Tankspridd
Vet ni hur mycket tid och energi jag skulle spara på att inte vara så förbannat tankspridd och klantig hela tiden?
Igår hade jag glömt mina lägenhetsnycklar och min rumskompis var inte hemma så jag var utelåst när dagens lektion var färdig. Jag bestämde mig för att gå upp till IKSU och tröst-sola. Väl stående vid solariet inser jag att jag inte har några kontanter. Jag får gå ut i kylan igen till en bankomat, bara för att upptäcka att jag inte har någon plånbok. Kommer på att jag köpte kaffe på föreläsningen och måste glömt plånboken i salen. Vandrar tillbaka till Universitetet i kylan. Ingen plånbok i salen. Frågar mina klasskompisar, i Lindell cafét, på studiecenter och i biblioteket utan framgång. Får panik, innan jag minns att jag inte alls hade min plånbok då jag köpte kaffe utan krafsade mynt från botten av min handväska. Således ligger nog min plånbok hemma. Men jag är utelåst. Går tillbaka mot IKSU där jag halkar i leran, jag begraver blixsnabbt mina fingervantar i gyttjan för att rädda Chloé-klänning och Minimaket jackan jag av någon outgrundlig anledning tyckte var en bra plan att bära tidigare under dagen. Kall och lerig upp till handlederna (dock med fläckfria kläder) kommer jag hem en timme senare för att finna min plånbok på skrivbordet.
Idag gick jag upp klockan sex för att hinna uppvakta min bror (Han fick ett par hörlurar) innan dagens gruppövningar började klockan åtta. Kvart i åtta stod jag och rev som en galning mot bilens rutor för att få bort frosten. Körde så snabbt jag kunde till skolan. Betalade 30kr i parkeringsavgift. Sprang uppför fem trappor högst upp i tornet för att finna salen tom och öde. SMS:ar min klasskompis och frågar om jag tagit fel sal och får reda på att dagens lektioner är inställda pga omtentamen. Vilket jag oxå borde ha vetat om jag varit närvarande under gårdagens föreläsning.
Så leds jag blir! Jag får försöka se det positivt, jag slapp ju i allafall genomlida två timmar lyssnande på kvinnan med den nasala rösten. Jag fattar inte hur hon bär sig åt? Hon är säkert jättetrevlig och allt, men så fort hon öppnar munnen är det som långa rivklor mot en griffeltavla. Ett ljud som liksom genomborrar huvudet och krafsar och rispar ända in på hjärnan......
Igår hade jag glömt mina lägenhetsnycklar och min rumskompis var inte hemma så jag var utelåst när dagens lektion var färdig. Jag bestämde mig för att gå upp till IKSU och tröst-sola. Väl stående vid solariet inser jag att jag inte har några kontanter. Jag får gå ut i kylan igen till en bankomat, bara för att upptäcka att jag inte har någon plånbok. Kommer på att jag köpte kaffe på föreläsningen och måste glömt plånboken i salen. Vandrar tillbaka till Universitetet i kylan. Ingen plånbok i salen. Frågar mina klasskompisar, i Lindell cafét, på studiecenter och i biblioteket utan framgång. Får panik, innan jag minns att jag inte alls hade min plånbok då jag köpte kaffe utan krafsade mynt från botten av min handväska. Således ligger nog min plånbok hemma. Men jag är utelåst. Går tillbaka mot IKSU där jag halkar i leran, jag begraver blixsnabbt mina fingervantar i gyttjan för att rädda Chloé-klänning och Minimaket jackan jag av någon outgrundlig anledning tyckte var en bra plan att bära tidigare under dagen. Kall och lerig upp till handlederna (dock med fläckfria kläder) kommer jag hem en timme senare för att finna min plånbok på skrivbordet.
Idag gick jag upp klockan sex för att hinna uppvakta min bror (Han fick ett par hörlurar) innan dagens gruppövningar började klockan åtta. Kvart i åtta stod jag och rev som en galning mot bilens rutor för att få bort frosten. Körde så snabbt jag kunde till skolan. Betalade 30kr i parkeringsavgift. Sprang uppför fem trappor högst upp i tornet för att finna salen tom och öde. SMS:ar min klasskompis och frågar om jag tagit fel sal och får reda på att dagens lektioner är inställda pga omtentamen. Vilket jag oxå borde ha vetat om jag varit närvarande under gårdagens föreläsning.
Så leds jag blir! Jag får försöka se det positivt, jag slapp ju i allafall genomlida två timmar lyssnande på kvinnan med den nasala rösten. Jag fattar inte hur hon bär sig åt? Hon är säkert jättetrevlig och allt, men så fort hon öppnar munnen är det som långa rivklor mot en griffeltavla. Ett ljud som liksom genomborrar huvudet och krafsar och rispar ända in på hjärnan......
Trackback
