Det är helt sinnessjukt hur tiden rinner iväg. Om mindre än två månader tar jag studenten och kommer efter 14 års skolgång för första gången i mitt liv vara fri. Det är så nära nu att jag nästan kan ta på det men ändå önskar jag att jag kunde spela fram tiden i tre veckor för jag håller på stressa ihjäl nu. Det känns helt meningslöst att ge upp skolan sista månaden men det är så fruktansvärlt mycket jobb för att jag ska hinna allt. Dels har jag en matte C kurs jag försökt läsa av på egen hand som ska tentas av, dels mitt färdiga projektarbete som ska in på fredag, två religionsuppgifter, ett naturkunskapsprov, en arbetsmiljöuppgift och en gigantisk bilduppgift som alla ska vara klara om max 3 veckor. Pluss detta jobbar jag och så ska jag hinna med någon fritid. Min fritid den här veckan består av två timmar fotboll ikväll. Chelsea-Liverpol. Jag hade gjort vad som helst för att fse Gnaget igår på Olles men jag var tvungen att plugga (lika bra för dom förlorade) Nervös för ikväll iaf, hur det går med Drogba borta. Jag sätter mitt hopp till J Cole. Men det känns iaf skönt att jag inte är riktig Chelsea supporter, jag favoriserar dem mer. Liverpool är också ett bra lag och jag skulle mycket heldre se att dom vann CL än tex Manchester United.

Det märks att det är vår. Solen tittar fram och lyser ända in i hjärtat och tinar upp våra sura vintermasker. I min skola märker man tydligt skillnad. De aldra flesta är glada och snälla i vanliga fall men nu märker man verkligen skillnaden. Folk ler åt varandra, håller upp dörrar, hälsar och är allmänt trevliga. Det är som om solen tar fram det aldra bästa innom oss. Jag älskar den. Samtidigt som jag vill att tiden ska gå önskar jag att den ska stå still. Min klass, vad ska det bli av oss?, av mitt crew. Vilka kommer man hålla kontakten med och vilka kommer man förlora. Vi är egentligen väldigt olika individer men håller ihop ändå och jag tycker om er alla fruktansvärlt mycket.

Nu är det dags för slutspurten, nu är det bara att hålla andan ända fram till friheten. Jag säger som Jonna, Allt ordnar sig - eller?