Delade meningar
Resten av kvällen var mysig. Jag drack upp all min fasters hemmagjorde svartvinbärssaft och vi skrattade åt "minnen" (lägg märke till situationstecknena) från förra helgen samt diskuterade kring en galen fanatisk kines Rebecca mött på stan. Sedan såg vi filmerna, Whisper och The heartbreaker kid. Reggisören till whisper hade inte så bra fantasi så han lånade lite från Omen, Onda dockan och The Shining mf. Men den var helt okej, dom andra skrek medan jag själv snarare fick mardrömmar av Ben Stiller och co.
Favorit i repris?
Obs, jag hade även en sjörövarrock med min lillebrors gosedjurspappegoja fastnålad på axeln. En liten kille på 3 år glodde stormförtjust på mig medans hans mamma glodde ilsket. När jag kom in till tandläkaren var det inte lika roligt. "Typ förklara för en skräckslagen kvinna att
Vad ska jag satsa på i år för att toppa detta? Hahaha
2 veckor
Where will we go now, where will we go now?
Don't you mess with me and my car
Det finns många dårar därute i trafiken men bråkar ni med mig sker det på egen risk. Jag har minst sagt haft en ganska dramatisk bilsommar.
* För några veckor sedan då jag och två kompisar var på väg hem från stranden kom en idiot och (inte bara körde om mig) utan körde sinnessjukt för fort på en gropig 70 sträcka utan vildtstängsel. Jag blev så jävla irriterad att jag gasade upp i 120 och jagade honom flera kilometer, låg och nosa honom i ändan tills människan fattade vinken. Åh vad jag önskade att jag varit trafikpolis på provision.
* Jag råkade av misstag ställa mig på en annan killes parkering. Självklart förstår jag att snubben blev irriterad men jag fick världens drama brev på rutan där han skrev att han inte "hyrde ut sin plats" att jag skulle lära mig skilja på mitt och ditt samt hotade med att ringa snuten och bärga bort bilen om jag inte flyttade den omedelbart. Så det gjorde jag, skrev ett nytt svar och lämnade stackars dramaqueen en peng för "hyran" i hopp om att han skulle köpa sig något som muntrade upp honom.
* Igår då jag skulle på ICA hade jag span på en ledig plats då en bil backade ut men precis då jag ska köra in kommer en jäkla gubbe farande och verkligen klämmer sig före och är i närheten att krocka med både det ena och de andra och snor platsen. Framför kassan på Ica såg jag till att slänga mig framför honom med korgen och verkligen ta god tid på mig att plocka upp mina varor och betala. Man får ju inte stressa i onödan.
Dagens outfit
* Be din lillebror att sminka dig, se till att ge honom klara färger och låt honom inte snåla! Det finns heller inga regler för vilken sorts smink som får sitta var.
* Låt sedan din lillebror gå in i urtidsgarderoben och leta fram det absolut glittrigaste han kan hitta. Förstärk med glittriga smycken och
* Slutligen så låter du honom få fria tyglar över håret och woila, färdig för festen!
