Nu skulle jag ha stått på Gamla Ullevi. Känna laddningen i luften inför matchernas MATCH. Om två och en halv timme har A.I.K. tagit SM guld - jag bara vet det. Men jag är inte där, kan inte se och uppleva det hela med egna ögon, inte dela glädjen och kärleken med laget och alla andra supportrar. Jävla influensa!

Jag är så besviken så det finns inga ord. Jag känner mig som om jag vore sju år och mamma pappa bestämt sig för att ställa in jullafton. Jag har stirrat in i väggen i timmar och förbannat min otur att bli såhär sjuk just precis nu. På två dagar har jag ätit två glas fil och en halv ostsmörgås, jag har inte dushat sen i Tiorsdags och är ungefär så ynklig och svag man kan bli. Men jag vet att jag hade orkat stå på Gamla Ullevi idag och jag vet att det hade varit värt det även om jag så svimmat efter matchen. Inte hade det gjort mig något att smitta ner några änglar på samma gång. Men nej jag skulle inte vilja stå till svars för att ha smittat en 5 månader gammal bäbis, eller någon med allvarligt hjärtfel på flygplanet med svininfluensa.

Nu är äntligen tiden inne att se stolta A.I.K. ta SM guld - önskar bara så förtvivlat mycket att jag varit där.