Jag har oftast för lite tid för att orka styra upp saker för kompisar men när jag väl gör det så tycker jag att det är så kul så jag spar inte på krutet. Jag har inte hunnit umgås så mycket med mina vänner som jag önskat under senaste kursen och jag ville därför göra någonting fint för dem. Igårkväll bjöd jag därför in några kompisar på tapas. Jag hade stått och lagat mat hela fredagskvällen. Jag bjöd på småpaprikor med fetaost och örter, champinjoner i vitlök med soltorkade tomater-dragon och basilika, brussola skinka med mascarponeost och blåbär, quesedillas med kyckling-mossarella-ruccola och honung, quesedillas med parmaskinka-mozarella, soltorkade tomater-rödbetor med fetaost-solroskärnor-valnötter och honung-salsaköttfärs med nachosticks, snittar med tapenate och heta kräftstjärtar, oliver, och så vin. Daniel hjälpte mig och gjorde tirramisu till efterrätt. (Utan att framstå som alltför narcissistisk måste jag få berömma mig själv med att säga att det var väldigt gott.)

Det blev en supertrevlig kväll som slutade på Rex. Det var jag, Daniel, Emmy, Karin och Jossefin. Vi åt och drack och hjälptes åt att ta farväl av gröna fasan. Daniel hade med sig proffskameran så fabulos pictures dyker snart upp!

Nej men ärligt talat, jag har ju jätte jätte dålig karma från ett tidigare liv så det är klart att kvällen inte gick helt enligt planerna. Jag hade lagat en del av maten i förväg och skulle värma den i ugnen. Dock hade jag inte tänkt på att bakplåtspapperet mellan mina quesedillas var dränkt i olja. När jag öppnade ugnen och skulle ta ut dem började således hela formen att brinna. Och det var inga små lågor heller. Jag måste ha varit en ganska rolig syn där jag dansade runt nervöst med en brinnande form i händerna. Hjälp, hjälp HJÄLP! Som sagt sparar jag inte på krutet.