Som jag skrev igår innan matchen så bara visste jag det. Jag tror alla gnagare gjorde det instinktivt, inte minst Mutumba som kaxigt guldtatuerade sig innan matchen.

Gårkvällens bilder var det vackraste jag någonsin sett tror jag, ja vackert - det finns inget bättre ord för att beskriva det. Fansen som myllrade in på planen från alla håll och kanter, Stahre som duschades i champange, Tjerna som var så rörda av lycka att han hade svårt att prata, Pavey som får byxorna nerdragna under intervju, Bojans min i bakgrunden av Nils Erik Johansson, Mutumbas skönaste utläggning någonsin, och lyftandet av Lennart Johanssons pokal. Att det blev just Tjerna som fick slå in matchvinnarbollen i guldmatchen var så klockrent - ingen förtjänade det mer. Jag fylldes av en enorm obeskrivlig lycka, så stor att den inte fick plats i mig och glädjetårarna bara forsade. Jag önskade hårdare än någonsin att jag inte haft svininfluensa och fått springa in på planen med dem andra och krama om spelarna, ta med en egen sovenir och fira hela natten i vild glädjeyra.

11 års väntan och längtan är äntligen över!


(Bilden är från www.svenskafans.com/fotboll/aik )

Grattis älskade Allmänna Idrottsklubben, svenska mästare år 2009!