  |
Slaveri och oro
| Slaveri och slavera. Idag har jag slavat för Pirayan och putsat alla hennes fönster. Det var jättejobbigt men värst av allt är vetskapen om att jag indirekt även slavar för Gremelinen. Det är väl en sak att putsa allas fönster och dammsuga gemensamma ytor men varför ska jag putsa hans fönster och dammsuga hans rum? Ikväll skulle jag ha fått lite belöning för mödan. Gamle gurra skulle med mig och dricka öl och se fotboll men så var matchen flyttad till på Lördag av alla dagar :/ Jag är lite bekymrad över A.I.K. måste jag medge. Det känns som att någonstans från toppen går det fel och vi får inte ut så mycket av vårat lag vi skulle kunna. Jag vill inte klandra Norling, jag gillar killen och hans sätt att arbeta med nya idéer och ett brett lag men den här köpa sälja spelare spiralen måste få ett slut! Hur många "nyförvärv" har vi inte lagt pengar på som inte alls platsat i A.I.K. utan sålts vidare, och så fort någon träffar rätt, gör bra ifrån sig och knyter ihop laget då ska vi sälja honom oxå (Jag menar Derek, Wilton, Dulee osv) Vad är vitsen med att jaga "nya" stjärnor om vi ändå ska sälja dom få som platsar i laget. Jag skulle vilja se att energin riktades åt att knyta ihop det lag vi har idag spelarmässigt innan vi plockar in eller ut någon fler. |
Farwell childhood
| Min mamma har någon sorts sjätte sinne när det gäller mig tror jag. Ibland ser hon att något är fel innan jag ens själv hunnit fatta det. Hon sa att jag inte varit mig själv idag, det har jag inte heller men det tog hela dan innan jag insåg vad som var fel. Efter middagen hade det slutat regna, jag behövde komma ut. Jag tog pappas bil med Dio monsterhögt i cd spelaren och körde. Astfalt, skog och hus fladdrade förbi, det var som om någon annan styrde mig. Jag viste inte var jag var på väg innan jag nästan var framme. Då var det så självklart att det var dit jag skulle. Som ett avgörande, ett hejdå. Allting såg precis likadant ut som det alltid gjort, det var bara om man kollade närmare det gick att se att tiden gått. Mina fötter hittade snabbt vägen längst ut på udden. Jag har gått den så många gånger, vet vilka stenar som är lösa och vilka man kan hoppa på. Jag kände samma lugn som jag alltid gör där och ändå låg oron i bakhuvudet. Var det här sista gången jag satt här ute? Det är svårt att förklara hur en plats kan betyda så mycket men det gör den. Kanske för att det var min sista trygghetsbro. Jag har aldrig fått behålla någon plats bara för mig själv. Det är fler än en gång jag blivit uppsliten just som jag fått rötter och känt mig trygg. Ett hus har aldrig varit "hem" mer än ett par år, skogarna där jag lekte som barn är sedan länge nerhuggna och jag har gått i fler än sju skolor. Men den här platsen har alltid funnits där. Den har healat mig då jag behövt det. Sommaren då pappa varit sjuk, dom gånger mitt liv var kaos. Den har fått mardrömmar och problem att försvinna, där har jag alltid fått vara barn. Jag har bara glada och trygga minnen därifrån, varje dag var ett äventyr. Vi har gjort så mycket, badat, solat, utforskat öar, byggt kojor, flottar, blivit jagade av fåglar,tältat, paddlat, simmat, sprungit, krigat, cyklat, fikat, krökat ja allt. Jag har som alltid tagit den för givet att den ska finnas där men snart gör den inte det, inte för mig längre i alla fall. Jag önskar så hårt att det var jag som ägde den att jag alltid skulle få ha den kvar. Jag kunde inte sluta whina på hemvägen. Det är sjukt, jag gråter typ aldrig men det var som om en känslostorm släpptes lös innom mig. Det är bara en plats men det kändes ändå som om jag lämnade bardomen och tryggheten bakom mig. Men mina minnen är det ingen som kan ta och dom kommer jag alltid bära med mig. |
Veckans hyss
En byggnad i min närhet har liksom byggt 500 miljoner glasfönster och jag har länge undrat över hur dom egentligen tänkte. Det är snyggt nu men vad händer innom ett år då dessa blivit aldeles smutsiga. Vem och framförallt HUR sjutton ska de putsa dom? Vi kan väl säga att jag och Danne hjälpte dem på traven med att uppmärksamma denna fråga....
