Så orättvist livet är ibland
Det är så förbannat jävla orättvist. Varför? Av årets 365 dagar varför ska jag bli sjuk just nu?
I åtta jävla år som aktiv fotbollssupporter har jag väntat på dagen då jag skulle få uppleva Gnaget ta SM guld. Jag har fantiserat, drömt, längtat och väntat. Jag har känt under hela sässongen, ända ner i mina svartgula tår att det är våran tur i år. Jag kan inte komma på många saker jag velat göra så mycket som att se gnaget ta SM guld (live såklart). Efter världens trubbel med biljetter var jag mållös av lycka då allt äntligen var fixat. Jag bojkottade både skola och jobb. Jag hade biljetter, flyg och boende fixat. Ingenting fick komma ivägen.
Då Pirayan insisterade på att jag skulle ta influensa vaccinet i måndags vägrade jag blankt, jag hade hört om folk som blivit tillfälligt sjuka av själva vaccinet och jag ville må bra till 100%. Värk i leder och muskler smög sig på mig under veckan, igår då jag vaknade hade jag 38 grader feber, fruktansvärt ont i kropp och huvud samt hosta. Trodde bara jag fått brorsans torr hosta först, köpte Kan Jang och stannade i sängen hela dagen för att kurera mig. Det var helt meningslöst. Inatt låg jag bara och skakade av feberfrossa intill Viktor. Hans kroppsvärme, en tjocktröja, duntäcket och en filt gjorde inte att jag slutade frysa och då jag klev upp för att ta ipren låg febern på över 39 grader. Fick tid hos vårdcentralen idag och blev diagnostiserad med "nya influensan" dvs svininfluensan.
Det är inte mig situationen gäller ens, feber och influensa hindrar mig inte från att stå på Gamla Ullevi den första November. Jag skulle orka. Men feber och influensa hindrar mig från att ta mig till och från Götet. Jag kan inte sätta mig på ett plan med influensa där luften cirkulerar runt bland 100 tals människor. Bäbisar, gamla, människor med lungsjukdommar, hjärtfel eller andra som kan bli livshotande sjuka av min smitta. Jag kan inte bo hos min polare och riskera att smitta hans familj.
Det är som en mardröm jag inte kan vakna upp ifrån. Besvikelsen är så stor att jag inte ens orkar med att tänka på den. Den gör ont innuti kroppen. Bränner. Ondare än influensan, ondare än att bli dumpad eller bryta benet.
Ödets onda ironi
I åtta jävla år som aktiv fotbollssupporter har jag väntat på dagen då jag skulle få uppleva Gnaget ta SM guld. Jag har fantiserat, drömt, längtat och väntat. Jag har känt under hela sässongen, ända ner i mina svartgula tår att det är våran tur i år. Jag kan inte komma på många saker jag velat göra så mycket som att se gnaget ta SM guld (live såklart). Efter världens trubbel med biljetter var jag mållös av lycka då allt äntligen var fixat. Jag bojkottade både skola och jobb. Jag hade biljetter, flyg och boende fixat. Ingenting fick komma ivägen.
Då Pirayan insisterade på att jag skulle ta influensa vaccinet i måndags vägrade jag blankt, jag hade hört om folk som blivit tillfälligt sjuka av själva vaccinet och jag ville må bra till 100%. Värk i leder och muskler smög sig på mig under veckan, igår då jag vaknade hade jag 38 grader feber, fruktansvärt ont i kropp och huvud samt hosta. Trodde bara jag fått brorsans torr hosta först, köpte Kan Jang och stannade i sängen hela dagen för att kurera mig. Det var helt meningslöst. Inatt låg jag bara och skakade av feberfrossa intill Viktor. Hans kroppsvärme, en tjocktröja, duntäcket och en filt gjorde inte att jag slutade frysa och då jag klev upp för att ta ipren låg febern på över 39 grader. Fick tid hos vårdcentralen idag och blev diagnostiserad med "nya influensan" dvs svininfluensan.
Det är inte mig situationen gäller ens, feber och influensa hindrar mig inte från att stå på Gamla Ullevi den första November. Jag skulle orka. Men feber och influensa hindrar mig från att ta mig till och från Götet. Jag kan inte sätta mig på ett plan med influensa där luften cirkulerar runt bland 100 tals människor. Bäbisar, gamla, människor med lungsjukdommar, hjärtfel eller andra som kan bli livshotande sjuka av min smitta. Jag kan inte bo hos min polare och riskera att smitta hans familj.
Det är som en mardröm jag inte kan vakna upp ifrån. Besvikelsen är så stor att jag inte ens orkar med att tänka på den. Den gör ont innuti kroppen. Bränner. Ondare än influensan, ondare än att bli dumpad eller bryta benet.
Ödets onda ironi
Postat av: Erika
Har du fått grisen, som brorsan kallar det. Usch då de lät inge vidare. Sj ska jag vaccinera mig kanske till veckan, de kommer på jobbet och fixart. =)
Postat av: Andreas
Det är verkligen sjukt tråkigt att du fick grisk-sjukan:( Du som verkligen hade sett ifram emot att få se Aik & Ifk:(.
Men jag hoppas verkligen att du kryar på dig snart, så får vi även ta och höras av någon dag eller så när du är piggare:) och så får du även se till att komma ner till jul så man får umgås med dig:)
Ja och så har även jag skapat en blogg nu haha:) Om du har lust får du gärna kolla in den.
Kram på dig
Trackback
