Jag började dagen med att högljutt skryta om min nya mössa som JAG SJÄLV STICKAT för alla som orkade lyssna. (jag misstänker att min klass blev tämligen leds på mig tillslut) Jag är så otroligt stolt över att det är jag och bara jag som har åstadkommit den. Här har jag kämpat och slitit i timmar på gammalt hederligt vis och resultatet blev en mössa. Det måste vara såhär det känns att föda barn, fast otäckare. 

Jag är fortfarande sjuk och jag varvade med både ipren och alvedon för att orka. Då jag började må sämre och skulle ta en ny ipren upptäckte jag till min (inte exicterande förvåning) att jag glömt dom hemma. Typiskt. Det kändes mycket lockande att hugga av mig halsen för att slippa smärtan. Jag stod ut på bilden med sen drog jag. Jag kan ändå inte göra något på arbetsmiljökunskapen innan jag genomfört intervjun och någon måtta på tortyren fick det ju lov att vara. Jag skulle ju dessutom börja jobba idag och det kändes inte alltför charmigt att stövla in och hosta slembollar över mina arbetskompisar. Trots halsmandlar som körsbär bemästrade jag i alla fall att se pressentabel ut. Tänk vad lite rouge och mascara kan åstadkomma.