Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Egentligen vill jag skriva av mig precis allt hur det känns men att bli för privat på en blogg känns lite som att vika ut sig. Hela Sverige (eller dom 5 pers som läser min blogg) behöver ju inte få reda på att jag äter ketchup i fil eller pratar spanska i sömnen (inte för att jag gör varken det ena eller andra men jag menar principen) Okej pratar spanska i sömnen gör jag faktiskt på riktigt....

Skulle vara skönt att få vara någon annan ett tag, ta semester från min hjärna och kropp liksom. Nej nu ska jag sluta att upp att vara så melodramatisk och vem orkar läsa om mina problem och sömnegenheter.
 
Just nu är jag bara otroligt tacksam att jag har så många underbara vänner. Tack vare er är livet alltid underbart.


I close my eyes so I don´t have to see
I shut my heart and tell my mind to run and flee

Once I was flying high
I touched the sky

As Long As I Fall
I don´t hit the ground
As Long As I Fall
I´m safe and sound
As long as I fly
I sure cannot die
I don´t need to hear the call
As Long As I Fall

As Long As I Fall
I got no reason to care
As Long As I Fall
I got no problem to bear
I don´t need to bother what I did or did not
I would cry out in pain, but:

As Long As I Fall
I don´t hit the ground
As Long As I Fall