En bedrövlig insats av Sverige igår och jag skyller det mesta på Lagerbeck. Om han brytt sig om att kolla på sina motståndare och uppmärksammat hur snabba Ryssarna är hade han kanske plockat ut ett annat lag i startelvan. Jag blev så jävla förbannad då han dessutom säger att "Det räcker med att spela lika" och menar att Sverige i första hand borde backa hem och spela deffensivt. Hallå, har inte fotbollshistorien lärt honom någonting. Jag menar har ett enbart defensivt spel någonsin fungerat för något lag?? Är inte Italien ett utmärkt exempel på vad den typen av försvarsspel slutligen leder till? Och truppen, han hade bara Zlatan som var egentligen målskytt. Varför inte gett Kim Källström och Sebastian Larson en chans från start. Efter Rysslands 1-0 mål tyckte jag han borde plocka in Marcus som stöd åt Zlatan och Henke och köra på trebacks linje men nej då, först i 80:e minuten då Sverige var för trötta för att orka prestera och hade förlorat allt självförtroende plockade Lasse fram sitt ess ur rockärmen.
Och varför jobbar han inte med mittfältet. Daniel Andersson och Anders Svensson verkar inte ha hört talas om att det går att passa frammåt. Då någon får bollen och försöker sig på ett anfall följer inte laget med utan mittfältet står kvar och tittar efter bollen istället för att ta en löpning och skapa lite luckor för djupledspassningar. Så då tvingas den som har bollen att passa bakåt och så blir det en halvtarvlig långboll som Zlatan och Henke ska lyckas ta ned. Laget måste med upp i anfallen. Visst, Zlatan är grym men förväntar sig alla att han ensam ska dribbla bort fyra motståndare och göra mål???

Suck, det är ingen ordning på fotbollen. Jag vet inte ens om jag tycker Sverige förtjänade att gå vidare efter den hemska matchen igår. Jag åker till belgien den 25:e och kanske låtsas jag komma från holland. Nu får Sverige ta och skärpa sig ordentligt!

Oj oj oj vad snabbt ett humör kan vända. Jag satt och tjurade över att Chelsea inte tog engelska ligaguldet då A.I.K. - Malmö inleddes. Jag tror Malmö för mig är det näst nervigaste laget att möta (efter dif och ham) I alla fall så bjöds det på en mycket snygg match. Nils Erik var som vanligt stor som ett hus och grym på planen fast matchens lirare måste vara sena inhopparen Jagne som hade stor del i båda målen och dessutom var nära ett tredje själv.  JAg njöt då visselpipan ljöd i 93:e minuten.  Det gjorde min mamma oxå då jag slutade skrika. Hon säger att jag är som en enmannacirkus då jag ser på fotboll. Hon tyckte jag borde anställas av Gröna lund att väsnas i spöktunneln. Men är det fotboll så är det. Nu känns det inte så hemskt att Sir Alex och kompani plockade hem ligaguldet heller. Det kan dom ju få njuta av för det blir vi, Chelsea som tar hem Champions league pokalen. Chelsea får chansen den 21, och det guldet är en ganska mycket större merit.

Inget onte som inte har något gott med sig. Med en kraftig magsjuka var det ju bara att säga adjöss till mina tidigare valborgsplaner men det var kanske lika bra. Jag hade nämligen vägrat förflytta mig utanför dörren innan Chelsea mot liverpool hade avgjorts. Jag låg nedbäddad i soffan och skrek och trots mina 39 grader och tom mage så förmåde jag mig att hoppa upp och ner på golvet i segerjubel varje gång Chelsea gjorde mål. Det var en otroligt spännande match och välspelad. Man kände önskan och viljan så starkt från båda lagen och inte minst tränarna. Det märktes kanske mest på Rafael Benités som mer en en gång blev tillsagd att hålla sig lugn. Igår visade Drogba än en gång vad han kan. Jag får verkligen rysningar av att se han spela. Han kanske inte är världens snabbaste eller bäst på att finta men han är som en träffsäker kraftexplosion. När han väl nuddar bollen tar det sekunden innan han men full kontroll och kraft skjuter iväg den mot mål eller i en välriktad pass. Jag tyckte han var lite lat förra veckan men igår var han överallt. Trotts att jag befan mig både hav och kontinenter emellan kunde man känna av stämningen på Stanford Bridge och när Lampard satte sin straff grät jag med honom av lycka. Sedan i slutet då det äntligen var avgjort och spelarna hoppade runt och firade med fansen började jag lipa igen. Kanske var det magsjukan men det var så jävla vackert. Jag vill i alla fall inte höra någonting om att jag skulle vara okänslig framöver.

