ol' horse
Jag undrar, utifall att du lyssnar och om jag ropar så högt det bara går
Om du i så fall kan höra, hur fantastisk jag tycker att du är, och om du förstår
"It's a kind of magnet"
Om ni någonstans har hört att jorden är den största magneten så är detta inte sant. Jag är nämligen fullkomligt övertygad om att det är min säng som är den största magneten. Jag kan styrka detta via flertalet empiriska bevis. När jag på morgonen har bråttom och försöker sätta mig upp så är jag fastklistrad mot kudden. Jag får uppbåda all min styrka för att slita min kropp från madrassen medans den magnetiska kraften drar mig bakåt, ner mot kudden. Jag är liksom alldeles svettig då jag väl lyckats ta mig upp. Ibland om min styrka är försvagad via någon sjukdom eller då jag som idag är bakis så är det nästan omöjligt.
Det värsta är att jag faktiskt lyckades ta mig upp för en halvtimme sedan då klockan ringde och klä på mig. Sedan då detta var gjort så slappnade jag av bara för en sekund vilket den lurpassande magneten sängen naturligtvis utnyttjade. Fast jag var i köket och skulle dricka mjölk så sände den ut sin magnetiska dragningskraft och drog mig tillbaka dit igen. Ser ni hur den håller fast mig? Hur ska jag ta mig härifrån? Fasen!
Hjälp, hjälp, HJÄLP
Har ni någonsin roligt?
Idag skulle jag dra och gymma men jag hade glömt mitt gymkort hos mina föräldrar. Jag bestämde mig för att ta en powerwalk istället. Det var en strålande höstdag. Solen bländade mitt ansikte och fick hela världen att lysa. Jag hade min Ipod med underbar musik strömmande i öronen. Jag blev så glad och sprallig att jag helt enkelt inte kunde låta bli att springa istället för att gå. Fri som vinden dundrade jag fram över ön med Thunderstruck i öronen. Edorfinerna rusade genom kroppen. Jag kände mig som kungen över världen, stark och oövervinnerlig. När låten tog slut började Eye of the Tiger spelas och jag blev ännu mera peppad. Jag kunde inte låta bli att tänka på Rocky Balboa när jag hörde låten och såg mina händer röra sig rytmiskt framför kroppen. Så jag var liksom bara tvungen att boxas lite i luften och dra en uppercut medan jag sprang. Jag kände mig lycklig så att det kändes ända nere i magen. Så passerar jag er. Två kloner med blont hår och svarta jackor som fnissar hysteriskt och tittar på mig som om jag vore dum i huvudet.
Ni ser ner på mig för att jag är och vågar vara barnslig. För att jag ibland beter mig på ett sätt som inte riktigt hör till samhällsnormen. Ni verkar till och med lägga ner tid och energi på att öppet irritera er på mig. Varför försöker ni tämja mig med era blickar och kroppspråk till att bli lika sävliga som er? Jag gillar helt enkelt att hitta på små bus och leka lite i vardagen för jag tycker livet blir så mycket roligare då. Själva verkar ni vara livrädda för att sticka ut. Jag å andra sidan är livrädd för att behöva vara som er. Ni ser likadana ut. Ni tycker alltid samma sak som alla andra. Ni har inga intressen eller åsikter. Ni gillar alltid det som alla andra gillar. Jag ser dock inte ner på er. Däremot undrar jag; Är det värt det? Har ni någonsin roligt?
Kontaktlinser? Yummie!!
Imorse lyckades jag med fenomenet att dricka upp mina kontaktlinser. (Detta har hänt mig en gång tidigare men det var för säkert tre år sedan då jag var full och hade lagt dem i ett glas som jag senare trodde var vatten.)
Imorse gjorde jag en deja vu, men den här gången måste Karins katt vara den skyldiga. Jag hade ställt en stor mugg kaffe med mjölk på mitt skrivbord obevakat medan jag gick in i köket för att göra iordning några smörgåsar. Då jag kom tillbaka började jag dricka kaffe medan jag letade och letade efter min linsburk som jag alltid brukar ställa på min skrivare. Jag noterade svagt att kaffet var ovanligt salt men tänkte att det förmodligen bara var min rumskompis som köpt en ny sort. Plötsligt känner jag hur någonting litet och slemmigt slinker ner för strupen med kaffet. Jag blir lite äcklad men skakar av mig det som att mjölken måste ha klumpat ihop sig. Så jag fortsätter dricka tills min mun stöter i någonting hårt innuti kaffemuggen. Jag tittar ner och upptäcker min öppna linsburk simma omkring därnere och inser att jag just slurplat i mig åtminstone den ena av mina kontaktlinser.
