Snacka om två veckors totalt sjukt oflyt.
 
Hur i helvette lyckas jag klanta till det för mig ständigt och jämt. Ta bara konstnären vi skulle redovisa om som jag hade glömt bort. Stressad ljög jag för min lärare att jag hade alla papper färdiga hemma och skulle redovisa dagen därpå. Vilken konstnär har du? Frågar hon, och jag slänger ur mig ett namn jag erinerat mig om att jag läst i något konstsammanhang varpå hon antecknar det på sitt papper. När jag kommer hem och ska skriva om snubben ifråga så tror ni det finns någon information på svenska??? Nej, naturligtvis inte utan allt står på Tyska. Min polare hade ett dataprogram som översatte skiten till engelska åt mig så att jag sedan kunde översätta till svenska, det tog ett par timmar allt som allt...... Och vad tror ni det är för en kille jag måste redovisa om sedan då?? Jo någon som använder inälvor, grisblod, slaktade och lemlestade kadaver samt korsfästna nakna människor i sina performance. (Han är säkert inte alls sadist) Jag menar av all världens konstnärer vad i helvette är oddsen???

Eller då vi skulle se på film, jag bad Kitty köpa te åt mig men då hon kom tillbaka hade jag hunnit somna, yrvaken tog jag mitt te och hälde ut mer än hälften i skrevet på mina ljusblåa jeans (det såg inte alls ut som om jag kissat på mig)
Och kaffet, finns det någon dag jag inte spillt ut något av det?? Jo juste, i måndags gjorde jag det inte som Fredrick förvånat påpekade (naturligtvis hade jag dock spillt gips och lera på kläderna istället)

Sen lyckades jag paja dragkedjan på morsans andra sko (jag pajade den på den andra skon förra månaden varpå hon fick lämna in den till skomakaren för 400:- och hon var verkligen sur) Hon vet ännu inte om att jag pajat ännu en, hon vet heller inget om hålet i mangelbänken eller brännmärket i bordet i gillestugan. Det är onödigt att väcka draken då den sover!

Två dagar har jag fått kräla in genom bagageluckan på bilen då dörrarna frusit fast.

Eller lussebullarna, ända sedan mormor kom har jag tjatat på henne att vi ska baka lussebullar varpå hon lite besvärat skruvat på sig. (Okej jag vet att mina bakkunskaper suger, mina kladdkakor blir flytande, jag glömmer mjölet i muffins eller läser fel i receptet och får mina bakverk att svälla rejäääält) Men, när ens egen familj inte släpper en i närheten av en deg är det sorgligt, jag menar jag misslyckas inte jämt! Förra veckan då jag kom hem höll mormor på baka. Besvärat erkände hon att trodde att jag skulle vara i skolan. Men fick jag ens vara med och rulla dem, nej med motiveringen "Nja, du har så långt hår" Där kan jag väl fan inte misslyckas???
Sedan skulle jag bjuda mitt crew i plugget men Mirre och Julle var sjuka och Kitty, Jonna o Daniel drog till stan. Fredrick tror jag åt tre, och sedan fick jag äta lussebullar tills magen höll på sprängas....