Så pinsam match igår. Jag tror det är första gången jag ärligt kan säga att jag riktigt skämts över att vara svensk. Okej att Spanien uppriktigt sagt har ett bättre lag men Sverige försökte ju fan inte ens. De hade inget självförtroende över huvudtaget, med den inställningen är det väl inte konstigt att det går dåligt. Sedan klagar folk på Zlatan, det är väl förfan inte hans fel att Sverige presterade så jävla dåligt igår. Killen är ju grym, alla mins väl hans otroliga skott i mål utanför straffområdet förrförra veckan. blir inte det en av nomineringarna till årets snyggaste mål blir jag besviken. Hur som helst så med ett så omotiverat lag kan jag inte klandra honom för att han inte var fantastisk, fotboll är ett teamwork och inget enmannaspel.

Jag blir bara så leds, det är samma ska varje match. Jag brukar klaga på att Italiensk fotboll är trist med allt försvarsspel och taktik men Sveriges då?? Anfall, djupledspassningar samt uppspel verkar landslaget inte ha hört talas om. Vi har ju inget mittfält. Visst, Daniel Andersson gjorde ett snyggt mål förra emkvalsmatchen men jag tycker inte killen platsar i landslaget. Ser de på Percys tårar för att få inspiration till sina matcher eller? Med motiveringen att vid minsta lilla motgång tänka (Jasså, men vet ni vad vi göj då? Då läggej vi nej det häj) Det finns ju ingen som kan knyta ihop passningarna på mittfältet och genomföra ett anfall. Bara bakåtpassningar och då någon väl försöker sig på ett uppspel är det ingen som orkar ta en löpning för att skapa lite luckor utan alla står och hänger och väntar på att bli ifråntagna bollen. Då och då görs ett halvhjärtat försök att nå straffområdet med en långboll men that's all.

Varför kan vi inte ha ett landslag att vara stolta över, eller åtminstone ett som gör sitt bästa och försöker? Varför kunde jag inte ha fått växa upp på Brolins tid?? Efter Spaniens 3-0 mål slog jag av TV:n och gick och la mig. jag orkade inte se våldtäckten längre.