Just idag saknar jag Stockholm.

Klockan är bara tre då jag slutar men det hade redan blivit mörkt. Ett grått, kallt jävla novemberregn som verkar pågå förevigt. Utanför Univeristetet får regnet dammens bläcksvarta yta att krusa sig. Tusentals ljus från hus runtomkring och i fjärran reflekteras och glimmar i vattnet. Dammen ser större ut i mörkret. Den påminner mig om mälaren. Om jag kisar kan jag nästan inbilla mig hur små fladdermöss flyger där fram och tillbaka i skenet av lyktorna längs vägen.

Jag läste på VK förra veckan att Umeå bara haft 4,7 soltimmar under hela November. Det kan nog stämma, nu när jag tänker på det vill jag bestämt dra mig till minnes ett lysande klot som brukade befinna sig på himlen. Det är bara i norrland som solen inte visar sig mer än 4,7 TIMMAR på en månad. Det är bara i norrland man blir tvungen att "ta cyckeln" I ÅTTA KILOMETER. Det är bara i norrland bartenders får för sig att hälla RAMLÖSA i en mojito. Det är bara i norrland jag (in my early 20:s) blir kalld för "MILF" av killar på stan.

Det är bara på VINTERHALVÅRET som jag funderar över vad jag skulle hit upp och göra.

Bara för att jag inte är sjuk längre hindrar det mig inte från att ha sjuk otur och råka i klistret. Min dåliga karma hittar ständigt på nya sätt att ta sig i uttryck på. Felskickade snuttiplutt sms, bästa polare med jehovas och ett gigantiskt hål i ryggen......

I onsdags skulle var jag med Danne. Vi var båda trötta och sjukt less på novemberregnet och skolan. Vi delade på en flaska vin och pratade, sen blev det kaffedrinkar, sen blev det fler drinkar, sen blev det utgång.

Den första pinsamma incidenten inträffar på vägen till Åhlidhem då jag gjorde sällskap med en wierdo snubbe. Jag fick sova hos Viktor men hans bästa polares föräldrar var där. Jag ville inte skämma ut honom genom att snubbka in där full mitt i natten så jag sov hos Em istället vilket jag skrev i ett "snuttipluttigt sms". Bara det att snubben jag gick med kleptade min mobil och tryckte runt på knapparna. Jag vet inte om det var med flit eller inte, men iaf lyckades han vidarebefodra mitt sms till dom 2 senaste personerna jag sms:at med - vilket jag inte upptäckte förrän senare. Tack och lov var det bara två polare så det var ingen större skada skedd men det hade inte varit kul om "snuttiplutt sms:et" hamnat hos snubben jag ska köpa soffan av eller min kompis pojkvänn :S

Morgonen efter vaknar jag upp . Och vad värre är - det är inte min, utan pirayans 3000kr jacka! Har ingen aning om hur detta gick till så jag ringer till Danne för att fråga. Daniel har inte heller en aning om vad jag gjort med jackan men upplyser mig om att min nya bästis är en jehovas vittnen typ. Jag minns att jag stod och pratade as länge med en sådan trevlig person - som senare enligt Daniel försökte värva oss till sin sekt! Jag har inte ett så bra människo omdömme då jag är onykter.

De allra flesta har nog läst sagan "Guldlock och dom tre björnarna" som små. De tre björnarna bestämmer sig för att ta en promenad medans deras gröt svalnar då Guldlock stövlar in i dom tre björnarnas hus, smakar på deras gröt, sitter på deras stolar och sover i deras sängar. Och så dom klassiska ilskna replikerna..
"Någon har ätit av min gröt"
"Och någon har ätit av min gröt"
"Och någon har ätit av min gröt och ätit upp den!"

Som liten tyckte jag björnarna var ganska dumma som blev upprörda och arga på stackars Guldlock. Igårkväll insåg jag dock att björnarna är mycket underförstådda och de har minsan all rätt till att vara förnärmade! Här har en främmande person tafsat på deras egendom utan lov.

Igårkväll lämnade jag min bil på parkeringen utanför jobbet på nattklubben. Jag brukar aldrig låsa min bil eftersom den är världens enklaste att dyrka upp. Varenda helg då vi bodde i Stockholm var det repor i lacken efter att någon med hjälp av ståltråd petat upp låset. Jag slutade låsa och vanan sitter kvar. De enda värdesakerna i min bil är mina skivor, och människor med så bra musiksmak som jag är människor av karaktär - och inga tjuvar, brukar jag resonera.
Då jag slutat jobbet kl 04.00 på morgonen, trött och frusen upptäcker jag att min bil inte står där jag ställt den. Det finns julspår och fotspår i snön som visar hur NÅGON flyttat på bilen, först backat och sedan svängt. (Parkeringen är helt platt bör tilläggas så det finns ingen chans att bilen skulle rulla iväg och svänga av sig själv) I säkert två minuter stod jag bara och öppnade och stängde munnen som en guldfisk. Chokad, förvirrad och slutligen förbannad. Tack och lov var ingenting trasigt så personerna som flyttat på den hade förmodligen bara rullat iväg den men någon måste ändå ha lossat växeln, hållt nere kopplingen och styrt. "Någon har suttit i min bil" "Någon har tafsat på min spak" "Någon har snurrat på min ratt" Vilken fullkomlig fräckhet!