Nu gäller det den 21:a jag önskar jag hade råd att åka till Moskva. Blir till att släpa med mig farsgubben till Olérys. Han har indirekt lovat dvs jag tvingar honom.

Med en knapp halvtimma kvar till avspark A.I.K. - Djurgården gick jag in på svenskafans för att kika på laguppställningarna. Just som jag skulle hämta en öl och bege mig mot TV:n fastnade mina ögon på en text med rubriken "Glenn Hysén - Mannen med de simpla, upprepande och meningslösa klyschorna!" Som jag irriterat mig på den mannen och hans intetsägande kommenterer. Ta bara Arsenal - Liverpool matchen. "Nä, jag tycker inte den här situationen var en straff!" Nej men vad konstigt Glenn, vad kan det bero på?? Inte att du håller på Liverpool iaf...  Nu känner jag mig jätteelak som sitter och kritiserar Glenn, jag skulle kanske inte vara bättre själv i rutan men jag har inte det yrket heller. Jag  var jag ju bara tvungen att läsa texten dock och Andreas Ekeling - jag kunde inte ha utryckt det bättre själv.  Läs själva.

http://www.svenskafans.com/fantv/artikel.asp?id=218476

Inget kul och vara sjuk men nu har jag åtminstone lite fotboll att kolla på ikväll. Igår kväll körde jag min favorit, hägendazz jordgupp till Champions leugue. Dock blev jag mest irriterad. Jag kan som inte bestämma mig för vad som irriterar mig mest för tillfället, Glen Hyséns kommentarer eller alla dessa onödiga filmningar. Om vi börjar med Glen så har han en grymt jobbig röst men det jag retar mig på är att snubben alltid säger konstiga saker och ska motsäga sig själv hela tiden. Typ "Ja det här var ju ingen vidare presstation av honom jämfört med hur han brukar spela" sedan fem minuter senare ba "Och här ser vi varför han gör sig förtjänt lönen, han har verkligen tagit för sig den här matchen." Man blir ju helt förvirrad. Seriöst, bestäm dig!
Sedan har vi filmningarna. Det är väl en sak att filma då man lirar i korpen liksom men men då alla dessa otroligt skickliga fotbollsspelare i värdsklass slänger sig ner i gräset och gråter som femåriga flickor vid minsta lilla snudd då är det bara pinsamt. Dom här spelarna är så jävla grymma, de har talang och kan spela så jag får gåshud åsså ska dom hålla på fjolla sig. Näe skärpning!

Nu är jag inte bitter på alla jag känner i Umeå längre. Jag fick trots allt se matchen igår då kusinis var snäll och följde med mig. Jag gav henne choklad :)
Dock blev jag besviken på Chelsea lame spel och massor av felpassningar, jag hade nog förväntat mig mer. Men dom har väl inte hunnit träna så mycket med hela laget samlat och relativt ny teknik och allt men dom hade ju inte behövt stå och sova. Och jag hade velat ha Terry på plan. Jag sätter mitt hopp till nästa match.

Jag har längtat tills idag hur länge som helst. Åttondelsfinal OCH Drogba är äntligen tillbaka från sitt Afrikanska mästerskap. Truppen ser ut att bli grym ikväll men får jag se??? Nej, jag har ju inte viasat sport 2 och nu har jag i princip bett alla jag känner i Umeå på mina bara  knän att dom ska följa med mig till Olearys ikväll och se fotboll. Först gnällde jag på dom ynkliga tre personer jag känner här uppe som faktiskt gillar fotboll, sedan på alla dom som vet att fotboll existerar och sedan vem som helst bara jag får se matchen.

Seriöst, fotboll och bira och så föredrar dom att måla om taket i badrummet, jobba, dra och träna, lära sig alla kroppens ben på latin, vakta hundar, chilla framför TV:n, sitta vid datorn och vara allmänt dumma i huvudet. Svårt val, jag tror att alla hatar mig helt enkelt. Just idag hatar jag er oxå för att jag inte får se Chelsea.

