Igårkväll fick jag ett sarkastiskt "grattis" till A.I.K.s vinst över trelleborg. Jaaa, det är ju inte precis någonting att hänga i julgranen. För Gnaget verkar det nu handla om att inte åka ut. Tur att man har två lag. Och att de andra tog guld i premier league igår! Snyggt jobbat CHELSEA!

I Umeå är det ganska dött med Chelseasupportrar, förutom mig själv kunde jag räkna de andra Chelseafansen på Allstar till sju. (De flesta medelåldersgubbar med skägg och ölmage) Marcus som av någon märklig anledning håller på Arsenal var dock snäll och följde med mig, fast han var inte lika lycklig som jag över guldet.

Roligast är Chelseas drottning Drogba. Om jag för två år sedan avgudade honom har jag börjat ledsna lite på honom nu. Det är ytterst få som bemästrar konsten arrogans på ett charmigt sätt. Kanske bara en förresten (Jag <3 Mourinho). Drogba påmminner mig om en klasskompis i lågstadiet. Han som bara höll sig längst fram och förväntade sig att någon annan skulle löpa och dribbla för att sedan serverade honom bollen framför fötterna så han kunde göra mål och ta åt sig äran. Som inte tålde att någon annan var stjärnan och blev så sur att han gick hem om hans lag förlorade matchen på lunchrasten. Även om Drogba nu råkar vara ljusår bättre än min gamla klasskompis ser jag en viss likhet. Han ska alltid göra sig så märkvärdig. Dödsryckningarna mot Manchester fick mig verkligen att skämmas á Chelseas vägnar. Eller som igår, medan resten av Chelsea hoppar och firar i grupp springer drottningen ett eget ärevarv och tackar fanses precis som att guldet enbart var hans förtjänst. Man kan inte annat än skratta. Men om han inte var en sådan Diva så vore han ju inte Drogba.

Då var det bara UEFA cupen nu då