Min första dag på universitetet hade kunnat börja bättre. Hörsalen klassen skulle va i hade blivit dubbelbokad och vi ekonomer fick gå ut utomhus i regnet för att ha kursregistrering vid ank-dammen. Som om inte det vore nog fick jag en kallsup då jag öppnade kursboken igår och började läsa på allvar. Det tog mig två sidor att inse att det inte är för intet som boken fått öknamnet "Den gröna fasan".



Vill ni ha ett exempel? Okej, här är ett utdrag ur texten "Observera att uttrycket MRS=-deltaq2/deltaq1 inte är ett helt korrekt uttryck för den marginella substitutionskvoten. Kvoten deltaq2/deltaq1 uttrycker ju lutningen på en sekant genom två punkter på en indifferenskurva. För en helt korrekt definition av MRS bör vi därför utgå ifrån derivatan av indifferenskurvan, dq2/dq1, som anger den förrändring av q2 som krävs vid en oändligt liten ökning av q1 för att hålla konsumenten på samma nyttonivå" Egentligen är det inte riktigt lika komplicerat som det låter men förstå så trött man blir i huvudet av att läsa sida upp och sida ner med sådan dära text. Igår höll jag på bli galen då jag satt och pluggade. Först var texten kinesiska och jag fick läsa om samma stycke om och om igen innan jag gav upp och somnade. Men så till min förvåning idag på föreläsningen så upptäckte jag att jag förstod allt läraren gick igenom och sa. Det lönar sig alltså att läsa den gröna fasan.

Pluggbrillorna på! Kaffet redo! Goooooo. Helvette vad jag ska äga sönder den här tentan!

Hösten är här. Löven håller på att ändra färg. De har börjat singla nedför träden, snart är de fler på marken än på grenarna. Kallt regn har börjat falla. Kyllan blir allt mer rå, jag känner hur den kryper in mot mig genom fönstret när jag ligger i sängen och ska sova om kvällarna. Fast det fortfarande bara är agusti så behöver jag pyamas, raggsockor och en extra filt för att inte frysa då jag ska sova.

Idag är första dagen på terminen men ny klass och nya kurser, det regnade och det var extra otrevligt att lämna mitt varma bo imorse. Huttrande beslutade jag mig för att det var dags att plocka fram mys-lakanet. Ni vet hur lena och mjuka satin-lakan är? Well, mys-lakanet är even better! Jag vet inte vad det är gjort av riktigt men det är tjockare än ett vanligt lakan, varmt, mjukt, lent och luddigt. Det känns typ som att sova på en jättestor morgonrock.

Nu ska jag till skolan!



Är min första dag värdelös har jag ju i alla fall mys-lakanet att krypa ner i ikväll!

Kan någon snälla, snälla, snälla tala om för mig vad jag ska göra för att få tyst på Karins katt. Den har verkligen ingen "off" knapp. Den pratar oavbrutet. Det värsta är att den inte ens VILL någonting. Katten är bara en liten uppmärksamhetshora. Ibland är den dessutom ond. Är det verkligen en slump att den varje natt då vi inte vill leka utan sova går och hämtar sin förbannade kattboll med en bjällra (Död åt den som uppfann kattbollar som plingar) och så smashar hon in den i dörren gång på gång på gång. Dessutom välter den ut mina blommor och fotbolstavlor, vässar klorna på min versace väska, puttar ner min linsburk på golvet och leker med den.

En vanlig dag brukar jag inte reta mig så mycket på katten eftersom kattens hyss kompenseras av att den är så söt. Den är liten, gosig mjuk och len. Men idag är ingen vanlig dag. Jag har sovit mindre än fem timmar inatt, imorgon börjar jag läsa nationalekonomi med en ny klass, jag har jätteont i huvudet. Allt jag vill är att få lägga mig och sova i lugn och ro utan att katten lever om värre än en mellanstadieklass på Grönalund.

Ingen som har något bra förslag på hur man får en katt att sluta prata? Obs, att mata den, ignorera den, locka på den eller skrika åt den funkar inte..........

Jag och Karin har diverse sysselsättningar vi ibland roar oss med på morgonen. Vi kan tillexempel ha högläsning för varandra om de olika granderna av vind och blåst, om hur slem bildas i näsan eller vad knäppa människor skriver på flashback. Idag satt vi och pratade om hur vi kunde bli bättre på att spara våra pengar

K: Vi kan ju sluta att dricka kaffe
F: Och läsk och Alkohol
K: Och så kan vi sluta sola oss
F: Sluta använda smink
K: Sluta färga håret
F: Sluta köpa kläder
K: Inte göra läpparna
F: Sluta tvätta håret och sluta att raka oss
K: Sluta kamma oss och bara låta det bli dreads
F: Där det kan leva djur
K: Flera olika sorter
F: Vi kan bli som moder natur! Två egna ekosystem i ekosystemet!
K: Vänta lite nu.... vad var det vi pratade om, varför skulle vi göra allt det här?

