Nu var det ett tag sen jag skämde ut mig sist så jag ska väl inte säga att det var oväntat. Tvärtom det hade kunnat vara mycket värre. Men jag undrar ändå hur jag bär mig åt.

Vi började inte förrän tolv idag och jag tänkte att "Jag har all tid i världen på mig" så jag segade hur mycket som helst sen blev klockan 10 minuter i tolv och jag fick panik och skyndade mig iväg till plugget. Eller panik och panik men Eva blir så grinig när man är sen. Till råga på allt är jag kraftigt förkyld och mina ögon sved och kliade så jag tog glasögonen istället för linserna imorse. Eftersom dom är fem år gamla resulterade de i att jag inte såg alltför bra.
Nåja sent om sider rycker jag upp dörren, stövlar in i klassrummet och börjar högt och ljudligt förklara mig. Jag hade förberätt en ursäkt i bilen och allt var perfekt. Jovist om de bara varit min klass.

När jag drar ut stolen för att sätta mig ned upptäcker jag  förrvirrat att personen med de ljusbruna dredsen inte alls är Jonna, utan en främmande kille. LIte smått irriterad och förvirrad undrade jag vad han gjorde i vårat klassrum, sen undrade jag vad alla andra bildtvåor gjorde där och sen gick det upp för mig att den enda som inte borde befinna sig där var jag. Min klass satt i rummet intill :P