Ja jag tillbringade ju som sagt helgen hos min mormor i Boden. Det var riktigt mysigt faktiskt men jag skulle aldrig vilja bo där. En helg är lagom. På torsdagen så jag på "Du är vad du äter" och fick ett omänskligt sug efter pizza och cooca cola som jag inte käkat på ett halvår minst så det tyckte jag att jag åtminstone kunde unna mig då det inte blev någon öl i helgen :)
Inget ont mot dig Martin, men jag är glad att du var sjuk just i fredags så jag kunde fördriva lite tid med pytte på telefonen.
Lördagen då, ja alla var väl på shape up här i Umeå men jag hade det ganske så mycket mer spännande... Jag och mina temänningar Erik och Emil körde stridsflygplan och spejade men vi blev beskutna av fiendens ubåtar och krashade rakt in i klippväggen (soffan) vingen gick av men vi klarade oss med lindriga skador. Vi bestämde oss för att också bygga ubåtar så vi kunde hämnas på fienden och vi byggde en stor med kikare, färddator och 10 kanoner samt två mindre. Sedan följde vi efter fienden djupt ner i havet ända ner i en undervattensgrotta (köksbordet) men där hade de lagt sig i bakhåll med 100 ubåtar! Men medans Erick blockerade den stora utgången så gensköt jag och emil dom under andra sidan av köksbordet och vi släppte några bomber och vann.

Sen vare Disney dax, lugn och ro tänkte jag men icket. Halvägs igenom timon och pumba var Emil och Erik så busiga att jag trollade bort hans hallonbåtar. Fast jag trollade tillbaka dom sen var kittelkriget i full gång. Den som tror att en sexårng inte är någon match har inte mött min tremänning Erik. Min tre åriga kumpan Emil var dock tyvär lite outsägbar då han ständigt bytte sida och verkade köra krig mot alla.

De vuxna hann jag inte med att umgås med så mycket pga allt krigande men de var kul att se dem igen.

Ikväll händer det, jag kan knappt fatta. Senariot jag gått och drömt om sedan första gången jag satte mina fötter på Råsunda inträffar ikväll. Det är AIK/DIF i guldstrid. Jag tror inte jag sovit mer än 2 timmar inatt. Det är som om hela Stockholm håller andan. Som den stora tystnaden innan man dyker i, eller i vårat fall tills dommaren blåser i visselpipan. En sak är säker och det är att jag kommer inte slappna av innan vi tagit tre pinnar ikväll.

Det är segra eller dö som gäller ikväll. Jag hoppas killarna kan slappna av och inte tänka, bara spela iskallt på instinkt och krossa aporna. Vi kommer att vinna, det måste vi. Vi vinner därför att vi vill det så mycket mer. Vi vill det ända ner i våra svartgula tår. Fotboll för oss är inget intresse att fylla ut våra patetiska överklassliv med som för djurgårdarna. Fotboll för oss är en religion, en filosofi, en livsstil.  Vi har stött på motgångar, kämpat, fallit ned. klättrat upp och kämpat igen för att komma dit vi är och ikväll är vi hänsynslösa.

Guldet är vårat i år så är det bara!

Jag är faktiskt lite stolt över mig själv :)


              
Före                                  Efter

Jag hatar IKEA. Altså inte att gå omkring där eller köpa nya möbler och inredning, det är jättekul. Men att bygga ihop de jävla sakerna det hatar jag. Man måste ju utbilda sig till någon helvetes jävla injengör för att förstå ritningarna. Sen har jag bara negativ erfarenhet av deras möbler... Jag tror de var Elin som sa att jag skulle se det som ett sorts pussel, pussel har jag ingenting emot men där passar bitarna med varandra, väger inte 500 kilo, ger mig inga blödande skrapsår eller blåsor på fingrarna eller klämmer mina tår...

Jag bara misslyckas med de jäkla möblerna.. Som den gången de saknades skruvhål så jag fick borra egna, bara för att upptäcka att dom inte alls saknades utan de fanns två likadana bitar där den ena hade skruvhål o den andra inte. Så sedan hade jag hål på sidan av byrån. Vem konstruerar en sånn dum sak?? Nu gick de hyfsat bra tills jag hittade massa små metalbitar skruvar och plastbitar som de tyckte jag skulle motera fast på min hylla. De var fula och jag såg ingen logik i varför de skulle sitta där, jag menar små svarta plastbitar?? Jag antog att de var nån reklamgrej att de var köpta på IKEA så jag slängde bort dem, allihop. Sen talade Mamma om att det var stöden som gjorde att bokhyllan inte ska kunna tippa...

Inga 3 åringar på mitt rum i framtiden med andra ord.

Nu var det ett tag sen jag skämde ut mig sist så jag ska väl inte säga att det var oväntat. Tvärtom det hade kunnat vara mycket värre. Men jag undrar ändå hur jag bär mig åt.

Vi började inte förrän tolv idag och jag tänkte att "Jag har all tid i världen på mig" så jag segade hur mycket som helst sen blev klockan 10 minuter i tolv och jag fick panik och skyndade mig iväg till plugget. Eller panik och panik men Eva blir så grinig när man är sen. Till råga på allt är jag kraftigt förkyld och mina ögon sved och kliade så jag tog glasögonen istället för linserna imorse. Eftersom dom är fem år gamla resulterade de i att jag inte såg alltför bra.
Nåja sent om sider rycker jag upp dörren, stövlar in i klassrummet och börjar högt och ljudligt förklara mig. Jag hade förberätt en ursäkt i bilen och allt var perfekt. Jovist om de bara varit min klass.

