Not mutch can bring me down today, I'd be suprised if anything....

Igår fick jag ett jätteroligt samtal. Jag blev erbjuden att få jobba två halvdagar i veckan på Handelsbankens ekonomiavdelning. Det känns toppen, jag trivdes verkligen där i somras. Alla medarbetare är så gulliga och det är både utvecklande och lärorikt att få arbeta med någonting som kan länkas ihop med den utbildning jag läser.

På lätta fötter stutsade jag iväg till Emmy. Vi åt godis och såg skräckfilm. När jag vandrade hem klockan elva hade hela världen förändrats. Ett vitt täcke hade tyst lagt sig över Åhlidhem. Flingor virvlade mjukt genom luften och snön knarrade under mina kängor. Jag trodde jag skulle bli deppig men det blev jag inte, kanske det berodde på den mystiske Scat-Cat:en. Jag gick alldeles ensam i en knäpptyst och vit värld upplyst av stjärnorna och gatlyktorna då plötsligt ett ljud bryter tystnaden. Från ett öppet fönster kan jag höra sköna jazz-toner, ni vet "mmmm barabapp bi bap bidodooo mmmm". Ett rytm, spontant klättrande och rinnande över alla möjliga tonarter, bröt sig loss från skalorna, härmandes alla vardagens ljud och samlade dem i ett skönt gung. Normalt sett lyssnar jag inte på jazz, men right then right there var det så klockrent. Ensam svängde jag på svansen bland snö-flingorna och lyfte på hatten för mr Scat-Cat.