NEEEEEEJ var min första tanke då alarmet på mobilen väsnades 07.30 imorse. Jag hann aldrig dricka något morgonkaffe vilket kaffemonstret inne i mig påminde mig om på busshållplatsen. Det gjorde mig seg och fick mitt huvud att dunka lätt. Dessutom var bussen försenad och det var 15- grader. Mina läderkängor blev snabbt iskalla och jag ställde mina fötter på Viktors fötter. Sen höll jag i honom runt midjan medan han började gå omkring, dansa och marschera med mig på sina fötter. Jag blev som en barn igen, överförtjust i nostalgin - precis så brukade alltid pappa göra med mig då jag var liten.

Då man själv är som en lövhög för vinden, spontan, impulsiv och oberäknerlig är det ibland skönt med en kille som är så lugn och jordnära. Viktor vill tyvärr inte hoppa fallskärm eller dyka med mig, men han är en riktigt bra kompis. "Vi komplicerar varandra så bra" som han brukar säga :P. Igårkväll slog vi av TV:n och så låg vi och pratade i flera timmar. Jag har nog aldrig haft en sådan personlig konversation men en kille förut. Om man inte räknar med Daniel, Marcus och Oscar men dom är ju inga pojkvänner, mera som bröder. Särskillt Oskar - som är min bror på riktigt........