De förskräckliga karparna
| Kära läsare, jag har ju lovat er en spännande action vecka här på bloggen. Idag gick jag på stan med Daniel och Kitty. Det var mycket trevligt men lite dåligt med action. Jag fick visserligen en chans att sno 300 spen som en tjej missade i bankomaten (men jag hade inte samvete till det så jag ropade tillbaka henne) Inte James Bond precis men dagens goda gärning möjligen. Nu, dagens spännande action till ära har jag bestämt mig för att berätta historien om det förskräckliga karparna. Karpar är en sorts svart slemmig fisk jag och Emmy råkade på i Thailand. Dom lever i en flod/bäck som rinner i djunglen och kan bli mellan en hand och en halvmeter långa. Deras främsta föda består av gräs som turister köper och matar dom med. Det är mycket mer slemmig fisk än vad som rymms i vattnet och dom blir som tokiga då man slänger gräset i vattnet. I floden fans även ett vackert vattenfall jag och Emmy hade som vårat mission men för att komma dit var vi tvungna att ta oss igenopm de läskiga karparna. Detta hade kanske gått bra om inte de andra börjat slänga gräs på oss så att de galna fiskarna hoppade och nafsade oss i benen. Jag har nog aldrig varit så rädd. Men vi var så tappra. Vi klarade till slut av att ta oss till vattenfallet. Mission compleated!  <-allt detta är läskig slemmig fisk. <- Jag och Emmy med de förfärliga Karparna som försöker äta upp oss. <- I säkerhet för en tid |
Action
| Jag ber om ursäkt för den senaste tidens bedrövliga uppdatering. Jag har legat i lä några dagar och bara gjort meningslösa ointressanta saker som att bada skumbad, gå promenader, äta glass, lira tv spel, film, gitarren (okej gitarren är inte meningslös)och datorn vilket innebär att jag knappt gjort ett skit på 4 dagar. Och hur spännande är det att läsa om färgen på mitt badskum. I helgen var det väl lite rejv men jag har tyvärr inga kort. Nu ljög jag, jag har kort men det är inga kort det går att urskilja några människor på. Jag har ingen aning om hur jag lyckades med detta. Kalendern för denna vecka är fulltecknad från imorgon så nu blire förhoppningsvis lite acction på den här bloggen. Dagens action består av en gammal goding från arkivet. Den har visserligen några år på nacken men det är den kanske snyggaste bilden på mig i världshistorien. Vad gör man inte för att få sina läsare att le?  |
The dark knight
Jag längtar redan tills den kommer på dvd.
Tjejkväll
I Lördags hade vi girls night. Vi köpte jättemycket mat och grillade. Jag åt så jag blev illamående bara för att av ren envishet spöa Em i ätandet. Det lyckades inte utan vi kom på delad förstaplats. Jag käkade 6 bitar fläskfile med potatisgratäng, en tomat, en halv majskolv, 4 bitar vitlöksbröd, oliver, fetaost och sallad. Sen hade Annas mamma gjort rabarberpaj vi högg in på med glass och efter det vare chirre och dirre. Det var typ bara jag och Em som åt vid det laget. Våran dipp var helt slut efter kvällen medans de andras stod orörd utom lite (som jag och Em ätit av förstås)
Jag hittade mig en ny kompis i Annas snarkande (jo det är sant han snarkade under hela filmen) hund Phir.
Anna om du någon gång ledsnar på honom tar jag honom med glädje!
Glass och Åska
Igår var en häftig kväll. Jag och Danne satt och slöade framför min TV:n i källaren då vi hörde att det mullrade ordentligt utanför. Jag ville ut och se på åskvädret, lägga mig i gräset som då jag var liten. Vi svepte in oss i filtar och gick ut på min bakgård, där hade man bra sikt. Ovädret var otroligt vackert att titta på, det hade inte nått till oss än så det regnade inte. Himlen var mörkgrå, åskan mullrade och med jämna mellanrum kom stora lysande zickzack blixtar och lyste upp hela himlen i guld och lila. Som ett skådespel på himlen. Det var så vackert och så mäktigt. Då stormen kom närmare tyckte vi att vi skulle hämta glass och sätta oss i skydd under hammockens tak och titta. Men det tyckte inte Pirayan som är rädd fö åskväder. Personligen är jag ju inte så dum att jag sätter mig på sjön i en båt eller klättrar upp i ett högt träd när det blixtrar men i ett villaområde fullt av åskledare och en hammock som når någon meter ovanför marken intill huset kändes det ganska tryggt. Men pirayan lät sig inte övertalas så vi gick ner i källaren och åt våran glass och så på House of wax istället. Kass film men häägen dazs jordgubbsglass är det bästa jag vet. Daniel är inte lika enformig i sin glasssmak och valde en smarrig Bens and jerrys. God men inte godare än min
