Jag är så fruktansvärlt leds på det, överallt, var man än går vem man än är med så kommer skitsnacket. Jag orkar inte höra på det längre. Jag är så fruktansvärlt trött på att folk ska haka upp sig på andra människors fel och brister. Varför kan ni inte se förbi dessa och fokusera på det ni faktiskt gillar med den här personen istället? Alla människor snackar väl skit någon gång och jag själv är inget undantag. Visst finns det lärare man ledsnar på, föräldrar som gnäller, kändisar som fattar konstiga beslut osv men jag säger aldrig någonting som jag inte skulle kunna stå för sedan om jag blev konfronterad.

Viktigaste av allt, jag vill påstå att jag ALDRIG snackar skit om mina vänner. Självklart har de brister men det har väl jag med? Vi är ju trots allt bara människor. Ingen kan vara perfekt. Värst är att höra sina kompisar klanka ner på ens andra kompisar. Även om det inte alltid är så seriöst menat tycker jag det är jobbigt. Förväntar det sig att jag ska sitta där ba "Ja min bästa vän har jättefula skor, är aldeles för smal och kan inte alls sjunga" No way jag känner mig bara jävligt besvärad. Har någon fula skor är det väl bara coolt att personen drar på sig dem och går ut. Och om någon snackar så mycket negativt om andra kompisar när dom är med mig så snackar dom ju förmodligen lika mycket skit om mig när dom är med andra. Nu är jag väldigt obrydd i vad andra tycker om mig, får jag negativ kritik försöker jag snarare lyssna och ta till mig det så problemet slipper upprepas. Får man däremot höra att en nära vän sagt något som inte är kritik utan bara direkt nedvärderande som "hon tror typ hennes frisyr är snygg men den är så ful" blir jag bara förbannad. Dels att det kommer från någon jag bryr mig om och dels för att det är så onödigt, det är väl inte deras "hår".  Att hålla på såhär bottnar det i någon form av osäkerhet hos en själv? Jag ser aldrig ner på människor oavsett hur de ser ut eller vad det gör för jag vet att det alltid finns en orsak till det. Jag kan tycka synd om människor som inte är starka nog i sig själva att fatta sina egna beslut utan ständigt låter sig påverkas av sin omgivning men jag ser inte ner på dem. En del människor verkar vara besatta av att klanka ner på sin omgivning och det är så onödigt.

Ta exempelvis "unga föräldrar" vilket är ett väldigt hett samtalsämne bland mina vänninor. De verkar tro att skaffa barn för dessa människor är någon statusgrej, att man skaffar barn när man är 16 för att man vill ha uppmärksamhet. Hör ni inte själva hur löjligt de påståendet låter? Vem skulle grunda ett så fruktansvärlt stort ansvar på status? Det finns så mycket som sägs grundat på så lite vetskap. Jag hatar när folk utalar sig dömmande om saker de inte är grundligt insatta i. Det är väl en sak att tala för sig själv men att tala för andra? Jag personligen känner mig aldeles för omogen för det ansvar ett barn skulle kräva. Jag vill bara ha mig själv att tänka på och ansvara över innom den närmsta framtiden. Visst jag kanske inte känner full förståelse för dom som väljer att skaffa barn unga men det är ändå deras beslut och de har säkert övervägt för och nackdelar ordentligt. Vad som är bra för mig är ju inte nödvändigtvis bra för någon annan. Jag anser att att vara "förälder" har ingen ålder. Vad jag däremot vet är att jag har varit 16 och att jag har utveklats fruktansvärlt mycket sedan dess. Jag vet saker om livet nu jag inte gjorde då och detsamma gäller förmodligen i framtiden. Jag kan tycka att man genom att fatta ett sådant beslut tvingar sig själv att bli så livserfaren och vuxen i förtid men jag ser absolut inte ner på dom som väljer den vägen. Jag tycker snarare det är jävligt modigt. Dessa killar och tjejer är fullkomligt medvetna om vilka konsekvenser ett föräldraskap kommer få med allt ansvar och med att folk ständigt undrar om de är lämpliga som föräldrar men det gör det ändå för att det känns rätt för dem. Det är fruktansvärt fel att döma dessa människor eller se ner på dem. Det är jävligt modigt och värt att se upp till.

Lägg av att nedvärdera andra. Se till det som är bra i stället, man får ett mycket roligare liv - jag lovar.