Idag tvingade jag Lasse att visa mig bästa löparrundan här i krokarna. Har man ett par fantastiska nya löparskor är det ju en skam att inte använda dem. Med underbart solsken, vitsippor, gullvivor, grönskande blad och utslagna körspersträd finns dessutom ingen anledning att hålla sig inne. Så vi sprang. sprang genom kvarteren jag tillbringat så galet mycket tid genom en gång i tiden. Som nästan varit mina egna. Nostalgi och minnen. Varje gång jag såg någonting jag kände igen ville jag berätta - men det kunde jag ju inte förstås eftersom 99% av mina nostalgiska minnen bara var olika sorters bussträck och hyss. Mamma, om du läser detta inlägg förbjuder jag dig att läsa resten. Läser du ändå? Du har i allafall ingen rätt att använda någonting jag nu avslöjar emot mig såhär många år i efterhand.

Vi löpte förbi kolonilotterna - hur många gånger hade vi inte pallat äpplen, blommor och annat där. Log när jag mindes gubben som jagade oss med sopkvasten. Vi löpte förbi idrottsarenan. Jag mindes när vi trixade oss upp på taket, drack vodka och rökte under stjärnorna. Sprnag förbi solvik - åh det var här vi erövrade hela badflotten. Sprang förbi tolvan - ägg, snöbollar, stinkbomber - frågan är väl snarare vad vi INTE slängde in i den stackars spårvagnen? Sprang förbi skjulet och lilla båtbryggan, där vi knyckte/lånade båten och paddlade omkring med. Sprang förbi stora båtbryggan - där vi klättrade ner i folks privatbåtar och drack öl. Sprang förbi skogsfläcken som brann. Sprang förbi huset med den larviga flickan vi gjorde en korvdocka åt. Förbi A.I.K. bänken -och lyktorna - och elskåpen. Förbi trädet där en snigel spetsades med ett skott från pilbågen vi lekte med. Förbi skolan med rutorna vi paja (vi sympatiserade med glasmästaren istället för högstadiet). Och så förstås förbi den ynkliga procenten vi höll oss i skinnet och inte ställde till med något hyss på.