Idag städade jag bland mina gitarrpapper. Det är inte klokt så mycket man hittar som man aldeles glömt bort. En massa låtar jag skrivit ut för flera år sedan som var för svåra och därför bortlagda hittade jag och plötsligt var dom inte alls svåra längre utan jag kunde spela dem. Det måste ju betyda någon utveckling på fyra år...
Jag är dock störtförälskad i min Ibanez, jag tror inte det gått en dag utan att jag spelat på den sen jag fick den.
Här lirar jag Guns'n'Roses Sweet child o mine

Efter min (ursäkta utrycket) helvettes vecka kändes det som om fredagen inte kunde komma mer lämpligt. Jag har haft mer otur än vanligt i veckan, bara den detaljen att jag två gånger snubblat och landat pladask på mage i offentliga miljöer borde få vem som helst att hålla med om att jag förtjänade lite alkohol. Dessutom hade morsan varit på ett jävligt humör så det kändes så vansinnigt skönt när den där varma härliga och obrydda känslan infann sig i min kropp.

Jag hade inte planerat att bli så dragen med tanke på att jag hade massa aktiviteter nu på lördag morgon men det blev jag iaf, jag vet inte om jag ska skylla på Beckas alkoholroulette spel eller på den där sista ölen inne på Exem. Alkoholen gör mig obrydd och social (tillochmed en främling som snackar om sina biodlingar kan vara vansinnigt underhållande och intressant) Men den är också lömsk, saker som jag aldrig skulle få för mig nykter blir till superidéer. Alkoholen försätter mig titt som tätt i pinsamma och prekära situationer.

      


Igårkväll då jag kom hem så hade vi inga rena glas, men istället för att ta en kaffekopp eller hämta ett glas ur diskmaskinen kom jag på den briljanta idén att jag skulle dricka ur en blomm vas (dom rymmer ju så mycket mer vatten) Sedan kommer vi till det lite mera pinsamma och det här har jag inget minne alls av. Det sista jag mins är att jag somnade fullt påklädd och sminkad på soffan, sedan vaknade jag och låg nerbäddad i gästrummet. Då förklarar mamma aningen irriterad att jag, charmtroll som jag är, tydligen hade krypit in i hennes sovrum på alla fyra och liksom puttat och knuffat på henne med ansiktet - därför att jag frös. Jamen det verkar väl logiskt, gör inte ni så fyra på natten???

Jag lär få höra om det här hemma en tid frammöver. Nu ser jag fram emot nästa helg!

Jag tror inte det går en dag i plugget utan att jag spiller ut mitt kaffe trotts att jag använder de "ospillbara" muggarna. Men när jag dessutom gör det hemma är det det tragiskt. Idag gjorde det riktigt ont. Jag satt med Em och chillade i mitt TV rum i källaren och fikade då jag fick för mig den briljanta idén attt balansera mitt rykande varma kaffe på min arm medans jag sträckte mig efter en bulle. Resultatet? Kaffekoppen välte och nykokt apvarmt kaffe välde ut över mig, min tröja och mina jeans. Värst ute var min högerarm som fortfarande svider ilsket röd trotts att jag spolat den någon minut under kallvattnet. Och vad tror ni Em gjorde? Hon skrattade bara den lilla slynan trots att huden på min arm höll på frätas bort. Jag sylade den blöta kaffe tröjan på henne som straff...

Jag får väl erkänna att jag legat lite på slösidan under jullovet gällande A.I.K. Såklart kollade jag ju läget någon gång i veckan men allsvenskan 2008 kändes väldigt avlägsen. Inte nu längre, jag känner hur april kryper närmare och närmare samtidigt som träningsmatcherna drar igång på allvar. Jag önskar så att jag bodde kvar i stockholm så jag kunde vara där och se dem. Det är som om hela min kropp längtar ihjäl sig tills det drar igång, både med och omedvetet. Hela förra veckan drömde jag att jag var på norra, var dommare :P, höll på komma försent till matchen osv...

Nu är det dock inte långt kvar - jag känner pirret

Jag hade mina aningar om att någonting var på ingång. När det går tillräckligt lång tid utan att jag gör bort mig blir jag alltid nervös för då vet jag att det är någonting på gång. Ju längre tid som passerar utan att jag skämmer ut mig - ju värre sak gör jag när det väl händer.

