Ingen tråkig strötid

2009-01-29 @ 22:27:15
Jag har kommit på att jag verkligen älskar mitt Guitar Pro. All strötid då är det bara att dra hem en skön låt och köra. Ibland går det segt att lära sig men desto roligare då man kan det. Jag önskar att jag förstod alla funktioner bättre dock. Man verkar kunna komponera egen musik och lägga till bas och trummor och sådant vilket jag verkligen skulle vilja. Ja jag vet - jag kan läsa manualen. Men just nu suger kurslitteraturen musten ur min koncentrationsförmåga.


Celiberty Frida

2009-01-27 @ 22:50:16
Jag har alltid velat fota mig själv med en stor pokal!

  
  

Visst klär jag i ära o berömmelse?


Kaffenarkomanen

2009-01-26 @ 22:13:49
Varje ledig dag börjar precis likadant. Jag upplever en nedtyngande huvudverk som bara blir värre innan jag kommer på att jag inte fått något kaffe. Varje gång jag har flera lediga dagar i sträck skär jag alltid ner på kaffet till max en kopp om dagen. Varje måndag är jag likaförbannat tillbaka i kaffefällan. Jag har just kommit hem från mitt arobics pass och detta blir dagens femte kopp. Skål på er!



Påverkas vi av Medievåld?

2009-01-26 @ 15:34:18

Jag har just läst ut boken Media and Society - a critical perspective, där författaren ägnar en stor del åt att spekulera kring medievåld. Att medievåldet påverkar oss går att bevisa men inte i vilken utsträckning. Till att börja med tänkte jag att jag och mina kompisar minsan inte påverkades av medievåld - vi vet ju att det inte är på riktigt. Att påstå att exponering av våldsamt mediematerial skulle göra oss mer våldsamma var ju löjligt?? Eller? Men tänk efter nu, visst påverkas vi?

Som barn älskade jag Power Rangers och vi lekte det på dagis. Jag var hon i rosa och vi slogs och sparkades. Vi lekte Turtles, vi lekte Zorro, Batman och Spindelmannen när jag tänker efter. Powere Rangers slutade att sändas pga av olyckorna under barnens lekar och jag har flera kompisar som inte fick se ovanstående TV serier som barn pga av att dom uppträdde våldsamt efteråt. Men vuxna vet bättre än barn, eller?
Jag blev äldre och Sex and the city kom, helt plötsligt började alla tjejer röka och dricka Cosmopolitan.
Jag blev äldre och filmen Ondskan kom. Helt plötsligt skulle alla killar slåss och göra "rassior" i varandras skåp.
Jag blev äldre och Green Street Huligans kom och alla startade egna "firmor" och skulle slåss.
Jag blev äldre och fick en moped, jag brukade låtsas att jag var Trinity i Matrix då jag susade fram på gatorna - då gällde det att vara snabb.

För att ta det i större utsträckning.
Andra världskriget, skulle Hitler fått sådan makt, fått människor att begå sådanna fruktansvärda handlingar utan medier?
Eller alla dödsskjutningar som ägt rum i skolor världen över. Om inte folk lagt ut sina filmer på nätet, historien ha berättats i TV och Nyhetstidningar - skulle detta fenomen äga rum så många gånger världen över?

Det går alltså bevisligen att spåra våra dåliga beteenden till medier - vissa värre än andra. Hade vi inte sett dessa filmer och nyhetssändningar, hade vi då varit lugna eller bara utfört våldsamma handlingar av annan karaktär? Hur mycket av ett beteende går att skylla på medier och hur mycket på individen? Vad tror ni?



Brakfisar och snorlobbor - jag är onekligen en mycket charmig individ

2009-01-24 @ 16:04:06
Det finns ett flertal saker man helst inte vill göra inför sin kille. Till dessa hör saker som att rapa, prutta, dreggla, kräkas, bajsa, kissa, snubbla, snora, spilla och så vidare. Tjejer vill helst att killar ska tro att vi är perfekta individer som aldrig någonsin gör något av ovanstående. Jag har en kompis som aldrig bajsade då hon var hemma hos sin kille, hon kunde gå och hålla sig i flera dag om det behövdes. Om han frågade henne svarade hon bestämt att "Jag bajsar aldrig". Sedan flyttade dom ihop, och efter två år kände hon sig modig nog att erkänna att hon att hon faktiskt bajsade ibland (fast bara då han inte var hemma). Sånna där tramserier har aldrig legat för mig, det enda som krävs för att jag ska kunna bajsa är att jag kan stänga toadörren. Jag är nästan för bekväm och ibland undrar jag om det inte skulle vara till min fördel om jag kunde annamma lite av den kvinliga genens diskretion.

