På föreläsningen om journalistisk etik fick jag klart för mig att det var stort ajja bajja att dra några som helst förmåner av sin yrkestittel. Presskortet var endast en identitetshandling och fick absolut inte användas privat som inträdesbiljett eller förtur i kö. Företag som erbjöd resor, mat, produkter och liknande på grund av att man var journalist skulle man absolut tacka nej till. Detta på grund av att annars riskerar man att förlora det viktigaste: trovärdigheten.

På ett sätt känns detta självklart men lite besviken blev jag ändå. Jag hade ett Marian Keys scenari framför mig. I boken "tankar från sängkammaren" beskriver hon om tiden hon var kosmetikreporter på en tidning. Varje vecka fick hon hem ett paket i brevlådan innehållande hur mycket spännande smink som helst från företag i hopp om att deras produkter skulle bli omnämnda - en tid som hon beskriver som den lyckligaste i sitt liv. Jag kan garantera att människor på tidningsredaktioner utomlands behåller alla möjliga varor dom får in. Men i Sverige får man inte göra så. Jag tycker det är bra för den oberoende journalistiken men lite orättvist samtidigt för jag tror inte människor i andra yrken eller andra länder är fullt så nobla. Folk tenderar i allmänhet att utnyttja sitt jobb i alla tänkbara scenarion. Som journalist måste man tänka sig för noga och vara ädel något jag självfallet kommer eftersträva, men jag kan ändå int hjälpa att tänka: Typiskt!