Sedan jag och Karin flyttade in har vi varit sneaky och sneakat internet av våra grannar. Grannarna flyttade dock tyvärr för någon månad sedan vilket skapade problem numer ett: vi blev nät lösa. Detta kirrade jag hyfsat snabbt med att beställa internet åt oss. Sedan uppstod problem nr två: man behöver en router - vilket jag kirrade. Men då tillkom problem nr tre: man måste vara utbildad ingenjör för att instalera routern.

Jag har dock turen att vara syster till Oscar som är ett grymt datasnille. Bland annat har han gett mig en skiva som lurar datorn att det finns ett operativsystem med högre status än alla andra operativsystem så att jag kan ta mig in på vilken dator jag vill, han har lurat mitt utube att min server ligger i Ukraina så jag slipper reklam samt kirrat en liten apa i hörnet som talar om för diverse dataprogram att jag inte är en bot. Mycket användbart (förutom hackerskivan som jag bara använt en gång när jag just fick den). Än har jag inte varit med om ett datorproblem Oscar inte kunnat lösa. Problem nummer fyra: min käre bror befunnit sig i Italien tills för någon dag sedan. Till veckan har han lovat att instalera min router i alla fall så då blir det lite action här igen.

Fast visst måste jag väl erkänna att det varit ganska skönt att vara utan internet. När man har polare, sol, godis, öl och MASSOR med härlig fotboll - WHO NEEDS A COMPUTER???

Efter att den sista tentan äntligen var avklarad var jag helt färdig. Hela vintern passerade i revy. Jag kunde inte fatta att det var över. Äntligen var jag ledig men jag unde inte fatta det min kropp var speedad till tusen och mitt huvud var ännu mer tankspritt än i normala fall. I söndags lånade jag farsans kärnkraftverk och körde upp till min mormor i boden.

Klockan nio på söndagskvällen hemma hos mormor somnade jag, sedan sov jag som en klubbad säl i 13 timmar tills Mormor väckte mig. Det är märkligt vad god sömn, tre riktiga mål mat om dagen och geografiskt avstånd från sina polare kan göra med en människa. I Boden hos mormor står tiden stilla. Hennes lägenhet lutar precis som den gjort i 21 år. Alla hennes glas lutar speciellt för hon förvarar dem i samma såp som sina kryddor. I badrummet står två soptunnor som inte är till för sopor och köksluckorna lyser orangeröda. Bara fotografierna på väggarna, TV:n, bokhyllan och byrån vittnar om att tiden har gått.

Vi behövde varandra jag och mormor. Vi vandrade längs kullerstensgatorna, vi fikade på caféer och uteserveringar, vi hälsade på släktingar, vi gjorde lyxmiddag ihop, vi stickade, vi läste, vi såg film och vi kollade i gamla fotoalbum.

Jag strök med mina ingrar över gulnade pärmar och svartvita kort. Fantastiska kläder och frisyrer, precis som på film. Jag såg min mormor som liten flicka, min mormors föräldrar, deras syskon, mormors kusin - min släkt. Jag kunde se mina egna drag i dem. Och vilka historier, jag lyssnade i timmar. Visste ni att min gammelmorbror uppfan en aldeles egen kristallradio han sände med, att han byggde en bastu och en sorts föregångare till moderna badtunnor där han brukade sitta i trädgården och läsa tidningen? Visste ni att min mormor kommer ihåg andra värlskriget, att de bodde soldater hemma hos dem?

Varför? Varför är det först nu, när jag är 21 år fyllda och nästintill utbränd jag har tid att se och lyssna på dessa fantastiska bilder och berättelser. Varför inte förut? Enkelt - det har varit så mycket annat att jag inte haft ork eller tid att lägga märke till sådant som inte kräver min uppmärksamhet. Tänk så mycket tid jag slösat på sådant som inte betyder någonting. På datorn, på allt festande, på människor jag inte ens känner, på räkningar, på hemmet, på gymmet osv. Det var värt en tankeställare. För om 20 år är det inte den där Lördagen då vi stod i kö till krogen i 30 minuter jag kommer komma ihåg, det är den där stunden i mormors vardagsrum.