Blir till och köpa hägendazz jordgubb sura i soffan till Liverpool - Inter och ge farsan onda ögat så fort jag får chansen för att han är en sånn skurk.

Idag är det alla hjärtans dag och det finns en massa underbara människor jag skulle kunna blogga om. Jag väljer istället att blogga om en plats som ligger mig allra närmast hjärtat.

Ett ställe dit mitt hjärta alltid längtar
Ett ställe där jag är fri
Ett ställe där solen alltid skiner - även när det regnar
Ett ställe där jag får slappna av och vara mig själv
Ett ställe som alltid funnits där då jag behövt det, det har inte alltid gjort mig lycklig men det har gråtit med mig
Ett ställe vars historia föralltid finns ristat i mitt hjärta
Ett ställe fyllt med kärlek
Råsunda - Vad som än sker, föralltid, jag kommer alltid att minnas

Jag minns så väl den där gången jag för första gången satte mina fötter på Råsunda och stod andlös inför stadions makt. Det var som om att jag hittat hem, det var hit jag hörde.
Varje gång jag får chansen att sätta mina fötter där framöver tänker jag ta med vörnad för vem vet när det blir den sista???

Jag blir så jävla förbbannad. Där jag spelar gitarr (ett klaustrofobiskt, mögligt gammalt hus med trånga lokaler och flagnande målarfärg) har det varit en vattenskada men dom får inte bygga om, oooh nej det är straffbart att byta glödlampa utan att fråga - Det är nämligen K-märkt.. MEN RÅSUNDA DÅ???? Där har för fan skrivits Svensk och internationell fotbollshistoria med både herr VM 1958 och dam VM 95?? Arenan där Pelé satt sina fötter. För att inte tala om all klackhistoria och kända fotbollsprofiler som satt sina fötter där, men är Råsunda K-märkt?? Neeej dom kan minsan riva...
Att riva Råsunda för oss troende är som att riva Mekka eller torka ut Gangnes. Jag struntar fan i om Miltons porraffärer om han skulle kunna köpa loss våran arena för en ny kan aldrig bli samma sak. Någonting säger mig att "Swedbank arenan" inte klingar lika bra och personligt och aldrig kommer att vinna mitt hjärta såsom Råsunda gjort.

Snart kan du vara borta men jag ska föralltid minnas!

Jag får väl erkänna att jag legat lite på slösidan under jullovet gällande A.I.K. Såklart kollade jag ju läget någon gång i veckan men allsvenskan 2008 kändes väldigt avlägsen. Inte nu längre, jag känner hur april kryper närmare och närmare samtidigt som träningsmatcherna drar igång på allvar. Jag önskar så att jag bodde kvar i stockholm så jag kunde vara där och se dem. Det är som om hela min kropp längtar ihjäl sig tills det drar igång, både med och omedvetet. Hela förra veckan drömde jag att jag var på norra, var dommare :P, höll på komma försent till matchen osv...

Nu är det dock inte långt kvar - jag känner pirret

Jag säger bara en sak, och det är Didier Drogba! Om man bortser ifrån att jag inte tycker han är snygg så är jag nog förälskad, killen är ju så jävla grym. Här har han varit skadad och allt åsså kliver han bara in och gör iskallt 2-0 på 20 minuter. Drogba är en fotbollsspelare jag verkligen kan sitta och beundra framför Tv:n han har sånn kontroll. Dels är han själv snabb och träffsäker men han är så duktig på att ge andra lägen och skapa chanser också. Fick jag bestämma  vem som skulle ha priset "bästa spelare 07" den 17:e så vet jag vem jag skulle rösta på.

Egentligen håller jag nog inte på något internationellt lag men jag får nog erkänna att jag börjat favorisera Chelsea en aning, främst för att Drogba och Terry tror jag. Jag diggade dessutom (rätt ensam om det jag vet) Mourinho. Visst kunde killen vara en riktig diva i media men han hade sin charm och som tränare var han grym, inget snack om saken. Lagerbeck skulle kanske ringa honom och få lite tips över hur man kan få ett spel att fungera med hjälp av långbollar. Avram har jag inte riktigt bestämt mig för vad jag tycker om än bortsett ifrån att han typ är identisk med Herbert Lom, kolla själva :D

    