Seriöst, är det någon annan där ute som lyckas med sånnt här?
God morgon!
Det är morgon för mig i alla fall. Eftersom jag jobbade natt har jag legat och dragit mig fram tills nyligen. Det var en ganska harmonisk kväll igår. Det kom ganska mycket folk till Corona men alla gästerna var glada och trevliga och ingen tappade bort sin bricka. Mellan klockan halv ett och halv två är det nästan dött på gäster i garderoben men vi roade oss bäst vi kunde. En kille hade lämnat en långboard som jag och Dessi var busiga och tjuvlånade lite bland hyllorna.
Nu sitter jag här med dagens andra kaffekopp och börjar känna hur livet återvänder till mig. Jag ska strax klä på mig och sen så ska jag gå och rösta. Sedan blir det födelsedagsfika och (förhoppningsvis) fotboll hos Stefan. Ikväll blir det plugg och valvaka.
Rafting
Trotts detta måste jag säga att det var fantastiskt underbart. Utsikten längs älven var strålande med höstens alla färger. Visste ni förresten att vindelälven har den bästa forsränningen i hela Europa? Det är ganska coolt med tanke på att det bara kostar 400kr och ligger en timme från där jag bor. Egentligen var vattennivån tydligen alldeles för låg för optimal forsränning såhär års men jag skrattade så jag fick ont i magen då vi krängde och gungade bland vågor och vattenfall. Vi bestämde oss för att ränna igen till sommaren då skogsvattnet och bergsvattnet kommer.
Dock måste jag investera i en egen våtdräkt. Det suger att vara lång och spinkig när man ska låna våtdräkter. En våtdräkt ska sitta så tajt som möjligt och nära kroppen för att man effektivast ska hålla värmen. I likhet med då jag dyker valde ansvarig ut en våtdräkt i storlek 42 för att täcka min längd. Normalstorlek för mig är 34 så den hängde som en sopsäck och släppte in otäckt kallvatten i ett.
Jag och Em peppar i bilen påväg mot Vindelälven
Vi kände oss grymt sexiga i våran nya outfit
Jag i min aldeles för stora våtdräkt. Det syns inte på bilden men jag
fick värsta luftbuble-snoppen.
Åsa var lite outsider med grön hjälm.
Sam och Märta.
Jag var hur nöjd som helst efter dagen men väldigt frusen. Det var skönt att få komma hem och krypa in i Ap-byxorna. Jag tror inte jag berättat för er om Ap-byxorna i bloggen. "Ap-byxorna" är jordens mest fulländade klädesplagg jag fick av min kompis då hon varit i London. Dom är turkosa i fleece, med små små apor och rosa stjärnor på. De gör mig alltid lika barnsligt glad och förtjust att få ta på mig dom och jag missar inte ett tillfälle att använda dem. Nu ska jag och apbyxorna ta igen lite förlorad sömn.
Godnatt på er!
Det är inte SD
Jag förstår inte varför så många klagar på uppmärksamheten Sverigedemokraterna och Jimmi Åkesson får i media. Personligen vill jag gärna se mer av honom, killen är ju hysteriskt rolig. Aldrig har politik varit mer underhållande än med herr Åkesson i studion.
Var det kanske någon annan än jag som såg debatten mellan Åkesson och Gudrun Shyman? Som väntat sopade hon banan med honom. Det var rätt underhållande att se henne kapa av honom mitt i meningarna, men vad som varit ännu mer underhållande hade varit att låta honom prata färdigt. Vid ett tillfälle frågade Shyman honom vad han konkret ville göra för att minska antalet våldtäkter. En av åtgärderna Åkesson ansågs behövdes ta var att -sätta upp kameror på de platser där våldtäkter är som vanligast. Föreställ er honom utveckla detta fantastiska resonemang. Såvitt jag vet sker de flesta våldtäkter i hemmet, menar Åkesson då att staten ska sätta upp kameror i alla Sveriges hushåll? Eller menar han kanske att kamerorna ska sitta riggade vid mörka skogsstråk, öde parkeringsplattser eller stora parker? Och hur ska kamerorna finansieras? Vem ska ansvara för kamerorna så att de inte missbrukas? Behövs det inte tillstånd för att kameraövervaka ett område? Åkesson talar till synes utan att själv vara medveten om vad han säger. Dessutom verkar han inte insatt i vare sig källkritik, retorik eller politisk historia.
