Det var länge sedan det var så skönt att få dra och träna som idag. Jag fick fly från allt för en stund. Jag ställer in maskinen, tar på mig min ipod, börjar springa och sluter ögonen. Jag ser inte längre väggen framför mig eller personen på crosstrainern intill. Världen upplöses. (I ärlighetens namn släppte jag verklighetsfokus så fort jag bytt om. Jag la jag inte märke till två bekanta vinkandes och ropandes rakt framför mina ögon på vägen till crosstrainern förrän de spärrade vägen för mig)

Jag ser säkert ut som en psykopat där jag blundar och springer men det bryr jag mig inte om. För en halvtimme finns det ingenting annat än musiken och mig. Mina hjärtslag, blodet som pumpar, mina ben som springer, bär mig frammåt. Varje ny låt river av ny energi och jag pushar mina ben lite till. Varje problem som dyker upp i min hjärna dödar jag genom att springa ännu fortare så att huvudet inte orkar fokusera på någonting annat än rytmen. Låtsas att stegen är dagar som flyger förbi. Jag märker inte att jag är trött förrän jag öppnar ögonen och slutar springa. Jag kliver av maskinen avslappnad, lugn och harmonisk men ändå full av liv. (Och svett) :P