Jag såg nyss Virtigo av Hitckock igen. Fantastiskt vacker film som lämnar hela mig med en obeskrivlig feel good känsla. Varför jag tycker så mycket om gamla filmer, och kanske främst "film noir" är svårt att svara på. Jag tror det är mer känslan filmerna ger mig än själva handlingen jag tycker om. För mig är upplevelsen konst.

Alla är vi olika i hur vi föredrar att använda våra sinnen. Vilken konst som påverkar oss är individuelt. Men det finns en skillnad mellan skapare och skapare. Det finns dom som skapar en känsla hos mottagaren - och dom som är konstnärer av sinnesupplevelser. De som binder fast känsloupplevelsen klockrent i sina verk. Vem ser en målning av Dali och påstår att det inte är en tavla? Vem lyssnar på Erocia och hävdar att det inte är musik? Vem anser att Kafka inte är litteratur?

Det finns en anledning till att somliga verk stämplas som klassiker. De kallas så för att så många mäniskor påverkas så mycket av dem. Men när det gäller filmskapare har jag så svårt att förstå varför så få ser skönheten i de gamla filmernna. Det är solklart varför så många älskar Guy Ritchie, Quentin Tarantino, Hayao Miyazaki eller Zack Snyder. Men varför är det inte lika solklart att älska Michael Curtiz, Billy Wilder, Victor Flemming eller min absoluta personliga favorit - Alfred Hitchcock? Hitchcock skapar film noir när den är som allra bäst. Där varje scen får ta den tid den tar, där skådespelarna verkligen skådespelar, där betydelse sätts till ordet thriller, där det sker inovation i sättet att vinkla och andvända en kamera.

Se bara hur vacker Kim Novak är.

Nästa helg börjar jag jobba på Corona igen så helgen som var verkade vara sommarens sista i friheten. Jag passade alltså på att leva i vartenda ögonblick av den.

Fredagen tog jag en sovmorgon, lagade mat och solade. På kvällen så umgickas jag med Karin och vi styrde utgång.



Lördagen hade Ida och Åsa hyrt bastun i deras lägenhetshus och styrde upp spadag. (Det bästa initiativet någon tagit under hela året) Vi pealade och scrubbade fötter, kropp och ansikte. Vi ångade upp porerna. Vi rakade benen. Vi gjorde hårimpackningar. Vi smorde in oss med mjukgörande cremer och oljor och ansiktsmasker. Vi åt godis och drack en fantastisk bål på Sourz, fruktsoda och bär. Efteråt var vi lenare än babyrumpor och renare än destilerat vatten.





Då vi var färdiga med spa myset så drack vi rött vin och beställde hem hämt pizza. Därefter gick vi ut och dansade/ fulade oss på dansgolvet. Körde "pimplaren" "Ica" "Rasta hunden" "Basketbollen" och så förstås den fulländade sinigel dansen.

Sommaren har aldrig varit min favoritårstid att blogga. Det händer för mycket. Jag har jobbat, solat, badat, festat samt rest en hel del inom Sverige och hälsat på släktingar och vänner. Här är iaf ett smakprov på vad som hänt mig i sommar.

Jag har hälsat på min mormor i Boden! Mycket kaffedrickande!

 



Jag har firat midsommar på Jennys landställe utanför Obbola!






Jag har maskerat mig till proper affärskvinna och arbetat på Handelsbankens ekonomiavdelning.



Jag och Ante har hoppat fallskärm!

 




Jag har har varit (och är) stört jävla BESATT av denna fantastiska orkesterjacka från Balmain. Det är det mest fulländade klädkonstverk jag någonsin lagt mina ögon på. Jag drömmer om den. Jag vet inte om jag borde gråta eller jubla över att jag inte hade typ 4000 Euro på mitt shoppingkonto... är övertygad om att jag inte hade kunnat hejda mitt finger från att klicka hem den. (Från Net-a-porter.com om någon annan av er sitter på ett shoppingkonto innehållande typ 4000 Euro)

Epiolog! Jag har haft den mest fantastiska sommaren i mitt liv. Det kanske allra mest fantastiska vill jag inte skriva om. Inte här i alla fall. Så ni får dö nyfikna.