Jag förstår mig inte på hur somliga resonerar. Igårkväll satt jag och beklagade mig över mina fruktansvärlda magsmärtor för massa tjejkompisar på msn (och killkompisar oxå för den delen) alla som var beredda att tycka synd om mig och muntra upp mig eller ge mig choklad. Jag har flera tjejkompisar som hävdar att de gillar mensen för att den får dem att känna sig kvinliga, hallå - Hur tänkte ni nu?
Mens är varken kvinligt eller manligt, det är flodhästigt Meg Ryan (jag återkommer till detta senare). Kvinlig känner jag mig personligen i en snygg välsittande klänning, klackar på skorna, sotade ögon och röda läppar. Kvinlig känner jag mig då jag är glamourös, i mitt ess och är stak i mig själv. Manlig känner jag mig då jag sitter med mina grabbkompisar på pubben och dricker mörk öl och ser fotboll. Manlig känner jag mig då jag är obrydd och lättsam. Mitt genus består i normala fall av en utmärkt kombination av dessa, men...... Jag känner mig INTE kvinlig eller manlig då hela min kropp svulnar upp till en flodhäst och jag ligger i en ynklig boll på golvet med krampande mage. Då hormonerna tar över och gör annars så obrydda starka mig till någon jäkla Meg Ryan. En krampande flodhästs Meg Ryan. Då känner jag mig liten, grinig och ynklig. Sånna dagar är det bara att äta mörk choklad och jordgubbsglass, dricka rött vin och kaffe och lyssna på Hårdrock eller spela gitarr och vänta på att det ska gå över.