I förrgår höll Viktor på att retas med mig, jag blev sur och skulle brotta ner honom, han var starkare och jag landade på golvet varpå han räckte mig sin hand för att dra upp mig. Precis då lyckades jag avlägga en enormt högljudd brakfis.
Viktor: Vad var det?
Jag (aningen generad): Öh det var jag....
Viktor: Gick dina byxor sönder?
Jag: Neeej, det var jag som pruttade.
Senare samma dag hade vi varit på ICA och handlat. Jag är fruktansvärt förkyld och kände ett enormt behov av att få snyta mig. Viktor sa tillslut åt mig att göra en snytskjutning, ni vet då man håller för ena näsborren och blåser och så flyger soret ner på marken. Jag har ännu inte lärt mig behärska denna konst men tänkte att (hur svårt kan det vara) och tog i allt vad jag hade. Resultat=det var svårt. Så där stod jag framåtböjd på vägen med en 8cm stor lång snorlobba dinglande från näsan som vägrade släppa och jag hade ingenting att ta bort den med. Jag hade på mig min Minimarket jacka, mina läderstövlar min DKNY väska och mina skinnhandskar så det var bara att välja vilken guldklimp som skulle offras. Det blev slutligen skinnhandskarna....


Jäkla Peter Pan

2009-01-20 @ 13:07:36
Jag har alltid fachinerats av sagan om Peter Pan. Pojken som aldrig behövde bli vuxen. Varför var det bara Wendy och dom andra som fick följa med honom, varför flög han aldrig in i mitt rum och strödde älvdamm över mig och flög till Neverland? Nu är det för sent, nu är jag vuxen men jag känner mig inte det. Alla jag känner vill ha rutin i sina liv, dom mår bra av att ha ett bestämt schema med bestämda tider då dom gör olika saker. Dom vill att allt ska flyta, kliva upp, jobba, träna, sova osv. Men inte jag, jag HATAR rutiner. Jag vill somna och vakna olika tider, jag vill äta glass och pangkaka till frukost, jag vill följa spontana infall att göra det jag för stunden känner för. Jag hatar att tänka på framtiden och planera, jag vill leva i nuet. Jag vill att varje dag ska vara ett nytt äventyr.

Jag vill hylla spontaniteten. Det är oftast dom spontana grejerna som är dom jag minns i efterhand. Jag har ett härligt minne från då jag var fem år. Jag stod i verdagsrummet en eftermiddag och lekte med lerkulorna i en av blomkrukorna och frågade mamma (av ren princip som jag gjorde 400 miljarder gånger om året) "Mamma, kan inte vi åka till Gröna Lund?" Men det som gör minnet så härligt är att hon till min stora förvåning svarade "Ja det kan vi väl" Och så åkte vi, jag mamma och pappa. Jag fick en kort stund av mitt neverland med sockervadd, balong och karuseller och det var helt underbart. Eller den gången Thomas och Jennifer kom in till mig och Emmy och frågade om vi ville åka ut till stranden och grilla. Vi satt på stranden insvepta i filtar vid elden, lyssnade på rock, grillade korv, åt chips, drack öl och läsk och pratade ända in på småtimmarna. Eller den gången jag och Marcus blev överaskade av ett häftigt skyfall ute på stan. Vi sprang till Harrys där vi köpte varsin staropramen, placerade oss vid fönstret med utsikt mot gatan och skrattade åt alla förbipasserade som sjöblöta försökte springa undan från regnet.

Jag vill inte foga mig, jag vill få vara impulsiv och fri. Jag vill spela våldsamma Tv spel med viktiga soldater med Daniel, jag vill åka till Observatoriet en stjärnklar natt med Emmy och kolla på stjärnorna genom teleskopet, jag vill röka vattenpipa och dricka öl vid havet. Jag vill leva i nuet!


