Varför är det så svårt att fokusera utan en piska i ryggen? Veckan innan tenta kan jag busenkelt plugga fokuserat mellan 08.00 och 23.00. Men det gäller att jag måste ha drabbats av Tenta-paniken. Utan den går det inte. Idag hade jag två mission, jag skulle till Universitetet och lämna in en uppgift och jag skulle göra alla övningsuppgifterna på kurswebben.

Jag var uppe med tuppen, men sekunden jag ätit min morgongröt inträffade det något märkligt. Alla mina muskler försvan. Jag kunde inte röra mig från stolen för att plugga utan satt fastklistrad som en deg klump. Jag kom på att jag behövde skriva matlista, och betala hyran, och göra en budget, och kolla recept, och läsa min mail - och klockan blev ett utan att något plugg blivit uträttat eller någon uppgift inlämnad. Då jag äntligen var redo att bege mig till Universitetet var mobilen borta. En halvtimme letade jag innan jag, frustrerad som en lemel skrev på facebook och bönade om att någon skulle ringa. Jag hade gjort omelett tidigare, och i en vibrerande äggkartong började "Black Dog" snart spela. Ut och iväg i regnaet - rysligt irriterad över att jag aldrig kan vara strukturerad.

Efter uppgiften var inlämnad behövde jag energi så jag mellanlandade och hängde med Em som städade bakom baren på Corona. (Nej, det är faktiskt bara kaffe - även om dimman kändes riktigt lockande vid det här laget)




Då jag kom hem var det dags för middag, sendan gjorde jag två uppgifter innan jag kom på att jag nog borde laga några matlådor, det blev stökigt så jag behövde städa, då jag ändå var igång kunde jag ju städa resten av lägenheten oxå. Sedan hade Karin bakat bullar. Nu klockan 23.00 har jag lyckats lösa fem uppgifter utav 18. Tentan är om en och en halv vecka. Snälla, snälla låt mig drabbas av Tenta-paniken imorgon!

Om ni trodde att det faktiskt gått en normal vecka för mig trodde ni fel. Naturligtvis har jag gjort bort mig.

Incident ett: Jag har droppat min polare ute på Landet och ska hem då det plötsligt ligger en jäkla ORM mitt i vägen. (Hur ofta ligger det ormar på vägen liksom?) Panikslagen girar jag för att inte köra över den just som min telefon ringer. Jag svänger ut på motorvägen och ber att få ringa upp då jag är i Umeå igen. Jag gasar på i solsken med Highway Star från sterion och känner mig odödlig. 15 minuter senare är det inte lika roligt, jag börjar bli svettig och hungrig och funderar om den förbannade motorvägen aldrig ska ta slut. Jag gasar på lite till. Jag passerar en skylt som upplyser mig om att jag är halvvägs till Ö-vik... Jag har tagit motorvägen åt fel håll..

Incident nr två: Jag cyklar ner till stan med min rumskompis på pakethållaren. Plötsligt går det jättelätt att trampa och jag tar några tramptag innan jag måste vända mig om och kolla om Karin verkligen sitter där bak. Det gör hon inte. Tydligen hade jag missat att jag kört rätt in i en grupp poliser som gripit tag i oss och med sträng röst sagt "Visst hoppar du av nu va?"

Incident nr tre: Jag har hängde tvätt kl 13.00 idag och sköt upp att gå och hämta den tills efter jag träffat brorsan klockan 15.00. Jag stannade lite längre än planerat och vi gjorde mat. Sen kom jag på att jag lovat färga Ems hår. Då hennes kille gick för att hämta deras tvätt klockan 20.00 insåg jag förskräckt att min egen hängt i tvättstugan i 7 timmar. Vi skulle bara gå på ICA så skulle jag hämta tvätten sen. Det glömde vi. Vi såg Gangs of New York. Sen kom jag på att jag hade skolarbete jag var tvungen att göra. Och så nu för en kvart fryser jag i pluggandet och vill ha min myströja. Den som ligger i tvätten. Den som jag hängde upp för 12 timmar sedan. Ut i regnet och ner i tvättstugan 01.25! Tur att jag inte är mörkrädd.

Åter igen har han bevisat att han är kanske världens bästa tränare.