Igår kväll satt jag med en kompis inne på Waynes och fikade och snackade lite  skit och så. (Dom har ju haft stängt ett tag nu så jag har återupptagit min genomgång av deras kaffe sortiment.) I alla fall, så sa jag att jag kände mig orolig eftersom att jag instinktivt visste att jag snart skulle göra bort mig. Hon skrattade lite åsså var det inte mer med det och jag slappnade av och glömde bort det. Slutligen var det dags för oss att gå och vi tänkte vara lite shysta mot dom som jobbar där och bära upp disken. Fullastad med fat och kaffekoppar börjar vi gå uppför trappan, hon först och jag sen. När jag nästan når toppen händer det, jag lyfter min fot en smula oförskiktigt och skon fastnar i trappsteget varpå jag mycket ograsiöst snubblar och faller som en kägla och landar på mage med all disk i händerna samtidigt som skedar och servetter rullar all världens väg.

Dock får jag lite andrum nu, jag kan räkna med ca tre till sju veckor innan jag skämmer ut mig igen....

Jag har ju som en tendens att göra bort mig gigantiskt mycket sisådär en gång i halvåret. Lyckligtvis kan jag ju skratta åt det (som om jag har något val med min klumpighet) och jag brukar få underhålla folk jag möter med mina pinsamma historier men nog känns det allt som om jag vill sjunka genom jorden ibland.

Jag trodde vad som hände förra sommaren var pasé men icket fick jag reda på idag. För er som inte vet...

(Jag hade en ny snygg kort lite 40-tals inspirerad klänning på mig och jag hade varit på stan med några tjejkompisar. Klockan sex skildes vi åt och gick åt varsitt håll, när jag gick ut från H&M blåste det väldigt mycket så jag frös till och skyndade mig till mopeden. Jag tyckte folk stirrade en aning knäppt på mig men intalade mig själv att det var inbillning. Det misstaget gör jag aldrig om! När jag kom fram till parkeringen och skulle låsa upp upptäckte jag att min "fina" klänning blåst upp under kavajen och att jag visat rumpan på stan)

I alla fall hade detta otrevliga minne lagt sig i glömska men så gick jag och Daniel på stan idag och då berättar han att han och en kompis pratade om pinsamma grejer då hans polare säger :Jag såg en tjej från bild och form klassen förra året som visade rumpan över hela torget!

Veeem kan hon ha menat :O  Jag kommer ta ännu längre tid på mig med att komma över detta nu :/

Nu är jag leds på alla svarta begravningskläder!!! Plus i kanten till dom svenska designer som låter sina vårkollektioner fyllas av lite färg! Här kommer några personliga favoriter!



    Dagmar

   Ida Sjöstedt

 Minimarket

Finns det något tråkigare än nyheterna??? Det är bara börsgubbar och regeringsmedlemmar hit och dit som mal på om deverse ointressanta dillemman och konflickter samtidigt som 100tals människor som dör i krig varje dag men det orkar det inte nämna. (Jag undrar hur många som tex är medvetna om att muren mellan palestina och israel är både högre och längre än Berlinmuren....)

Okej att hålla sig uppdaterad om vad som händer i världen men min familj börjar gå till överdrift. Vi har två dagstidningar plus att pappa alltid köper aftonbladet eller expressen men värst är det med TV nyheterna. De är ju helt maniska här hemma!!!  Först ser det vanliga nyheterna på tvåan, sedan på fyran och sedan på tvåan igen. efter det är det regionala nyhetar och nyheter på teckenspråk och sedan nyheterna på finska  och efetr det vanliga nyheter igen :S

Vad är grejen??? Vad tror de de kommer gå miste om om de nöjer sig med ett nyhetsprogram?? Vilken förfärlig riksdagskatastrof kan möjligtvis hända i Sverige på en halvtimma??? Bwoooieeap (Följ den spännande dödsfärden, vi har fått in nya uppdateringar om att Maud Olofson körde 0,010 km för fort på en 90 sträcka :O )

Suck åsså undrar de varför jag aldrig pallar se Tv med dem. Vad kan de bero på? Tyvärr ligger Desperat Housewifes närmare min verklighet...

