I helgen befinner jag mig i Sveriges kanske minsta stad, Strömsund och hälsar på hos Viktor och hans föräldrar. Jag trodde inte att det fanns en stad som var mindre än Boden där min mormor bor med det gjorde det. Trotts detta är det ingen tråkig stad - långt ifrån. Jag blir rikligt bortskämd av Viktors föräldrar med tårta, choklad, grillat kött och haollumi ost! Häftigast av allt var igår då jag satt på bussen, ca 5 minuter innan vi var framma i strömsund fick jag nämligen se en liten björnunge genom fönstret på bussen. Den var hur söt som helst, precis som en tjock liten nalle och inte det minsta läskig. (Hade jag inte suttit tryggt bakom ett bussfönster utan stirrat in i ögonen på ungens mamma kanske jag uppfattat situationen annorlunda.) Björnar är tydligen rätt vanliga här, Viktors mamma berättade att dom i alla fall brukade se någon varje år och på lokalnyheterna var ett inslag med en ilsken biuppfödare som bad om skyddsjakt- björnarna knyckte hans honung. Sägga vad man vill om rovdjuren men jag tycker deras närvaro är berikade för Sverige och dom har lika stor rätt att vara här som alla andra. Att ha fått se ett så märkligt och vackert djur är för mig något mycket speciellt.