Idag tvingade jag Lasse att visa mig bästa löparrundan här i krokarna. Har man ett par fantastiska nya löparskor är det ju en skam att inte använda dem. Med underbart solsken, vitsippor, gullvivor, grönskande blad och utslagna körspersträd finns dessutom ingen anledning att hålla sig inne. Så vi sprang. sprang genom kvarteren jag tillbringat så galet mycket tid genom en gång i tiden. Som nästan varit mina egna. Nostalgi och minnen. Varje gång jag såg någonting jag kände igen ville jag berätta - men det kunde jag ju inte förstås eftersom 99% av mina nostalgiska minnen bara var olika sorters bussträck och hyss. Mamma, om du läser detta inlägg förbjuder jag dig att läsa resten. Läser du ändå? Du har i allafall ingen rätt att använda någonting jag nu avslöjar emot mig såhär många år i efterhand.

Vi löpte förbi kolonilotterna - hur många gånger hade vi inte pallat äpplen, blommor och annat där. Log när jag mindes gubben som jagade oss med sopkvasten. Vi löpte förbi idrottsarenan. Jag mindes när vi trixade oss upp på taket, drack vodka och rökte under stjärnorna. Sprnag förbi solvik - åh det var här vi erövrade hela badflotten. Sprang förbi tolvan - ägg, snöbollar, stinkbomber - frågan är väl snarare vad vi INTE slängde in i den stackars spårvagnen? Sprang förbi skjulet och lilla båtbryggan, där vi knyckte/lånade båten och paddlade omkring med. Sprang förbi stora båtbryggan - där vi klättrade ner i folks privatbåtar och drack öl. Sprang förbi skogsfläcken som brann. Sprang förbi huset med den larviga flickan vi gjorde en korvdocka åt. Förbi A.I.K. bänken -och lyktorna - och elskåpen. Förbi trädet där en snigel spetsades med ett skott från pilbågen vi lekte med. Förbi skolan med rutorna vi paja (vi sympatiserade med glasmästaren istället för högstadiet). Och så förstås förbi den ynkliga procenten vi höll oss i skinnet och inte ställde till med något hyss på.

Igår såg taggade jag hela dagen för Real - Barcelona och vad händer? Jo Mourinho fick som vanligt möta Barca med en man för lite. I vanliga fall ogillar jag barca men just nu avskyr jag dem verkligen. Barcelona är ett helt otroligt lag med obeskrivlig kapacitet där varje spelare ensam står ut för sig själv så varför, varför, varför måste varenda jävla domare i hela UEFA hålla på och snutta med dem??? Allt ska ske till Barcelonas fördel. Att Van Persie inte stannar upp i sitt avslut mot mål för att försökra sig om att han inte är offside - solklart kort - Kan väl inte vara några som helst problem att höra en visselpipa med 95 000 åskådare? Han hade ju inte behövt bli så kinkig över strypgreppen han fick så att han försökte peta ut ögonen på sin motspelare innan. Och Real - den olycksaliga stämplingen i samband med försöket att sno bollen var ju absolut det värsta som skedde under matchen, solklart kort där också. Eller inte....Fördelningen med gula kort och frisparkar orkar jag inte ens gå in på.

Mest av allt retar jag mig på Lionel Messi just nu. Jag verkar vara den enda människan på hela jorden som inte avgudar killen. Visst, han är en konstnär med bollen och ja, jag skulle nog säga att han är kanske världens bästa någonsin - men - det är liksom allt som finns där. Vem är Messi förutom killen med fotbollen? Vad har han för drömmar, intressen, ambitioner, rädslor - ingenting. Sålänge han får spela fotboll är han glad säger han. Han påminner mig om en hund med en pinne. Sålänge han har sin boll så är han nöjd. Man kan likna honom med en vagel i ögat. Liten, märks nästan inte, men är liksom där och irriterar i synfältet hela tiden. Varför är det ingen journalist som kan avguda A.I.K. eller Mourinho istället, allt med en personlighet och som lever skall tydligen hatas i sportjournalistiken....

