där jag studerar till Journalist. På min lediga tid gillar jag att dyka, se fotboll och umgås med vänner. Den här bloggen handlar om mig, mitt liv, min katastrofala klumpighet och min vardag. Välkommen!

-Kontakt: [email protected]

-Kategorier-

-Arkivet-

-Länkar-

-Translate-

-DesignBy-