Ändå oroar sig många eftersom de anser att "All publicitet är bra publicitet". Fel, all publicitet är inte bra publicitet. Vad många verkar ha glömt är att historien knappast är unik. Bert Karlsson sa en gång "Politik handlar bara om att ljuga trovärdigt". Inte ens det verkar ju Åkesson klara av.
Jimmi Åkesson är inte farlig. Det är vi som är farliga! Oss, människorna, massan. Det är skrämmande hur snabbt vi glömmer. Inte är vi många som verkar minnas ett Sverige i början av 90-talet? Hur invandrare fick ansvara för den ekonomiska krisen och arbetsbristen . Vi skyllde på något så oskyldigt som religion redan då. Bestraffade den med brandbomber, hakkors, plåtkängor, misshandel, Ny Demokrati och så Sveriges mest ökända brottsling förstås. Att låta sig luras en gång är naivt men att köpa samma smörja igen tjugo år senare, det är bara korkat.
Round 4
Jag tyckte nästan lite synd om West Ham igår. Tre mål varav två i fel bur och så en ny tavla av Robert Green liknande den i VM. Jag drog slutsatsen efter gårdagens match att Green helt enkelt missat lektionen i målvaktsskolan där man får lära sig att det är meningen att man ska hålla fast bollen efter att man har fångat den. I övrigt var det en ganska lame match. Eftersom Chelsea hittills inte stött på hårt motstånd blir det intressantare framöver. Jag ser fram emot omgång 6 då vi möter Manchester City. Då blir det enklare att bedömma hur Chelsea ligger till spelmässigt. Jag hoppas verkligen Manchester C misslykas kapitalt i år som bevis på att ett lag består av mer än dyra spelare. (Jag är väl i och för sig inte den som ska yttra sig om lagprostitution eftersom jag håller på Chelsea).
Jag tycker egentligen det är lite tråkigt att engelska ligan blivit så internationell. Visst är det roligare att se ju bättre fotbollsspelarna är men igår då vi slog över till Arsenal-Bolton en snabbis blev den enda engelsmannen på planen för Arsenal precis utbytt. Det känns lite märkligt att spela i engelska ligan utan engelsmän liksom.
Ikväll får vi se hur det går för Pool, jag tror spelmässigt det blir en mer spännande match än gårdagens.
Dålig karma och onomatopoesi
Det var inte ekonomerna som hade föreläsning utan några andra. Vet inte riktigt vilket program Damp och trafiken lektioner hör till. Och där satt jag fastklämd mitt i hörsalen. Jag kunde inte heller resa mig, ställa till värsta blondin scenen, avbryta föreläsaren och ba "Oj ursäkta, jag går ju inte det här programmet, fel sal" och tvinga 20 personer att resa sig och fälla upp sina bord så jag kunde komma förbi.
Så jag fick sitta där en timme tills det blev rast varpå jag inte kom tillbaka. Men jag har lärt mig ett nytt ord idag i alla fall. Onomatopoesi, det är ett ord för de ord som låter som det dom beskriver. Typ ordet "knarrar" beskriver ljudet "knarr" "droppar" ordet "dropp" och krash då någonting går sönder. Så nu vet ni det i alla fall!
Såra eller ljuga?
Men då jag ställs inför situationer där jag antingen kan välja att säga sanningen och riskera att såra någon eller dra en lögn blir allting så mycket svårare. Vilket är egentligen värst? För mig är det nog värre att ljuga. Jag har en moral ända ner i tårna som säger att det är fel att inte tala sanning. Jag kan verkligen inte ljuga, speciellt inte för människor som jag bryr mig om och respekterar. Fina människor förtjänar inte lögner. Om jag värdesätter någon ser jag det som min skyldighet att vara uppriktig. Jag vill själv att de som värdesätter mig är ärliga mot mig. Men genom att vara uppriktig och ärlig verkar det som om jag lyckats såra tre personer på mindre än två veckor. Vad är sensmoralen i det liksom? Att det lönar sig att ljuga? Att vara ärlig då jag vet att jag samtidigt sårar någon är knappast roligt. Så vad tjänar jag egentligen på ärlighet förutom att människor blir ledsna, arga, besvikna eller sura på mig. Jag skulle inte heller ha kunnat sagt eller gjort någonting annorlunda för då hade jag inte varit jag. Men om jag ljög, och det senare visar sig att jag ljugit eller sagt någonting jag inte kan stå för, sårar inte det ännu mer?
Kanske jag helt enkelt bara ska var tyst nästa gång någon ber om min ärliga åsikt. Bara le och klistra ihop läpparna.
Sol