Jag har privilegiet att få en supermysig vind alldeles för mig själv. Det är fin utsikt och varje dag när jag drar upp rullgardinen möts jag av strålande sol. Men, nyss då jag gick upp för att kissa så sitter det en myra på toalettsitsen. Ingen stor myra utan bara en sån där liten svart ofarlig husmyra. I alla fall tyckte jag det var lite äckligt så jag tog ett toapapper och vispade ner den i toaletten samtidigt som jag såg en annan myra kila fram över golvet. Jag bestämde mig för att eliminera varenda myra jag såg och tryckte på spolknappen.
Sekunden jag gjort detta drabbades jag dock av fruktansvärda skuldkänslor. Jag föreställde mig myran kämpandes för sitt liv i virvlarna, kippandes efter andan utan framgång. Sen tänkte jag på myrans familj. På myrmamman som förgåves skulle vänta på sin make och på alla stackars myrbarnen. (Det är Gunnars fel för han brukade alltid måla upp de mest tragiska scenarion för mig när jag som liten dödade småkryp - enkom för att han tyckte det var så roligt att jag fick så dåligt samvete) Jag kände mig således nästan som en riktig mördare och fick tårar i ögonen. En förnuftig röst innuti mig sa "skärp dig, det är bara en myra, ett skadedjur - nu tar du och tar bort de andra som kilar över golvet. Högt och ljudligt förvarnade jag "ALLA MYROR JAG SER KOMMER JAG ATT DÖDA SÅ OM NI VILL LEVA HÅLL ER UNDAN" sen försökte jag upprepa meningen på myrspråket utifall att myrorna inte kunde svenska. (Ja jag är medveten om att jag är knäpp) Myran var kvar på golvet men jag hittade på anlrdning efter anlrdning att inte mosa den.

Det mest kontroversiella i historien är att om det inte varit en myra utan tillexempel en silverfisk så tror jag inte att jag skulle ha haft några som helst problem att döda den. Bara för att de är mycket äckligare. Silverfiskar kan ju inte hjälpa att de är födda så äckliga och motbjudande - de har väl lika stor rätt att leva som alla andra?

Aja, numera delar jag mitt badrum med husmyrorna för jag är för knäpp för att utrota dem.

Det är underligt hur det funkar med barndomskompisar. Man kan liksom vara ifrån varandra forever och känna det som om tiden stått stilla när man möts. Jag och Annica hade lika gärna kunnat vara 14 år igår. Endast alkoholen och sex-snacket förrådde mig om att så inte var fallet. Men hallå, ingen kväll som inehåller rock, vin och en jättestor kanin kan väl vara dålig?


Annica visar hur man ska träna då man får håll i skogen....



Inne på Harry B James - Queens of self entertaining?


Fina kaninen. Vet inte vem det är eller varifrån den kommer.

Fram till klockan tre rejvade vi loss innan vi började röra oss hemmåt. Annica hade pizza i frysen och jag var inte svårövertalad att hänga på. Klockan var omkrin fyra när vi snubblade in i Annicas kök för att göra mat.


Annica vaktade och såg till att pizzan gjorde sig ätbar



Själv höll jag uppsikt över köket ifrån mitt hörn

Här bilar vi jag och farsan. Sex och en halv timme tog det med Gunnar bakom ratten. Han har en sådan finurlig uppfinning i sin bil som varnar då det kommer en fartkamera. På så vis kan man effektivt anpassa hastigheten. Det var en trevlig resa. Musiken dundrade, vi körde mellan regn och solsken - allt medan naturen blev allt grönare och temperaturen blev allt varmare.

Det känns som att detta var en flytt lika mycket som en flykt. Jag mår inte bra av att stå stilla för länge. Vill inte känna mig låst. Nu kan jag andas igen. Återigen har jag hela världen under mina fötter och det är bara jag själv som håller i kontrollen. Fri som en fågel känner jag mig. Härifrån är allt möjligt, allt jag behöver göra är att låta fötterna vandra.