När jag drar ut stolen för att sätta mig ned upptäcker jag  förrvirrat att personen med de ljusbruna dredsen inte alls är Jonna, utan en främmande kille. LIte smått irriterad och förvirrad undrade jag vad han gjorde i vårat klassrum, sen undrade jag vad alla andra bildtvåor gjorde där och sen gick det upp för mig att den enda som inte borde befinna sig där var jag. Min klass satt i rummet intill :P

Jag har länge försökt bota min extrema spindelfobi. Den har bara blivit värre med åren. Det var så illa att jag frös till is och blev hysterisk så fort jag såg en. Jag vågade inte ens öppna mina fönster och vädra i rädsla för att en spindel skulle slinka in. Jag får panik av dem, svimmar nästan när de kommer för nära. Jag vågar inte ens trampa på dom eller fånga dem i papper.

Det är fånigt eftersom de inte utgör någon fara. Hela sommaren har jag försökt öva mig, de brukar sola sig på våran altan och jag har försiktigt försökt mig närma mig dem. Inte ta i dem men titta på dem på nära håll. Detta har inte gjort några framsteg, det är deras lömska rörelsemönster tror jag, man vet liksom aldrig vilket håll dom ska ta vägen och jag är livrädd att de ska bita mig. (dom KAN bitas)

Så satt jag då i mitt badrum när jag fick se Algot. Mitt blod frös till is och kalla kårar kröp längs min ryggrad då jag fick syn på spindeln som satt på dushgolvet. Jag satt som förstelnad och stirrade på den. Men så rörde han på sig och jag upptäckte att något var fel. Han rörde sig inte så som andra spindlar. Han var halt! Jag räknade hans ben och han hade bara 7. Genast blev han lite mindre läskig, jag tyckte synd om honom och beslöt att den lille stackaren skulle få bo kvar sålänge han höll sig på betryggande avstånd. Långsamt blev jag mindre rädd och jag börjar tycka om honom. Jag döpte honom till Algot. Nu skrämmer han mig inte längre bara jag vet var han är när jag kliver in i lägenheten. Jag har lämnat badrumsdörren öppen så att han ska få röra sig fritt.  Idag lämnade jag en död fluga åt honom på badrumsgolvet :-)

Lyser upp vardagen lite det gör ni!

---

Mina nya snygga ankel boots i metallic från airstep. Kan det inte sluta regna så jag får ha er på mig?






Sötaste linnet kommer från http://www.laredoute.se/ och kostade mig bara 99:-

Det var en match med blandade känslor i måndags. Jag hade taggat hela dagen, gått runt i solna tröjan, köpt chips och öl och sett fram emot en riktigt fotbollskväll framför TV.n. Jag ska väl egentligen inte klaga. Jag är mycket nöjd med resultatet och jag tycker framför allt att samspelet mellan Pavey och Valdemarín var lysande. Efter att ha sett Bajens inledning var jag inte så orolig även fast de gjort mål. Jag hade på känn att de inte skulle orka hålla det tempot och mycket ricktigt tog Gnaget över spelet mer och mer och kvitterade i 48 minuten för att ta ledningen i 60.
 
Fast jag ljuger nog om jag säger att jag inte var nervig. Jag kan som aldrig riktigt slappna av och bara njuta av derbyn, det är så mycket laddade känslor, det är inte på lek, det är på liv och död. Från de att vi ledde med 2 mål ville jag bara att matchen skulle ta slut. Jag klarar inte av att bli snuvad på ännu ett SM guld!

Tristast är nog ändå att bo i Umeå. Varje gång jag ser Råsunda på TV:n med bengalerna,sångerna och tifot får jag sån fruktansvärd hemlängtan. Det är inget vidare kul och tagga och se fotboll med sig själv, altenativet se med morsan är nästan värre. Mamma och fotboll är ungefär som att be en tvååring förstå sig på pulp fiction. Pappa var bortrest men han brukar ändå bara sitta och berömma de andra laget för att göra mig förbannad. Nej det är inte kul och se själv, särskillt inte då jag lyckades få en blick på grabbarna som stod på läktaren och firade för fullt. Jävla lyxmaskar!

Nåja på Lördag har jag iaf pappa att kolla på Sverige med så det blir nog bra. Åsså taggar man förstås till 24:e då det ska bli apslakt!!! Jag önskar att jag haft råd att se den live. Men men blir det guldmatch ska jag ner om jag så ska gå till sthlm och bryta mig in på arenan!

Det var nog en av de skummaste kvällar jag varit med om men det var kul förstås.

Min frisör ringde upp mig och frågade om jag ville vara med och på den vägen blev det. Syftet var att hjälpa frisörer med hur Sebastians evokative serie bäst användes i styling och en duktig hårstylist föreläste. Jag och två andra tjejer fick håren stylade med två olika produkter på olika sidor av håret för olika resultat. 

De ca 30 frisörerna som lyssnade satt som i skolbänkar och så fick vi hårmodeller liksom gå runt och böja ner huvudet så att det kunde känna på våra hår. Det var nog det skummaste jag varit med om. Man kände sig ganska fånig ba "Här ta på mitt hår" Jag har nog aldrig haft fler händer i håret! Men det var roligt att bli stylad av ett proffs plus att jag själv fick mig en gratis lektion i hårstyling.

 <------ Såhär blev mitt hår "efter att alla petat i det ;-)"