Det som retar mig mest är att jag själv på fyllan förmodligen tyckt att flytta någogn annans bil varit ett lysande spratt. Men inte nu längre tror jag - från och med nu sympatiserar jag med björnarna!

Ni vet hur jag alltid lyckas ut för unniversums små olycksfall och klumpigheter. Idag hände något mycket oväntat - jag hade TUR. Mycket tur.

Morsan hade lagad saffransräkor till middag och till det drack jag två glas med 11% rosé vin. Efter middagen hyrde jag och Daniel film och sen erbjöd jag mig att skjutsa hem honom.

Daniel: Men är du säker på att du kan köra nu då du har druckit?
Jag: Ja men det var ju över fyra timmar sen, jag är typ nykter!
Daniel: Haha typ?
Jag: Haha ja, nej men seriöst jag kan utan problem köra nu!

Jag har aldrig kört rattfull och skulle aldrig göra det, men ibland kan det vara svårt att veta var gränsen går. Vi sätter oss i farsans nya monstertruck och hinner fram till bron över älven innan vi ser rödljusen. Farbror blå står och vinkar in oss till höger. Med hjärtat i halsgropen svänger jag in och vevar ner rutan. Får ett alkoholtest instucket under min näsa och blir ombedd att blåsa. Upp till bevis. Plötsligt är jag inte alls så säker på att alkoholen hunnit gå ur kroppen och börjar fasa för att torska körkortet. Blir så nervös att jag darrar och jag blåser fel två gånger i rad innan jag på tredje försöket gör rätt och......gud välsigna mätaren för jag var nykter och fick inget utslag. Istället fick jag sedan fylla i ett papper med lite sömnfrågor och åkte därifrån med en biobiljett!

Snacka om röta - eh???

Nu är allt ordnat och lägenheten vår! Inflyttning första februari! Nu blir det till att fira både SM guld, lägenhet och friskhet i helgen! Skumpa till äran?

Här ska vi bo!

Som jag skrev igår innan matchen så bara visste jag det. Jag tror alla gnagare gjorde det instinktivt, inte minst Mutumba som kaxigt guldtatuerade sig innan matchen.

Gårkvällens bilder var det vackraste jag någonsin sett tror jag, ja vackert - det finns inget bättre ord för att beskriva det. Fansen som myllrade in på planen från alla håll och kanter, Stahre som duschades i champange, Tjerna som var så rörda av lycka att han hade svårt att prata, Pavey som får byxorna nerdragna under intervju, Bojans min i bakgrunden av Nils Erik Johansson, Mutumbas skönaste utläggning någonsin, och lyftandet av Lennart Johanssons pokal. Att det blev just Tjerna som fick slå in matchvinnarbollen i guldmatchen var så klockrent - ingen förtjänade det mer. Jag fylldes av en enorm obeskrivlig lycka, så stor att den inte fick plats i mig och glädjetårarna bara forsade. Jag önskade hårdare än någonsin att jag inte haft svininfluensa och fått springa in på planen med dem andra och krama om spelarna, ta med en egen sovenir och fira hela natten i vild glädjeyra.

11 års väntan och längtan är äntligen över!


(Bilden är från www.svenskafans.com/fotboll/aik )

Grattis älskade Allmänna Idrottsklubben, svenska mästare år 2009!

Nu skulle jag ha stått på Gamla Ullevi. Känna laddningen i luften inför matchernas MATCH. Om två och en halv timme har A.I.K. tagit SM guld - jag bara vet det. Men jag är inte där, kan inte se och uppleva det hela med egna ögon, inte dela glädjen och kärleken med laget och alla andra supportrar. Jävla influensa!

Jag är så besviken så det finns inga ord. Jag känner mig som om jag vore sju år och mamma pappa bestämt sig för att ställa in jullafton. Jag har stirrat in i väggen i timmar och förbannat min otur att bli såhär sjuk just precis nu. På två dagar har jag ätit två glas fil och en halv ostsmörgås, jag har inte dushat sen i Tiorsdags och är ungefär så ynklig och svag man kan bli. Men jag vet att jag hade orkat stå på Gamla Ullevi idag och jag vet att det hade varit värt det även om jag så svimmat efter matchen. Inte hade det gjort mig något att smitta ner några änglar på samma gång. Men nej jag skulle inte vilja stå till svars för att ha smittat en 5 månader gammal bäbis, eller någon med allvarligt hjärtfel på flygplanet med svininfluensa.

Nu är äntligen tiden inne att se stolta A.I.K. ta SM guld - önskar bara så förtvivlat mycket att jag varit där.