Det är synnerligen inte det lättaste att vara född med min extremt dåliga karma. Ofta fantiserar jag om hur det skulle kännas att vara en vanlig människa. Tänk så skönt om jag sluppit tappa en enorm smörklick i min Coca Coola imorse, om jag sluppit åka meter efter meter på mage efter en enorm Rotweiler i SF parken medans hans koppel brände sönder huden på min hand, om jag sluppit bli utelåst utanför mina föräldrar i två timmar, om jag sluppit orsaka mig själv nya blåmärken och hål i kläderna genom att åla mig in genom ett fönster bara för att upptäcka att mina föräldrar svänger upp på parkeringen sekunden jag landat på köksgolvet, om jag sluppit bli överkörd av en flyende resväska, om jag sluppit att spilla kaffe med mjölk på min Armani tröja i kaschmire.....

Och det är inte bara mig själv, överallt där jag går följer kaos. Alla tekniska maskiner i min närhet går sönder. Datorn krånglar, internett krånglar, min hårtork har dött, min laddare och kamera har dött, skrivare och kopieringsmaskinerna på jobbet verkar ständigt köra fast då jag är i närheten och såfort jag använder något datasystem ploppar det upp något fel ingen annan råkat ut för.......

Nåja, jag ska inte över I-landsproblem. Jag har det riktigt bra! Men varför råkar aldrig andra ut för sånnt här?