På Fredag kommer min barndomskompis Marcus upp och hälsar på mig. Det blir kul, men det är tur att han bara stannar över helgen för vi har nämligen en smula dåligt inflytande på varandra. Detta resulterar ofta i roliga men riskfylda situationer såsom att knycka brandsläckare, klottra, springa omkring på Volvos tak eller "låna" en båt för en roddtur på mälaren. Kanske ligger det i våran natur att hitta på stattyg.

Redan som treåring var Marcus en busunge och mamma kom på honom i köket utrustad med en stor sax och i full färd med att klippa sönder våran köksduk. Han la inte undan den innan hon hotade honom med dammsugaren för den var han rädd för. Själv var jag inte mycket bättre men jag var åtminstone inte lömsk med flit. Våra grannar hade en coocerspanniel som jag var väldigt förtjust i och en gång när vi var där på middag försökte jag mata honom med jordgubbar. Det var ju inte så farligt bortsett från att jag sedan la tillbaka alla jordgubbar han slemmat och slickat på i jordgubbsskålen som de andra gästerna åt ur - gissa om mamma blev arg då hon kom på mig.