Jag förstår inte varför så många klagar på uppmärksamheten Sverigedemokraterna och Jimmi Åkesson får i media. Personligen vill jag gärna se mer av honom, killen är ju hysteriskt rolig. Aldrig har politik varit mer underhållande än med herr Åkesson i studion.

Var det kanske någon annan än jag som såg debatten mellan Åkesson och Gudrun Shyman? Som väntat sopade hon banan med honom. Det var rätt underhållande att se henne kapa av honom mitt i meningarna, men vad som varit ännu mer underhållande hade varit att låta honom prata färdigt. Vid ett tillfälle frågade Shyman honom vad han konkret ville göra för att minska antalet våldtäkter. En av åtgärderna Åkesson ansågs behövdes ta var att -sätta upp kameror på de platser där våldtäkter är som vanligast. Föreställ er honom utveckla detta fantastiska resonemang. Såvitt jag vet sker de flesta våldtäkter i hemmet, menar Åkesson då att staten ska sätta upp kameror i alla Sveriges hushåll? Eller menar han kanske att kamerorna ska sitta riggade vid mörka skogsstråk, öde parkeringsplattser eller stora parker? Och hur ska kamerorna finansieras? Vem ska ansvara för kamerorna så att de inte missbrukas? Behövs det inte tillstånd för att kameraövervaka ett område? Åkesson talar till synes utan att själv vara medveten om vad han säger. Dessutom verkar han inte insatt i vare sig källkritik, retorik eller politisk historia.

Ändå oroar sig många eftersom de anser att "All publicitet är bra publicitet". Fel, all publicitet är inte bra publicitet. Vad många verkar ha glömt är att historien knappast är unik. Bert Karlsson sa en gång "Politik handlar bara om att ljuga trovärdigt". Inte ens det verkar ju Åkesson klara av.

Jimmi Åkesson är inte farlig. Det är vi som är farliga! Oss, människorna, massan. Det är skrämmande hur snabbt vi glömmer. Inte är vi många som verkar minnas ett Sverige i början av 90-talet? Hur invandrare fick ansvara för den ekonomiska krisen och arbetsbristen . Vi skyllde på något så oskyldigt som religion redan då. Bestraffade den med brandbomber, hakkors, plåtkängor, misshandel, Ny Demokrati och så Sveriges mest ökända brottsling förstås. Att låta sig luras en gång är naivt men att köpa samma smörja igen tjugo år senare, det är bara korkat.