Nej egentligen menar jag inte att jag vill vara psykopat bara att det ibland skulle vara skönt att slippa känna så mycket jämt. Jag önskar verkligen att jag kunde vara mer obrydd ibland men det går inte. Ibland är det som om känslorna inte får plats i mig, dom är för stora för att kännas liksom. Det är inte alltid negativt visserligen, jag får otroliga lycko, glädje eller frihetskänslor då jag tex racar vattenscooter på turkost vatten ut mot horisonten, susar utför med vindens hastighet i ett vackert snölandskap eller sveps med i trycket på norra på en fotbollsmatch. Vid sånna tillfällen är det nästan så jag kan skratta högt bara för att livet är så härligt. Men samtidigt andra gånger då jag känner saker som sorg, dåligt samvete, rädsla, ilska osv är det inte lika roligt. När det känns som att jag inte kan andas för att lungorna är fulla av bly eller då jag mår så illa att jag spyr för att jag lyckats såra någon blir det förmycket.
Varför kan jag bara inte vara som normala människor? Ska jag gå till plugget när det regnar tar det mig en halvtimme extra eftersom jag måste rädda alla stackars maskar som håller på att drunkna annars får jag så dåligt samvete. Sjukt jobbigt :P