Varför ska det vara så förbannat svårt att ta sig upp från sängen vissa mornar? Det blev tvådagars utgång i helgen vilket borde kvalificera mig till att få sova åtmninstone till klockan två. Men jag måste upp för jag ska på bio med Emmy och se gula små filurer.

Om ni någonstans har hört att jorden är den största magneten så är detta inte sant. Jag är nämligen fullkomligt övertygad om att det är min säng som är den största magneten. Jag kan styrka detta via flertalet empiriska bevis. När jag på morgonen har bråttom och försöker sätta mig upp så är jag fastklistrad mot kudden. Jag får uppbåda all min styrka för att slita min kropp från madrassen medans den magnetiska kraften drar mig bakåt, ner mot kudden. Jag är liksom alldeles svettig då jag väl lyckats ta mig upp. Ibland om min styrka är försvagad via någon sjukdom eller då jag som idag är bakis så är det nästan omöjligt.

Det värsta är att jag faktiskt lyckades ta mig upp för en halvtimme sedan då klockan ringde och klä på mig. Sedan då detta var gjort så slappnade jag av bara för en sekund vilket den lurpassande magneten sängen naturligtvis utnyttjade. Fast jag var i köket och skulle dricka mjölk så sände den ut sin magnetiska dragningskraft och drog mig tillbaka dit igen. Ser ni hur den håller fast mig? Hur ska jag ta mig härifrån? Fasen!
Hjälp, hjälp, HJÄLP