Egentligen föredrar jag den engelska offensiva fotbollen framför den Italienska. Italiensk fotboll blir för segt, naturligtvis får man ofta se fotbolls-tekniskt riktigt vackra prestationer, men det väger inte upp avsaknaden av action och alla filmningar. Ska man slänga sig ner i gräset varannan minut blir det ju aldrig något spel, dessutom ser det ganska omanligt ut. Jag kan inte påstå att Champions League finalen igår direkt kändes som någon Champions League final. Jag hade velat ha ett actionspäckat krig på liv och död med fantastiska passningar och mål. Istället fick jag känslan av att om man bytte färg på tröjorna och kisade lite hade det kunnat vara Svenska Landslaget som joggade runt.
Nej, okej nu var jag lite orättvis. Jag kan inte bortse från mannen jag skriver inlägget om som enligt min mening är den bästa tränaren i världen - en av ytterst få som kan samla ihop ett lag så oigenomträngligt. Höll Inter inte en järnridå mot Barca i 84 minuter sist kanske? Inter gjorde ju faktiskt även två mål igår och Il Capitano höll fortet som en köttbit med reflexerna hos en jaguar.

Jag kan förstå varför så många älskar att hata Mourinho, han har attityd. Men han spöade Chelsea, han spöade Barcelona och han vann Champions League - är man bäst FÅR man vara arogant! Rent psykologiskt slet i alla fall jag ut mitt eget hjärta och slängde in det på planen till honom. SNÄLLA KOM TILLBAKA TILL CHELSEA!




(Deppigt värre för stackars Zlatan dock - byter lag till Barcelona för att han så gärna ville ta CL guld)

Thanks to Anna så fick jag ett erbjudande om att ta med mig en kompis och få gratis profetionell sminkning, hårstyling och plåtning. Gratis är alltid kul - självklart hoppas företaget i sin tur på att man ska köpa så många bilder som möjligt. I vilket fall som helst var det riktigt roligt, jag fick nyttiga sminktips och vissa bilder blev riktigt coola. Jag köpte en för 495kr. Nu till utmaningen för att se om det var värt pengarna. Min foto intresserade polare Daniel har investerat i en riktig proffskamera. Så nu ska vi se om vi kan få en bättre eller lika bra bild - for free....

Här är kortet som vi ska spöa!

Det är något aldeles magiskt med vatten. Ända sedan jag föddes har jag älskat vatten. Jag räcerkröp till badkaret som bäbis, badade i älven i aprill som 10, spenderade större delen av utlandssemestrarna i polen och i havet. Vatten får mig lugn och harmonisk - om jag är ledsen, arg, besviken, bekymrad eller orolig åker jag alltid till havet och sätter mig på stranden. Vatten får mig att bli fri, lycklig och verkligen leva - då jag och min bästa kompis hyrde vattenscootrar i Thailand och racade ut mot friheten, horizonten, solen och en klarblå himmel - då jag dök för första gången.

Då och då får jag extrema cravings inom mig att jag helt enkelt måste till havet. Så var fallet då jag skulle hänga med min bästa vän. Solen sken och vi hade Loka och färska jordgubbar. Så vi åkte till havet. För att inte smutsa ner oss tog vi en jättestor orange plastpåse ur baksätet att sitta på men då vi hittade en bänk satte vi oss där istället. Så började det regna. Först lite men så allt kraftigare. Den varma luften blev plötsligt kall. Men regnet över havet var så fridfullt och vackert så vi ville inte gå tillbaka till bilen.

Då kröp vi helt enkelt in i den oranga plastpåsen. Sittande bredvid varandra med knäna uppdragna mot hakan rymde den oss båda, inte ens våra fötter stack ut. Så gjorde vi varsit "titthål" i plasten så vi kunde se havet. Sedan satt vi där i säkert en timme och pratade och mumsade jordgubbar.




(Ser ni utsikten och regndropparna?)

Min rumskompis Karin åker inlines och jag har länge varit sugen på att själv köpa ett par och börja åka med henne. Idag lånade snälla Karin ut sina inlines till mig för att jag skulle få testa.



Bambi är en underdrift då mrs 180cm och absolut ingen kroppskontroll skulle åka. Jag var som ett halvblodsföl, bara en massa långa ben och ingen balans. Roligaste var första nedförsbacken.

Frida: "HjälphjälpHJÄLP (det sista hjälpet i falsett) NU händer det!"
Karin: "Ramlar du?"
Frida: "Nej"
Karin: "Haha, vad är det som händer då?"
Frida: "Jag vet inte"





Resultatet: Sjukt bra träning för ländrygg, rumpa och lår. Jag tror jag investerar i ett par.

Igårkväll fick jag ett sarkastiskt "grattis" till A.I.K.s vinst över trelleborg. Jaaa, det är ju inte precis någonting att hänga i julgranen. För Gnaget verkar det nu handla om att inte åka ut. Tur att man har två lag. Och att de andra tog guld i premier league igår! Snyggt jobbat CHELSEA!

