Jag hade egentligen tänkt blogga om min helg i sthlm men det gör jag imorgon. Vad som hände ikväll är viktigare. Jag pratar om Hammarby -A.I.K. Det finns en gud.

Jag tycker Gnaget gjorde en mycket bra första halvlek, det var kul att se Piere Bengtsson från start. Han skötte sig riktigt bra bortsett från felpassen men matchens lirare var nog ändå Dulee. Det måste kännas skönt för honom att komma tillbaka. Efter första halvlek var jag övertygad om att ett svartgult mål bara var en tidsfråga men så hände många saker och matchen spårade ur. Det var fulspel från båda sidor men jag tycker Bajen spelade fulare. Jag motsätter mig visserligen inte Arnefjords utvissning men tycker verkligen att Zengin också hade samlat på sig till en. Sedan blir det mål och så börjar "A.I.K." supportrar slänga mynt och papper på Chenko. Seriöst, jag skäms över att ha sånna jävla tomtar i min klubb. Visst, vill det bråka efter matchen - fine. Men låt för i helvette bli att förstöra matcherna och fotbollen. Det går ju ut över A.I.K. som klubb och inte över dom som gör det. Blir så förbannad. Att Norling ska behöva vädja. Jag tyckte så synd om honom, om Nebojsa, om spelarna som kämpade. Sista minuten knäppte jag mina händer och bad till gud för mitt lag. Inte med hat mot Bajen i hjärtat utan men kärlek till A.I.K. De förtjänade verkligen en kvittering. Sekunden efter så blev det straff. Jag var så lycklig att jag skrattade rakt ut. Det värmde att se Örlunds jubelvrål från målet.  Jag tror att det finns en gud.