Idag skulle jag och Rebecca til stranden och glassa vilket vi planerat sedan i julas. Presis då vi kom fram till bettnäs försvan solen och himlen var gråsvart och det blåste. Då vi klev ut från bilen syntes inte en millimeter av blå himmel någonstans. Vi börjar svärandes gå ner mot stranden. Rebecca gnällde över att hon frös, det gjorde jag med och försökte tappert med "Vi ger det en halvtimma så kanske det spricker upp". Ju närmare stranden vi kom desto fler besökare mötte vi som lämnade stället. En liten flicka på 3 år tittar på oss som om vi vore dumma ihuvudet och utbrister "HALLÅ! Det är faktiskt KALLT här!" Det var svårt att forstsätta med självbedrägeriet om sol då, så tio minuter satte vi oss i bilen och körde in till stan igen. Naturligtvis började solen skina då så vi valde att dra ner till Bölesholmarna (En insjö från en älv) och sola.

Jag gick ut på bryggan och doppade foten i vattnet då två småkillar går förbi.

Kille1: Såg du gäddan?
Kille2: När vardå?
Kille1: Den simmade där  (pekar ut i vattnet)
Kille2: Titta där har vi två gäddor! (Pekar på oss)
Kille1: Vardå?
Kille2: Där (pekar på oss igen)
Kille1: Haha ska vi fånga dom i håven
Jag: SKA DU ELLER JAG SLÅ DEM REBECCA?

Fatta vad gamla vi måste ha varit i deras ögon, jag vile gå fram och knuffa ner dom små gnomerna i vattnet. Vi går tillbaka till våran filt då ett fruktansvärt skrikande börjar. En gäll flickröst ropar förtvivlat gråtande efter soin mamma. Skrikandet ökar och ökar och jag blev nästan orolig.

Jag: Är det någon som misshandlar ungen?
Rebecca: Gäsp, nej det är bara hon i rutshkanan som vägrar åka med sin pappa som klättrat upp utan vill åka med sin mamma.
Jag: Jasså, jävla unge. Memo till mig själv - nästa gång jag åker till stranden ta med öronproppar

Jag bjuder på ett kort från trippen. Här är jag och Rebecca som solar!