I Umeå är det ganska dött med Chelseasupportrar, förutom mig själv kunde jag räkna de andra Chelseafansen på Allstar till sju. (De flesta medelåldersgubbar med skägg och ölmage) Marcus som av någon märklig anledning håller på Arsenal var dock snäll och följde med mig, fast han var inte lika lycklig som jag över guldet.

Roligast är Chelseas drottning Drogba. Om jag för två år sedan avgudade honom har jag börjat ledsna lite på honom nu. Det är ytterst få som bemästrar konsten arrogans på ett charmigt sätt. Kanske bara en förresten (Jag <3 Mourinho). Drogba påmminner mig om en klasskompis i lågstadiet. Han som bara höll sig längst fram och förväntade sig att någon annan skulle löpa och dribbla för att sedan serverade honom bollen framför fötterna så han kunde göra mål och ta åt sig äran. Som inte tålde att någon annan var stjärnan och blev så sur att han gick hem om hans lag förlorade matchen på lunchrasten. Även om Drogba nu råkar vara ljusår bättre än min gamla klasskompis ser jag en viss likhet. Han ska alltid göra sig så märkvärdig. Dödsryckningarna mot Manchester fick mig verkligen att skämmas á Chelseas vägnar. Eller som igår, medan resten av Chelsea hoppar och firar i grupp springer drottningen ett eget ärevarv och tackar fanses precis som att guldet enbart var hans förtjänst. Man kan inte annat än skratta. Men om han inte var en sådan Diva så vore han ju inte Drogba.

Då var det bara UEFA cupen nu då

Jobbar man på en nattklubb är man ofta med om roliga, märkliga, äckliga och irriterande möten. Om jag bara kunde begripa fenomenet med sinigeltjejerna i garderoben. Då jag själv går ut försöker jag alltid packa så lätt som möjligt, tar med mig det viktigaste som mobil, legitimation och bankkort i en liten handväska som jag kan bära med mig. Så är dock inte fallet för 1000-tals tjejer som känner att det har ett trängande behov av att i likhet med en snigel ta med sig hela sitt hus ut på krogen - med komplett köksutrustning, badrumsartiklar, kylsåp, vardagsrumssoffan och badkaret - allting praktiskt ihoppressat till en portabel handväska med en volym på en 0,5 kvadratmeter och en vikt på 4 535 000 kilo.

Varför har snigeltjejernas behov at ta med sig skalen till krogen och hänga dem i garderoben? Oroar de sig över att de inte ska ha någonstans att sova efter utekvällen och vill försäkra sig om att kunna krypa ner i handväskan om de skulle frysa? Eller är de rädda att bli svettiga då de dansar och vill kunna plocka ut handväskan för ett uppfräshande bad innan kvällen fortsätter?

Ett träningspass på IKSU är en mild bris i jämförelse med att lyfta snigeltjejornas väskor (4a i taget som vi gör för att spara tid) och hänga upp dem i garderoben. Mina armar värker än.

Äntligen tittar solen fram igen. Fyller mig med hopp om att den vita driva utanför mitt fönster kanske, kanske ändå kommer att smälta innan Juni. Idag har jag och Karin städat i hela lägenheten. Det är så rent så att kungen skulle kunna komma hit. Fast det är inte kungen utan Em och Sofia som kommer. Ikväll blir det tjejkväll. Ett gäng glada tjejer, rosévin, vindruvor, popcorn, smink, naglar, kläder och gossip. Jag tror det kan bli riktigt mysigt :)

"Tell me why?
I don't like mondays
Tell me why?
I don't like mondays
I wanna shooooohooooooohooooot - the whole day down"

Idag hatar jag måndag lite extra. Att vakna klockan 07.00 efter två dagars alkoholintag, jobbat natt och plockat disk bland fulla människor och en förlust mot Blåränderna - när det ligger snöhögar utan för fönstret, ens cykel inte funkar och man måste till Unniversitetet och sätta sig och räkna det första man gör på nya kursen är en synnerligen otrevlig upplevelse. Inte blir det bättre av att jag idag fick reda på att jag gjort fel inför höst ansökningen och borde skickat ett kompletteringsbrev samt att jag har en as dryg årsredovisning att avsluta från föregående kurs. Åh jajustja, jag glömde - jag är dessutom fast med en överkåt katt som löper och springer runt och skriker och viftar med rumpan stup i kvarten........

I don't like mondays.