Så pinsam match igår. Jag tror det är första gången jag ärligt kan säga att jag riktigt skämts över att vara svensk. Okej att Spanien uppriktigt sagt har ett bättre lag men Sverige försökte ju fan inte ens. De hade inget självförtroende över huvudtaget, med den inställningen är det väl inte konstigt att det går dåligt. Sedan klagar folk på Zlatan, det är väl förfan inte hans fel att Sverige presterade så jävla dåligt igår. Killen är ju grym, alla mins väl hans otroliga skott i mål utanför straffområdet förrförra veckan. blir inte det en av nomineringarna till årets snyggaste mål blir jag besviken. Hur som helst så med ett så omotiverat lag kan jag inte klandra honom för att han inte var fantastisk, fotboll är ett teamwork och inget enmannaspel.

Jag blir bara så leds, det är samma ska varje match. Jag brukar klaga på att Italiensk fotboll är trist med allt försvarsspel och taktik men Sveriges då?? Anfall, djupledspassningar samt uppspel verkar landslaget inte ha hört talas om. Vi har ju inget mittfält. Visst, Daniel Andersson gjorde ett snyggt mål förra emkvalsmatchen men jag tycker inte killen platsar i landslaget. Ser de på Percys tårar för att få inspiration till sina matcher eller? Med motiveringen att vid minsta lilla motgång tänka (Jasså, men vet ni vad vi göj då? Då läggej vi nej det häj) Det finns ju ingen som kan knyta ihop passningarna på mittfältet och genomföra ett anfall. Bara bakåtpassningar och då någon väl försöker sig på ett uppspel är det ingen som orkar ta en löpning för att skapa lite luckor utan alla står och hänger och väntar på att bli ifråntagna bollen. Då och då görs ett halvhjärtat försök att nå straffområdet med en långboll men that's all.

Varför kan vi inte ha ett landslag att vara stolta över, eller åtminstone ett som gör sitt bästa och försöker? Varför kunde jag inte ha fått växa upp på Brolins tid?? Efter Spaniens 3-0 mål slog jag av TV:n och gick och la mig. jag orkade inte se våldtäckten längre.

Aaaaargh vad jag blir leds! Vissa dagar känner jag det verkligen som att det är någon sorts straff att jag blev född till kvinna. Killar skärp er!!! Blir så jävla trött på eran attityd, nästa person som frågar om jag vet vad en offside är tror jag det finns en risk att jag skadar alvarligt.. Ja för i helvette, jag VET vad en offside är, ska jag förklara innebörden av en bicicleta, en stämpling, en indirekt frispark samt en skorpionspark också???? Inte för att det skulle göra någon skillnad, jag har ju ingen snopp så jag har ju ingenting att komma med.

Jag blir bara så trött... Fotboll och främst Gnaget är bland de största intressen jag har, kan inte hjälpa det. Är man Gnagare så är man. Jag kommer aldrig glömma känslan jag fick första gången jag stod utanför Råsunda. Det var så mäktigt att höra alla ljuden innefrån stadion och jag fick verkligen känslan av att ha kommit hem. En match sen var jag fast, det var bland det roligaste och mest spännande jag gjort... Allt var så mycket enklare då man var liten, vi målade flaggor, knyckte toarullar från skolan och klipte konfetti inför matcherna. Sen ställde vi oss mitt i kaoset på norra fast vi egentligen var för små.. Sen blev man äldre, började dricka bira och åka på bortamatch. Sen flyttade vi och så poff var jag över 17 och fick inte vara med längre. Jag är tydligen inte längre en suporter, inte en Gnagare utan jag är en tjej.
Gänget blev större och större men jag känner inte längre att jag är en del av det riktigt, inte på samma sätt som förr i alla fall. Nu får man alltid perversa komentarer kastade i ansiktet, ingen lyssnar då man diskuterar och - alla ska slåss utom jag då som är tjej....

