Idag städade jag bland mina gitarrpapper. Det är inte klokt så mycket man hittar som man aldeles glömt bort. En massa låtar jag skrivit ut för flera år sedan som var för svåra och därför bortlagda hittade jag och plötsligt var dom inte alls svåra längre utan jag kunde spela dem. Det måste ju betyda någon utveckling på fyra år...
Jag är dock störtförälskad i min Ibanez, jag tror inte det gått en dag utan att jag spelat på den sen jag fick den.
Här lirar jag Guns'n'Roses Sweet child o mine