Här är man råtaggad på att gå ut ikväll. Jag har legat sjuk hela julovet och det kryper i kroppen på mig men vad har alla fått för sig... Näää, jag ska ha en vit månad säger dom, nää jag ska va nykter säger dom, nää jag ska ta det lugnt och inte dricka något säger dom. TRÅÅÅÅÅÅKIIIGT säger jag!

Seriöst, vad är det med alla. Varför ska alla vara så tråkiga. Här kan man utnyttja helgen och gå ut, umgås och ha jättekul åsså föredrar ni att sitta hemma och se på "på spåret". Det går bara utför, snart sitter väll alla och spelar bingolotto om helgerna och virkar hattar och tumvantar :S
JAG PROTESTERAR, jag tänker inte börja det nya året med att bli nyttig och tråkig, jag ska ha en svart månad. Leva så mycket rövare jag kan, det är medan man är ung som man måste passa på.

Skönt med jullov tänkte Frida men icket. Hon hade som enda plan att sova, äta omänskliga mängder fett, festa och umgås med sina kompisar men icket. Nej istället fick Frida influensa och var sjuk hela julovet, det var mindre underbart.

På nyår var det som värst, jag låg nedbäddad i sängen med 39 graders feber och en hals som kändes som om jag svalt rakblad en vecka och medan alla andra fick blanda spännande Champangedrinkar och se färgglada fyrverkerier fick jag nöja mig med en Hostmedicin'n'Alvedon spetsat med lite Enchina Guard och det enda färgsprakande jag fick se var mina stickade strumpor jag hade för att inte frysa om fötterna. Sedan började mina kära fulla vänner ringa efter kl 10 någon gång men jag hade ju ingen röst utan klarade på min höjd av att väsa litet i luren varpå de irriterat frågade :Varför svarar du inte, HALÅÅÅÅ.......

Ett tag var jag övertygad om att jag aldrig skulle bli frisk, det var mest synd om mig i hela världen och jag hade nog aldrig mått så dåligt i hela mitt liv. Värst var trisstressen, jag kunde ju inte göra någonting. Jag klarade inte av att se på TV eller läsa, maten smakade ingenting och jag kräktes upp den, jag kunde inte ens prata utan låg bara och stirrade in i väggen och kände mig jätteäcklig.. Det är väl inte alltför många som följer min blogg och nu riskerar jag väl att skrämma iväg ni som faktiskt gör det men jag dushade inte på tre dagar när det var som värst :S
Efter en vecka influensa kände jag det som om jag skulle bli tokig och börja klätra på vägarna av tristress. Jag hade vildsinta myror i hela kroppen så när jag äntligen började må bättre var jag så lycklig som oj :D Bara att få sätta sig i bilen och lyssna på Led Zeppelin och köra lite var som och få en spännande energikick av att jag hoppat fallskärm eller något.

Tack och lov var jag frisk på min födelsedag! Jag fick pangkakstårta till lunch :D (Jag är lite upprörd över att somliga inte sagt grattis än) Folk jag bara träffar några gånger per år kommer ihåg att säga grattis men två av mina bästa vänner glömmer bort mig i år igen :P Men men, jag vet ju att dom inte menar något illa med det, det är bara så dom är helt enkelt men tacka vet jag Annica och Björn som hälsa grattis bara några minuter över tolv, er ere ordning på! Petter sa iof grattis först men han var jag ju med och hade nedräkning till tolvslaget så det räknas inte :P

Både Daniel och Kitty var osäkra på om vi började plugget idag och därför bestämmde jag att vi började på tisdag för jag var aldeles för trött imorse. Det är konstigt det här, om någon hävdar att vi är "eventuellt" är lediga så tvivlar jag aldrig en sekund på att det stämmer och bryr mig inte om att kolla upp det vidare. Kommer däremot någon och säger att det är lektion då jag är inställd på att vara ledig då kan jag minsan kolla med alla i klassen för att hitta någon som är lite osäker på om vi verkligen har lektion :P