Jag har inte lagt ut över 7000kronor, sett gnaget åka ur allsvenskan, sett dem torska med 5-1 mot boden, bråkat med snuten, klivit upp fem på natten för att klottra AIK stuff osv för att jag är någon jävla wanabee eller är ute efter ett ragg??? Ledsen grabbar men det känns inte så charmigt att dejta någon som är "gentleman" och släpper en före i toalettkön för att man har "snygga bröst". (Ja jag har varit med om detta)

Samma sak är det när man skriver i forum eller snackar med folk, alltid är det "lilla du" "lilla gumman" "lilla tjejen" osv, jag lovar att jag kan mer om gnaget än 50% av de killar som kallar sig Gnagare.. Jag tror inte ens min egen farsa tar mig seriöst, i alla fall njuter han av att trissa mig och är altid lika löjligt stolt såfort han vet något om AIK innan mig, och då menar jag allt ifrån Rubarths halsfluss till flyttade träningsmatcher.
Jaha men sluta bry dig om fotboll då om det är så jobbigt, kanske folk tänker men det går inte, jag tycker om det för mycket. Min högsta dröm är typ att åka till London och se några matcher ur engelska ligan live och uppleva deras supporterkultur. Sitta med öl och ett gäng kompisar och se en match är det härligaste som finns... Så snälla killar skärp er och inse att man faktiskt kan vara intresserad av fotboll trotts att man inte kan stå upp och pissa...

(Obs, Jag drar inte alla killar över en kant, naturligtvis finns ni som är as shysta och gör fotbollen roligare också så cred till er! )

Ikväll händer det, jag kan knappt fatta. Senariot jag gått och drömt om sedan första gången jag satte mina fötter på Råsunda inträffar ikväll. Det är AIK/DIF i guldstrid. Jag tror inte jag sovit mer än 2 timmar inatt. Det är som om hela Stockholm håller andan. Som den stora tystnaden innan man dyker i, eller i vårat fall tills dommaren blåser i visselpipan. En sak är säker och det är att jag kommer inte slappna av innan vi tagit tre pinnar ikväll.

Det är segra eller dö som gäller ikväll. Jag hoppas killarna kan slappna av och inte tänka, bara spela iskallt på instinkt och krossa aporna. Vi kommer att vinna, det måste vi. Vi vinner därför att vi vill det så mycket mer. Vi vill det ända ner i våra svartgula tår. Fotboll för oss är inget intresse att fylla ut våra patetiska överklassliv med som för djurgårdarna. Fotboll för oss är en religion, en filosofi, en livsstil.  Vi har stött på motgångar, kämpat, fallit ned. klättrat upp och kämpat igen för att komma dit vi är och ikväll är vi hänsynslösa.

Guldet är vårat i år så är det bara!

Det var en match med blandade känslor i måndags. Jag hade taggat hela dagen, gått runt i solna tröjan, köpt chips och öl och sett fram emot en riktigt fotbollskväll framför TV.n. Jag ska väl egentligen inte klaga. Jag är mycket nöjd med resultatet och jag tycker framför allt att samspelet mellan Pavey och Valdemarín var lysande. Efter att ha sett Bajens inledning var jag inte så orolig även fast de gjort mål. Jag hade på känn att de inte skulle orka hålla det tempot och mycket ricktigt tog Gnaget över spelet mer och mer och kvitterade i 48 minuten för att ta ledningen i 60.
 
Fast jag ljuger nog om jag säger att jag inte var nervig. Jag kan som aldrig riktigt slappna av och bara njuta av derbyn, det är så mycket laddade känslor, det är inte på lek, det är på liv och död. Från de att vi ledde med 2 mål ville jag bara att matchen skulle ta slut. Jag klarar inte av att bli snuvad på ännu ett SM guld!

Tristast är nog ändå att bo i Umeå. Varje gång jag ser Råsunda på TV:n med bengalerna,sångerna och tifot får jag sån fruktansvärd hemlängtan. Det är inget vidare kul och tagga och se fotboll med sig själv, altenativet se med morsan är nästan värre. Mamma och fotboll är ungefär som att be en tvååring förstå sig på pulp fiction. Pappa var bortrest men han brukar ändå bara sitta och berömma de andra laget för att göra mig förbannad. Nej det är inte kul och se själv, särskillt inte då jag lyckades få en blick på grabbarna som stod på läktaren och firade för fullt. Jävla lyxmaskar!

Nåja på Lördag har jag iaf pappa att kolla på Sverige med så det blir nog bra. Åsså taggar man förstås till 24:e då det ska bli apslakt!!! Jag önskar att jag haft råd att se den live. Men men blir det guldmatch ska jag ner om jag så ska gå till sthlm och bryta mig in på arenan!