Idag är det alla hjärtans dag och det finns en massa underbara människor jag skulle kunna blogga om. Jag väljer istället att blogga om en plats som ligger mig allra närmast hjärtat.

Ett ställe dit mitt hjärta alltid längtar
Ett ställe där jag är fri
Ett ställe där solen alltid skiner - även när det regnar
Ett ställe där jag får slappna av och vara mig själv
Ett ställe som alltid funnits där då jag behövt det, det har inte alltid gjort mig lycklig men det har gråtit med mig
Ett ställe vars historia föralltid finns ristat i mitt hjärta
Ett ställe fyllt med kärlek
Råsunda - Vad som än sker, föralltid, jag kommer alltid att minnas

Jag minns så väl den där gången jag för första gången satte mina fötter på Råsunda och stod andlös inför stadions makt. Det var som om att jag hittat hem, det var hit jag hörde.
Varje gång jag får chansen att sätta mina fötter där framöver tänker jag ta med vörnad för vem vet när det blir den sista???

Jag blir så jävla förbbannad. Där jag spelar gitarr (ett klaustrofobiskt, mögligt gammalt hus med trånga lokaler och flagnande målarfärg) har det varit en vattenskada men dom får inte bygga om, oooh nej det är straffbart att byta glödlampa utan att fråga - Det är nämligen K-märkt.. MEN RÅSUNDA DÅ???? Där har för fan skrivits Svensk och internationell fotbollshistoria med både herr VM 1958 och dam VM 95?? Arenan där Pelé satt sina fötter. För att inte tala om all klackhistoria och kända fotbollsprofiler som satt sina fötter där, men är Råsunda K-märkt?? Neeej dom kan minsan riva...
Att riva Råsunda för oss troende är som att riva Mekka eller torka ut Gangnes. Jag struntar fan i om Miltons porraffärer om han skulle kunna köpa loss våran arena för en ny kan aldrig bli samma sak. Någonting säger mig att "Swedbank arenan" inte klingar lika bra och personligt och aldrig kommer att vinna mitt hjärta såsom Råsunda gjort.

Snart kan du vara borta men jag ska föralltid minnas!