Den vandrande olyckan

2009-01-18 @ 18:14:50
Hej ja rubriken syftar naturligtvis på mig. Jag är som ett otroligt kaosoväder. I stället för att lämna skövlade skogar, spilror av hus och så efter mig så lämnar jag spår av utspillda drycker, sönderslagna glas/porslinssaker och nu senast metall. Det var inte meningen att kvadda min bil men så blev det. Det var snöstorm och jag ägnade stor uppmärksamhet åt att inte köra över någon på övergångstället. Det gjorde jag inte heller så jag andades ut och bytte låt på skivan i sterion, tittar upp och upptäcker att bilen framför mig har stannat, bromsar hårt och glider rakt in i den och så KRASCH, PANG, KABOOME.
Ni ska nu inte tro att jag liksom bara buffade in med stötfångaren, nej jag hade naturligtvis oturen att krocka med en Mitchubitchi van, med sånna där stålkanter där bak. Mitchubitchibilen klarade sig med en sprucken lyckta medan jag fick hela främre stötfångare och motorhub ihoptryckt.......

Lyckligtvis blev inte den andra föraren arg på mig och jag hade helvagnsförsäkring men det var så typiskt att det skulle hända just mig.


Me and my bro

2009-01-12 @ 17:32:07

Jag är glad att jag har min bror. Jag kan irritera mig fruktansvärt mycket på Oskar med jämna mellanrum men tänk ett sådant tråkigt liv jag skulle ha utan honom. Ingen att föra vildsinta krig med (då alla medel är tillåtna) om favoritplatsen vid matbordet varje dag. Ingen att spruta vatten, köra pik döden på eller hoppa i sängen på mornarna. Ingen som lömskt smyger upp bakom mig och lyfter upp mig i knäväcken och bär iväg mig. Ingen att gadda ihop sig med mot föräldrarna då vi verkligen vill ha något. Ingen som klappar mig på huvudet och lagar lunch åt mig då jag är bakis. Ingen att uppfostra enligt mina egna regler. Jag tycker egentligen väldigt mycket om min bror. Men jag tänker inte avslöja det för honom - han skulle bli så mallig om han fick veta


   



Check it out

2009-01-11 @ 18:44:57

Vi har jobbat med att göra webplatse i context studio.
Såhär blev min, check it out!

Min webplats



20

2009-01-08 @ 21:02:45
Att fylla 20 var inte riktigt så skrämmande som jag föreställt mig. idag åkte jag och tankade och - jag startade varken larmet eller glömde tanklocket. Jag kanske har blivit en helt ny, mogen, ansvarstagade och vuxen människa.


Eller kanske inte..............................................


Min sista dag som tonåring

2009-01-05 @ 15:13:11
Idag är min sista dag som tonåring, det känns lite sorgligt. Jag tvivlar stort på att jag över en natt kommer att växa upp, lära mig sortera tvätt, byta motorolja, deklarera och sluta hasa på strumporna i koridorer men tänk om jag verkligen blir vuxen en dag. Jag är inte rädd för att mogna och ta ansvar, jag är rädd för att bli tråkig. Rädd för att sluta äventyra, sluta hoppa i vattenpölar och pilla folk i öronen. Men det kommer nog inte och ske - jag lär aldrig sluta vara barnslig även om jag får rynkor och huslån.

Dagisbarn inser inte hur skönt dom har det, blir dragna i en mysig vagn, har någon som snyter dem, tvättar deras kläder och ger dem köttbullar och makaroner.
Inte ens ser det ut som om jag får PANGkakstårta av mina föräldrar fast jag vill ha det. Men men, då jag flyttar hemmifrån kan jag minsan äta pangkakstårta hur mycket och ofta jag vill.

Nytt år=Nya möjligheter. Detta ska jag göra bestämt under mitt 20 år och 2009!

1. Ha en stor 20 års fest
2. Hoppa bungy jump i Thailand
3. Ta Motorcykel körkort
4. Åka på Graspop

Fegar jag ur från bungy jumpen blir jag väldigt besviken på mig själv.


-Info-



-Hej jag heter Frida och bor för tillfället i Umeå där jag studerar till Journalist. På min lediga tid gillar jag att dyka, se fotboll och umgås med vänner. Den här bloggen handlar om mig, mitt liv, min katastrofala klumpighet och min vardag. Välkommen!

-Kontakt: [email protected]

-Kategorier-

-Arkivet-

-Länkar-

-Translate-

-DesignBy-