Jag har en fruktansvärt irriterande tendens att bara vara kapabel till att lägga motivation till sådant jag är intresserad av. Tycker jag att någonting är intressant finns ingen hejd på motivationen, jag kan plugga/slita outtröttlig i timmar. Tycker jag däremot att det är ointressant blir jag till en lealös klump oförmögen att röra mig. Energimängden som går åt till att göra någonting tråkigt gör att jag sedan inte orkar lyfta ett finger resten av dagen.

Idag borde jag ha läst om Massmedier och kommunikation inför kommande seminarium. Men istället har jag nu ägnat fyra timmar åt att läsa om kvantfysik, relativitetsteorin och elektromagnetisk strålning. Synd bara att vi inte har seminarium på det....

Jag vill inte läsa mer om massmedier och kommunikation, jag har redan läst MKV (Media och Kommunikationsvetenskap) ett år. Det känns som att det enda journalistutbildningen gör (några undantag finns väl skall erkännas) är att plagiera kurslitteraturen och föreläsningarna från MKV fast i sämre version. Har man haft en hel bok, flera föreläsningar och en uppsats på 30 sidor inom diskursanalys är det fruktansvärt frustrerande då någon anser sig ha "förklarat" begreppet diskurs och vad en diskuranalys är på två minuter.

På samma sätt anser jag mig verkligen inte ha förstått relativitetsteorin och kvantfysiken på 4 timmar. Men jag har fått en uppfattning om vad det handlar om och ett ännu större intresse av att veta mer. Jag har inget intresse av att slösa tid på att läsa om och upprepa sådant som jag redan läst och förstår. Vad är vitsen med det? Egentligen skulle jag villja läsa fysik, biologi, kemi och teknik. Kunna förstå hur min omvärld är uppbyggd in i minsta lilla kvark. Förstå hur allt fungerar och hänger samman.